Saturday, March 24, 2007

Röster från Skuggvärlden

Jag har lagt upp några länkar under den nya rubriken Röster från skuggvärlden. Det är länkar till bloggar som handlar om viktiga saker. De beskriver saker som inte borde behöva beskrivas. Det borde inte behöva finnas ord som gör det möjligt att beskriva det de skriver om. Men det de skriver måste skrivas, och därför måste det läsas. Allt för många upplever vad de har upplevt, allt för få orkar vittna om det.

Läs deras bloggar. Det är ingen rolig läsning. Det är ingen upplyftande, avslappnande eller på något vis trevlig läsning. Men det är nödvändig läsning.

Här är två exempel:

Korpdotter
Inceste de Citron

Vissa sår läker aldrig. Såren kanske slutar blöda, men de läker aldrig. Läs vad de skriver och låt fingertopparna följa ärren. Lyssna på rösterna från skuggvärlden.

Friday, March 16, 2007

"Jag vill bli sedd..."

Folk som tror att de förstår saker, de tror att människor skär sig i armarna som ett rop på hjälp. För att säga att man vill bli sedd. Men det är inte det, det handlar om.

Det handlar om att hjärnan får inte plats i huvudet, utan svävar omkring 30 cm över huvudet, och tomrummet inne i kraniet växer så man måste trycka ihop ansiktet med händerna för att huvudet inte ska sprängas. Det är svårt att andas för syret räcker inte så man blir alldeles yr, och världen snurrar runt, runt, runt och man hinner inte med.

Då kommer det någon lycklig djävla glad människa med äppelkäcka tillrop om att ta sig i kragen, att tänka på något roligt och man vill SPY på den djävelen. Men man kan inte spy för magen är alldeles full av feta slemmiga daggmaskar och under huden har nå’n äcklig satans insekt har lagt ägg som snart kommer att kläckas och det finns inget man kan göra åt det.

Man vill SLÅ SÖNDER något och mest av allt vill man slippa alla dessa förbannade lyckliga människor som svärmar omkring som myggor och lever sina liv utan att någonsin behöva se ner i den svart djupa Brunnen, och som aldrig stått på Kanten och tvingatts titta ner i Mörkret för de lever i nå’t djävla dockhus och har rosa kuddar i soffan och allt så så FÖRBANNAT bra hela tiden.

Det är då man trycker en tänd ciggaret mot armen för då, bara då, lättar det på trycket. Hjärnan sjunker ner i huvudet och trycket i skallen försvinner och världen slutar snurra. Den söta lukten av bränt kött gör att man förstår att man har faktiskt inte mask i magen eller insekter under huden. Man kan andas igen.

Det är inget rop på hjälp att bränna sig med ciggaretter eller skära sig eller vad man nu gör, för man får ingen hjälp ändå. Det är ett sätt att lösa problemet. Det gör ont att bränna sig eller skära sig, men så länge det gör ont så är det inget annat som gör ont.

Det är vad hela saken handlar om.

Friday, March 9, 2007

Våga kritisera den heterosexuella livstilen

Vi kristna har en plikt, mot Gud och våra medmänniskor, att stå upp för sanningen även när den är obekväm. Låt oss därför ta bladet från munnen och tala klarspråk om det moderna samhällets stora gissel; den heterosexuella livsstilen.


Den heterosexuella livstilen är ett hot mot lag & ordning.

De som utövar den heterosexuella livstilen är kraftigt överrepresenterade bland grova våldsbrottslingar. Av de som dömts för gängrelaterade grova våldsbrott är andelen hela 100%. Inte en enda av HA:s eller Bandidos medlemmar som dömts till fängelse kan med säkerhet sägas vara homosexuella! Jag vill naturligtvis inte skuldbelägga eller misstänkliggöra heterosexuella människor, men det är svårt att värja sig från intrycket att det finns något i den heterosexuella livsstilen som uppmuntrar till ett förakt mot lag och ordning, och som leder till grova våldsbrott.


Den heterosexuella livsstilen leder till våldtäkter.

