"Jag vill bli sedd..."

Folk som tror att de förstår saker, de tror att människor skär sig i armarna som ett rop på hjälp. För att säga att man vill bli sedd. Men det är inte det, det handlar om.

Det handlar om att hjärnan får inte plats i huvudet, utan svävar omkring 30 cm över huvudet, och tomrummet inne i kraniet växer så man måste trycka ihop ansiktet med händerna för att huvudet inte ska sprängas. Det är svårt att andas för syret räcker inte så man blir alldeles yr, och världen snurrar runt, runt, runt och man hinner inte med.

Då kommer det någon lycklig djävla glad människa med äppelkäcka tillrop om att ta sig i kragen, att tänka på något roligt och man vill SPY på den djävelen. Men man kan inte spy för magen är alldeles full av feta slemmiga daggmaskar och under huden har nå’n äcklig satans insekt har lagt ägg som snart kommer att kläckas och det finns inget man kan göra åt det.

Man vill SLÅ SÖNDER något och mest av allt vill man slippa alla dessa förbannade lyckliga människor som svärmar omkring som myggor och lever sina liv utan att någonsin behöva se ner i den svart djupa Brunnen, och som aldrig stått på Kanten och tvingatts titta ner i Mörkret för de lever i nå’t djävla dockhus och har rosa kuddar i soffan och allt så så FÖRBANNAT bra hela tiden.

Det är då man trycker en tänd ciggaret mot armen för då, bara då, lättar det på trycket. Hjärnan sjunker ner i huvudet och trycket i skallen försvinner och världen slutar snurra. Den söta lukten av bränt kött gör att man förstår att man har faktiskt inte mask i magen eller insekter under huden. Man kan andas igen.

Det är inget rop på hjälp att bränna sig med ciggaretter eller skära sig eller vad man nu gör, för man får ingen hjälp ändå. Det är ett sätt att lösa problemet. Det gör ont att bränna sig eller skära sig, men så länge det gör ont så är det inget annat som gör ont.

Det är vad hela saken handlar om.