Konsten som språk

Om konst är ett sätt att förmedla ett budskap, är det då konst att skära sig i armarna för att förmedla budskapet att man mår dåligt och vill bli sedd?


Begrunda uttrycket ”Hoadel kamarx spiff. Neogrit bax!”

Som aktiv politiker händer det ibland att jag tvingas lyssna på saker i stil med: ”Här handlar det, som så ofta inom arbetarerörelsen, om att göra en avvägning mellan det praktiska och det principiella. Endast om det förra är av betydande vikt kan vi med gott samvete dagtinga det senare. Men det är inte självklart att det senare måste tillmätas större tyngd än det förra.” Om talaren är mindre garvad tenderar vederbörande att uttrycka sig något mer rakt på sak: ”Jag instämmer med föregående talare. Även jag är för allt bra och mot allt dåligt.”

Definitionen av pladder är ord som saknar budskap. Jag läste en insändare en gång som gick ut på följande, fritt citerat ur minnet: ”Det är tur att vi har så höga skatter i Sverige för annars hade staten inte haft råd med alla bidrag som vi behöver få, efter att vi betalat alla skatter.” Motsatsen till pladder är ironi, för ironi handlar om att förmedla ett budskap som inte motsvaras av de ord man använder

Att skriva ironisk ställer krav på författaren. Är man alltför subtil finns risken att läsaren tror att man menar det man säger. Är man å andra sidan alltför tydlig slår det över i hån. Att vara ironisk är att balansera på den rakbladstunna linjen mellan det subtila och det hånfulla. Ironi ställer dessutom krav på läsaren. Författaren har ett budskap men budskapet är något annat än vad orden till synes säger. För att förstå budskapet måste läsaren anstränga sig och ta sig förbi orden för att se meningen bakom orden. Läsaren måste blunda för uttrycken och fokusera på intrycken.

När slutar man tala svenska? Är göteborgska svenska? Skånska? Om ja, kan man i så fall säga att norska är en svensk dialek? Inlandsdanska? Men om inte; hur renodlat rikssvenska måste man tala för att det skall betraktas som svenska? Förekomsten av gränsfall upphäver dock inte förekomsten av tydliga fall: persiska är inte svenska, stockholmdialekt är svenska.

Bilder, dans, sång, det är konst när det har ett budskap. Det är konst eftersom det har eller är ett budskap.Konsten är ett språk, persiska ett annat. Kan man inte språket så låter det som pladder, men det är inte pladder. Pladder är det däremot när en politiker säger sig vara för allt bra och mot allt dåligt, eller när Britney Spears sjunger ännu en MTV-sång om hur kär hon är i stadens snyggaste kille. Hoadel kamarx spiff. Neogrit bax!


Ironi är konst, men kommersialistisk masskultur är pladder. Och nej, det är inte konst att skära sig i armarna för att få sagt att man mår dåligt. Däremot finns det antagligen en anledning till att många konstnärer skär sig i armarna. Mår man bra har man nämligen i allmänhet fullt upp med att må just bra, det är när man mår dåligt som man har något att säga. Exempelvis genom konsten...