Årligen våldtas tiotusentals kvinnor i Sverige. I princip alla dessa kvinnor blir våldtagna av en man som valt att utöva en heterosexuell livsstil. Mängden fall, där en domstol klart kunnat fastställa att en kvinna blivit våldtagen av en kvinna, eller att en man blivit våldtagen av en man, ligger däremot vanligen nära noll. Naturligtvis är inte alla heterosexuella människor våldtäktsmän, men det är uppenbart att det finns en koppling mellan våldtäkter och den heterosexuella livsstilen som vi måste våga problematisera.


Den heterosexuella livsstilen är ett hot mot äktenskapet.

I FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna artikel 16 står följande: ”Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någom inskränkning [...] ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskapets ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.” Deklarationen fortsätter i moment 3: ” Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.” Observera att det INTE står att män och kvinnor nödvändigtvis skall gifta sig MED VARANDRA, utan att de skall få gifta sig och att bilda familj, punkt. Dessvärre väljer många av den heterosexuella livsstilens lobbygrupper, däribland Livets Ord, det högerkristna partiet KD och den märkliga sekten Maranata, att blunda för detta och försöker med olika skumma metoder forhindra en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är hög tid att försvara äktenskapet från heteromaffians angrepp, och göra det möjligt även för homosexuella att få gifta sig och bilda familj!


Avslutningsvis: jag vill betona att jag inte på något vis anser att heterosexuella människor är mindre värda än andra människor, eller att jag försvarar diskriminering av, eller våld mot, heterosexuella. Det är min fasta övertygelse att heterosexualitet går att bota, genom förbön, medicinering eller god självdiciplin. Men vi måste våga inse och stå för sanningen; den heterosexuella livsstilen är en cansersvulst på samhällskroppen som vi måste göra något åt!

Thursday, March 8, 2007

Mitt tal 8:e mars

Der här är det tal jag höll i Folkets Hus i Skene på Internationella Kvinnodagen 2007.

Det allra värsta man kan säga till ett barn, det är ”jag ville aldrig ha dig.”

För 40 år sedan var kvinnor inte människor i Sverige. Inte riktigt lika mycket som män i alla fall. För det är en mänsklig rättighet att kontrollera sin egen sexualitet men för 40 år sedan i Sverige hade inte kvinnor kontroll över sin egen sexualitet. I vart fall inte om man var gift, för det gick inte att fälla en man för våldtäkt om han våldtog sin fru. Kvinnans sexualitet var något som mannen kontrollerade.

Kvinnor var inte människor för 40 år sedan, inte riktigt lika mycket som män, för det är en mänsklig rättighet att kontrollera sin egen kropp och det kunde inte kvinnor för 40 år sedan. Abort var förbjudet. Om kvinnan blev gravid, kanske efter en våldtäkt av den hon var gift med, då hade hon inget annat val än att föda det barnet.

40 år. För 40 år sedan var Polen en kommunistisk diktatur, där människorna inte fick säga vad de ville, de fick inte bilda fria fackföreningar och de fick inte rösta i fria demokratiska val. Men trots att Polen var en diktatur så var alla människor i Polen människor. I Polen var det olagligt att vålda någon, även om det var någon man var gift med. Och i Polen hade kvinnan kontroll över sin egen kropp, för abort var tillåtet.

Jag tror att det var så, för att i Polen viste alla människor, även männen, vad det innebär att inte ha kontroll över sin egen kropp. De viste det ända in under skinnet, hur det är att inte kontrollera sin egen kropp. De hade fått den erfarenheten intatuerad i huden som siffror, när de satt i Auswich, Dachau, Ravensbrück. De visste vad det innebär att vara utlämnad åt läkare som gör vad de vill med en.

Kvinnorna i Polen visste något mer. De visste vad internationell solidaritet innebär, vad det betyder, på riktigt. För de kvinnor som levde i Polen, med siffror intatuerade i huden, de levde för att britter och ryssar hade räddat dem, hade öppnat dörrarna, i Auswich, Dachau, Ravensbrück, och släppt ut dem.

