Moderaterna och HBT-frågan

I söndags gick 8 moderata riksdagsledamöter ut på DN Debatt och deklarerade att de går mot partilinjen, om Moderaterna motsätter sig könsneutrala äktenskap.

Den spontana reaktionen är givetvis att detta är mycket glädjande. S, V, Mp, C och Fp är för könsneutrala äktenskap, och nu har alltså en betydande andel av M sällat sig till den växande skaran av politiker som lever på 2000-talet och inte på 1500-talet. I praktiken är saken redan avgjord – även om moderaterna på sin partistämma senare i år skulle få för sig att säga nej till könsneutrala äktenskap kan en sådan lagändring ändå bli verklighet med bred riksdagsmajoritet.

Men det hör inte direkt till vanligheterna att en grupp riksdagsledamöter så tydligt, och i ett så tidigt skede (i förhållande till den parti-interna processen) går ut och hotar med reservationer och att bryta mot partilinjen. Här finns alltså en gravad hund någonstans, för att låna Refat al-Sayeds uttryck.

S, V och Mp är av tradition mycket öppna partier. Eventuella meningsmotsättningar inom dessa partier har en benägenhet att vara mer eller mindre allmänt kända. V och Mp gör gärna upp dessa meningsmotsättningar inför öppen ridå, genom voteringar på sina kongresser. S har av tradition försökt jämka eventuella meningsmotsättningar genom att formulera kompromissförslag som alla kan acceptera.

Moderaterna har en annan tradition. De slutna rummens tradition – en tradition där beslut fattas i ett rum utan fönster, ett rum där cigarröken ligger tung över de mäktiga män som med ett glas 20-årig wiskey i handen gör upp alla viktiga beslut, fjärran från insyn, påverkansmöjlighet eller andra störande moment.

Nå; när riksdagsledamöter skriver artiklar där de hotar med reservationer mot en eventuell partilinje – då anar man, partiets slutenhet till trots, att det finns en konflikt i partiet. Artikeln måste rimligen förstås som ett inlägg i den partiinterna diskussionen om könsneutrala äktenskap. En positionering, om man så vill. Följdfrågan blir då – är de 8 moderaterna fingertoppskänsliga taktiker som märkt varthän det lutar, och redan nu vill visa att det på ett tidigt stadium stod på de liberala segrarfalangens sida? Eller har de 8 moderaterna märkt varthän det lutar – att den konservativa falangen kommer att segra på partistämman – men väljer att ta strid för liberala principer och mot konservatism, maktpolitisk hänsyn och partipiska?

Jag vet inte. Arbetargrabbar som jag blir alltför sällan insläppta i de röktunga rummen utan fönster, för att jag skulle kunna göra en kvalificerad bedömning. Vad Moderaterna kommer att bestämma sig för i frågan om könsneutrala äktenskap kan jag således inte bedöma. Men det lär bli en spännande tillställning, när Moderaterna har sin partistämma i höst…