Hets, förtal och sanning

Jag har skrivit om det här förr, exempelvis här och här, men eftersom jag av besöksstatistiken att döma har fått fler läsare till bloggen sedan dess, förtjänar det antagligen att upprepas.

Att kalla saker vid dess rätta namn kan per definition inte vara någon oförskämdhet, än mindre någon kränkning. Att rakryggat yppa sanningen är tvärtom en moralisk plikt som åvilar varje människa, inte minst samhällsengagerade människor. Oförskämt är det om det man säger är förklenande men inte relevant, en kränkning kan ett ord endast vara om ordet som yppas utgör hets.

Oförskämd är man när man utpekar en person som klandervärd, antingen mot bättre vetande eller utan att det finns någon rimlig orsak att säga det man säger. Någon allmän rätt att säga sanningen finns rimligen inte – att en person måhända är en brottsling ger inte var och en som känner till detta legitim annledning att berätta det för alla de stöter på. Det måste finnas en rimlig orsak att berätta det. Skolexempel på ”rimlig orsak” är när en dömd pedofil söker arbete på dagis, eller om en person som blivit dömd för förskingring kandiderar till ett uppdrag som kassör i en förening. Rimlig hänsyn måste givetvis tas till tidsaspekten – en förskingring som begicks för 20-30 år sedan, en våldsbrottsling som dömdes för misshandel som 20-åring, sonade sitt brott och numera är en skötsam 35-åring... under normala omständigheter finns ingen annledning att dividera om detta, och att sprida skvaller om saken är således oförskämt. Dessutom brottsligt såsom förtal.

Hets är per definition en kollektiv form av förtal, förolämpning eller hot. Hets innebär dock endast skada om det riktas mot en förtryckt, utsatt eller på annat sätt diskriminerad grupp. Det är hets att dra kopplingar mellan homosexualitet och pedofili, det är hets att jämföra judar med råttor och porrens kvinnobild är hets eftersom den ideologiskt legitimerar våldtäkt. De två förra är olagliga såsom hets mot folkgrupp, det sistnämnda borde vara det.

Att i skarpa ordalag fördömma beteenden eller företeelser i övrigt kan omöjligen utgöra varken oförskämdheter eller hets. Tvärtom – att vara undfallande mot sådant som förtjänar att kritiseras är antagligen ett utslag av svek eller feghet. Bibeln ger oss tydliga föredömmen att följa med hänseende på rak rygg och skarpa ordalag: Johannes Döparen kallade sina meningsmotståndare för ”huggormsyngel,” Jesus själv använde uttrycket ”vitkalkade gravar” om dem som med agerade med orätt. God ton till priset av böjd rygg och undfallenhet är enligt min mening att betrakta som en allvarlig synd. Våldtäktspropaganda är våldtäktspropaganda och skall kallas för just det, inte för erotik eller yttrandefrihet för det är det inte.

Därmed inte sagt att man skall vara starkare i sina utsagor än vad som är motiverat. Därmed inte heller fönekat att det är viktigt att skilja på sak och person. Tvärtom – just den som skiljer på sak och person kan kalla ett rasistiskt övertarmp för just ett rasistiskt övertramp utan att detta i sig innebär att man utpekar personen ifråga som rasist. Om personen ifåga faktiskt är rasist skall höga vederbörande naturligtvis kallas för just rasist. Ingen är betjänt av att kalla saker för något det inte är, men ingen är heller betjänt av att avstå från att kalla saker vid dess rätta namn. Och en människa är inte det hon gör – en människa gör det hon gör för att hon är sådan hon är.

Invektiv är för övrigt inga ”onödiga” ord även om de, som alla andra ord, bör brukas med vederbörlig försiktighet. En sexist kan med fördel kallas ett sexistiskt kräkpiller, givet att sexisten verkligen är en sexist. Alla sexister är kräkpiller – det behöver inte utsägas men det finns heller ingen allmängiltig regel som förbjuder bruker av invektivet ”kräkpiller”, ty ett kräkpiller är just ett kräkpiller.

Den som med orätt utpekar någon som rasist, sexist eller kapitalistisk förtryckare är oförskämd. Den som hotar eller förolämpar en förtryckt, utsatt eller på annat sätt diskriminerad grupp gör sig skyldig till hets Men omvänt är också sant: Den som inte kallar en sexist för sexist, en rasist för rasist eller en kapitalistisk förtryckare för en kapitalistisk förtryckare – den är feg och undfallande mot det som förtjänar att kritiseras och bekämpas, och gör sig därmed medskyldig till det sexistiska, rasistiska eller kapitalistiska förtrycket.

Det hela är egentligen mycket enkelt: Empati med de verkligt utsatta, sanningspatos i kombination med sinne för nyanser, och en smula rättmätig vrede.