De visste att ibland behöver man hjälp och ibland är man den som kan erbjuda hjälp. Så Polens kvinnor, de stod på Nordsjöns södra strand och tittade norrut, och de såg att i Sverige hade kvinnorna inte kontroll över över sin egen kropp. Och de polska kvinnorna sa att vi har inte mycket i Polen, vi har ingen demokrati, vi är ett fattigt land, men vi har något som ni inte har och det vill vi dela med oss av, till er. Så de öppnade dörrarna till sjukhusen, släppte in de svenska kvinnorna, och gav dem ett val.

40 år. Det kan hända mycket på 40 år. I Sverige har kvinnan idag kontroll över sin egen sexualitet, för det är olagligt att våldta någon, även om man är gift med henne. Och kvinnan har kontroll över sin egen kropp, för abort är tillåtet i Sverige idag.

Idag är Polen en demokrati. Diktaturen har fallit och i Polen har man yttrandefrihet, demokratiska val och fria fackföreningar. Men för Polens kvinnor har tiden rullat baklänges. Idag är abort förbjudet i Polen.

40 år. För 40 år sedan var min mamma gravid. Hon hade ett litet foster i magen som ännu inte blivit en människa. Men det blev en människa. Det blev jag.

Och jag har fått så mycket kärlek av min mamma. Så otroligt mycket kärlek. Och jag har vetat att den kärleken är äkta för jag vet att jag var önskad och efterlängtad. Jag vet att jag var önskad och efterlängtad för min mamma hade ett val. Ett val hon inte gjorde. Ett val hon fått av Polens kvinnor.

Idag kan Polens barn inte vara säkra på att de är önskade och efterlängtade, för Polens kvinnor har inte det valet. Min mamma gav mig kärlek, och Polens kvinnor gav mig trygghet i att den kärleken är äkta.

Jag vill ge det till Polens barn, som jag fick.

Jag vill ge samma val till Polens kvinnor, som min mamma fick.

Jag vill ge det enda jag har att ge, jag vill öppna sjukhusdörrarna för Polens kvinnor och ge Polens kvinnor rätten att kontrollera sina egna kroppar.

Wednesday, March 7, 2007

Konsten som språk

Om konst är ett sätt att förmedla ett budskap, är det då konst att skära sig i armarna för att förmedla budskapet att man mår dåligt och vill bli sedd?


Begrunda uttrycket ”Hoadel kamarx spiff. Neogrit bax!”

Som aktiv politiker händer det ibland att jag tvingas lyssna på saker i stil med: ”Här handlar det, som så ofta inom arbetarerörelsen, om att göra en avvägning mellan det praktiska och det principiella. Endast om det förra är av betydande vikt kan vi med gott samvete dagtinga det senare. Men det är inte självklart att det senare måste tillmätas större tyngd än det förra.” Om talaren är mindre garvad tenderar vederbörande att uttrycka sig något mer rakt på sak: ”Jag instämmer med föregående talare. Även jag är för allt bra och mot allt dåligt.”

Definitionen av pladder är ord som saknar budskap. Jag läste en insändare en gång som gick ut på följande, fritt citerat ur minnet: ”Det är tur att vi har så höga skatter i Sverige för annars hade staten inte haft råd med alla bidrag som vi behöver få, efter att vi betalat alla skatter.” Motsatsen till pladder är ironi, för ironi handlar om att förmedla ett budskap som inte motsvaras av de ord man använder

Att skriva ironisk ställer krav på författaren. Är man alltför subtil finns risken att läsaren tror att man menar det man säger. Är man å andra sidan alltför tydlig slår det över i hån. Att vara ironisk är att balansera på den rakbladstunna linjen mellan det subtila och det hånfulla. Ironi ställer dessutom krav på läsaren. Författaren har ett budskap men budskapet är något annat än vad orden till synes säger. För att förstå budskapet måste läsaren anstränga sig och ta sig förbi orden för att se meningen bakom orden. Läsaren måste blunda för uttrycken och fokusera på intrycken.

När slutar man tala svenska? Är göteborgska svenska? Skånska? Om ja, kan man i så fall säga att norska är en svensk dialek? Inlandsdanska? Men om inte; hur renodlat rikssvenska måste man tala för att det skall betraktas som svenska? Förekomsten av gränsfall upphäver dock inte förekomsten av tydliga fall: persiska är inte svenska, stockholmdialekt är svenska.

Bilder, dans, sång, det är konst när det har ett budskap. Det är konst eftersom det har eller är ett budskap.Konsten är ett språk, persiska ett annat. Kan man inte språket så låter det som pladder, men det är inte pladder. Pladder är det däremot när en politiker säger sig vara för allt bra och mot allt dåligt, eller när Britney Spears sjunger ännu en MTV-sång om hur kär hon är i stadens snyggaste kille. Hoadel kamarx spiff. Neogrit bax!


Ironi är konst, men kommersialistisk masskultur är pladder. Och nej, det är inte konst att skära sig i armarna för att få sagt att man mår dåligt. Däremot finns det antagligen en anledning till att många konstnärer skär sig i armarna. Mår man bra har man nämligen i allmänhet fullt upp med att må just bra, det är när man mår dåligt som man har något att säga. Exempelvis genom konsten...

Monday, March 5, 2007

SSU-DÅKen: En röd pansarnäve

SSU Södra Älvsborg har nu genomfört sin 77:e DisstriktsÅrsKongress, DÅKen, som detta år ägde rum i Skene Folkets Hus i Mark. Utöver det 3-hövdade presidiet och den avgående distriktstyrelsens 7 ledamöter (som inte har rösträtt på DÅKen) hade 20 valda delegater från fem SSU-klubbar samlats för att diskutera politiskt handlingsprogram, behandla inte mindre än 75 motioner, samt för att välja ny distriktsstyrelse.


En DÅK i enighetens tecken

Under två dagars tid drog 7-Häradsbyggdens unga röda garde upp de politiska riktlinjerna för det kommande årets klasskamp. DÅKen blev en demokratisk styrkemanifestation. Idéer och åsikter bröts mot varandra under politiskt klargörande och kamratliga former. Ur mångfald kommer enighet och SSU Södra Älvsborg står nu starkare än någonsin. Att SSU kan samla så många ungdomar för att diskutera allt från betyg och körkortsundervisning till EU-konstitutionen och den israeliska ockupationen av Palestina lovar gott inför framtiden. Demokratin lever i den röda folkdjupen!


Prominenta gäster

Bland de inbjudna gästerna märktes bland annat Henrik Svedberg, ordförande för Socialdemokraterna i Mark, vars anförande om klassamhällets förbannelse rörde delegaterna djupt i hjärtat. Ett annat strålande anförande hölls av Laija Exner, tidigare. riksdagsledamot och ättad från en av det finska klasskrigets många heroiska rödgardist-familjer. DÅKen hedrades även av den mångårige klasskämpen, finansutskottets förre ordförande och fastighetsskattens anfader, allas vår älskade och högt ärade Arne Kjörnsberg,


Den stora köttstriden

SSU Södra Älvsborg är enigt och starkt. Dock finns det faktiskt en fråga där just ordet ”enighet” kanske känns lite... låt oss säga malplacerat... inom distriktet. Nämligen frågan om vilken mat distriktet skall servera på SSU-kurserna. Inom distriktet har vi en stor andel vegetarianer som menar att det är djupt oetiskt att äta kött eftersom det finansierar den amerikanska köttindustrin, underblåser den globala snedfördelningen av föda samt att det är fel i sig att äta upp våra fyrbenta kamrater enbart ”därför att vi kan.” Detta har väckt frågan Skall distriktet med de gemensamma resurserna köpa in kött till SSU-kurserna?

Köttätarfalangen anser att distriktet skall köpa in den mat medlemmarna äter. Kött, hallal/kocher, vegetariskt, vegan, whatever. Alla skall med så låt alla äta vad de vill. Något behov av gemensamma diskussioner eller kollektiva lösningar anser de inte att det finns.

Vegg-falangen (som består av både vegetarianer och köttätare) menar att det är en politisk fråga hur vi använder våra gemensamma resurser. Är det OK att köpa in porr för SSU-pengar om - Gud förbjde - medlemarna gillar porr? Borde kanske SSU köpa in ciggaretter åt de SSU-are som röker? Naturligtvis inte. Våra gemensamma resurser skall användas till saker som alla är beredda att stödja. Det är av det skälet staten inte skall finansiera ojämlikt uttag av föräldraledigheten. Och av det skälet bör distriktet endast köpa in mat som alla medlemmat finner etiskt försvarbar. Alla skall med tillsammans, inte var och en för sig.

Förra DÅKen, mars 2006, lyckades köttätarna kuppa igenom ett beslut om köttinköp med röstsiffrorna 7-6, sex reservanter. De sex reservanterna återkom dock i år med en ny motion. Båda sidor hade mobiliserat kraftfullt inför den stora ideologiska striden. Många kamrater höll många, långa och välformulerade inlägg i talarstolen. Striden var jämn, frågan stod och vägde. Vänster eller höger, vegg eller kött, vegetarisk gemenskap eller kött-individualism?

Efter DÅKens i särklass längsta och definitivt mest känsloladdade debatt (där förslag till streck i debatten väcktes och avvisades efter de 12 första inläggen) skulle frågan slutligen avgöras. Efter försöksvotering och votering med handuppräckning gick frågan till rösträkning. För säkerhets skull genomfördes rösträkningen två gånger, för att de båda rösträknarna skulle vara helt säkra. Resultatet blev: 8-8, seger för vegetarianerna efter lottning!

Vänstersegern var knapp, men mer än tillräcklig. Sade för övrigt inte Darwin något i stil med att Guds hand vilar över slumpen...?


Några andra beslut från DÅKen

Kårobligatoriet skall bort, bort bort!

Motiv: Studentkårerna är i dag en lekstuga för liberala suputer, opolitiska karriärister och övriga dumskallar, vars infantila verksamhet kan fortgå tack vare anslutningstvånget.

Socialtjänsten skall fortare kunna ingripa när barn kanske far illa.

Motiv: Så länge barn far illa har samhället, socialtjänsten och medborgare i övrigt, uppenbarligen inte gjort tillräckligt. Hellre statliga stickkontroller i människors hem än fler döda barn som ligger nakna i en hundkoja.

Jobbet tillbaka vid olagliga uppsägningar!

Motiv: I LAS finns det regler om hur, när och varför en anställd kan bli uppsagd. Men idag har arbetsgivaren möjlighet att köpa sig rätten att begå lagbrott! Detta eftersom det inte finns någon skyldighet för arbetsgivaren att återanställa den som blivit olagligt uppsagd, enbart att betala skadestånd. Detta är oacceptabelt – det är en skam att medborgarrätt heter pengar.


En DÅK i kampen tecken

Det blev, sammanfattningsvis, en DÅK i den oförskräckta kampens tecken Till distriktsordförande omvaldes enhälligt Sanne Nordqvist, och lika enhälligt valde DÅKen Nathalie Sennerteg till ny kassör. Med ett sådant duomvirat i ledningen är socialismens seger oundviklig. SSU Södra Älvsborg kräver klassamhällets avskaffande, patriarkatets krossande och nationalismens förgörande. Bums!

Friday, March 2, 2007

Anstöt, homosexualitet och fariséism

Det finns ingen anledning att omformulera det redan klart formulerade. Jag tänker därför inleda den här bloggen med ett citat av Dr. Franz Pieper, från Kristen dogmatik sidan 250.

”Förförelse till synd kallar Skriften för att ge anstöt (skadalon poiein, Rom 16:17.) Att ge anstöt betyder att lära eller göra något, varigenom man ger andra människor anledning till otro, vantro eller gudlöst leverne, så att dessa i vad av oss beror, går evigt förlorade. Därför innehåller också Skriften kraftiga varningar för att giva anstöt (Matt 18:6 ff, Mark 9:42 ff, Luk 17:1, 2 osv.) Skriften lär också, att vi kan ge anstöt icke blott genom att göra det onda (falsk lära, gudlöst leverne) utan också genom oförsiktig användning av tillåtna ting (t.ex. ätandet av kött, drickande av vin, 1 Kor 8, Rom 14) i det att vi genom vår förebild ger kristna, som är svaga i kunskapen, anledning till att göra något, som de i sitt felaktiga samvete anser vara synd. Som allmän regel gäller således: man skall avstå från att använda den kristna friheten, sålänge icke därigenom evangeliets sanning förnekas. Det senare blir fallet när en, som är svag i kunskapen, försöker få sin villfarelse erkänd såsom rätt lära, vilket blir uppenbart genom att han dömer dem, som har den rätta kunskapen, dvs genom att han förklarar denne handla mot Gud. I detta fall blir den svage en falsk lärare, mot vilken sådana skriftställen som Kol 2:16, Gal 5:1 gäller.”

Översätter vi det här till modernt vardagsspråk, och tillämpar det på frågan om homosexualitet, blir innebörden följande: Homosexuella relationer tillhör kategorin tillåtna ting som dessvärre kan ge upphov till anstöt. Inom Svenska Kyrkan har vi nämligen, tyvärr, en del syskon som är svaga i kunskapen om Skriftens rena lära om homosexualitet (fortsättningsvis kallas dessa våra kunskapssvaga syskon för homofobiska fariséer.) De homofobiska fariséerna inbillar sig, felaktigt, att samkönad kärlek är synd. Det är naturligtvis nonsens, och bygger på ett sammelsurium av felriktad lagiskhet och semikatolicism. Dock; de homofobiska fariséerna kan inte hjälpa att de är svaga i sin kunskap, och läran om anstöt ålägger oss andra att visa fördragsamhet även mot dessa våra homofobiskt fariséistiska syskon.

Gränsen för den kristna toleransen gentemot homofobiska farisér är dock nådd när de skriver på diverse protestlistor mot samkönade äktenskap, eller på annat sätt försöker få sitt obibliska och kätterska homosex-motstånd erkänt som rätt kristen lära. Då är det vår kristna plikt, mot Gud och mot människorna, att avslöja dem som de heretiker och irrlärare de är. Deras motstånd mot homosexualitet är nämligen inte alls skriftenligt, utan direkt skriftvidrigt, och ett utslag av mänskligt, patriarkalt tänkande (i form av den heterosexuella matrisen.)

Det är med andra ord dags att sätta ner foten.
Inför könsneutrala kyrkbröllop. Bums!

P.S.
För den som inte känner till Dr. Franz Pieper eller hans tegelsten till bok Kristen dogmatik, kan jag helt kort nämna följande. Han var lärare i dogmatik vid missourisynodens teologiska högskola i St Louis, och boken gavs ut på 40-talet i USA. På svenska utgavs Kristen dogmatik 1985 av Bokförlaget Pro Veritae, efter att ha översatts av Teologie Doktor Tom G.A. Hardt, kyrkoherde i Evangelisk-lutherska S:t Martins församling i Stockholm. Dr. Pieper torde oomtvistligen vara den konservativt protestantiska kristenhetens mest renläriga ”lutheran”, om man nu skall använda det ordet. Boken är klok och läsvärd, om än något polemisk i sina formuleringar. Dock aningen tungläst...

Fraktal moral

Ont och gott
Är olika ord för samma sak
Bubblande protoplasma
Som söker ett mönster i slumpartade handlingar

Att leva är att bära en mask
Så länge att masken blir ansiktet

Att vara människa
Är att sitta i ett rum utan förnster & dörrar
Och drömma om världen utanför

Vilket ljus kastar ingen skugga?

Det finns ett sådant Ljus
Det finns en Dörr
I döden tar vi av oss masken

Och mönstret vi söker är ett kors