Överlever Alliansen HBT-frågan?

I mitten av maj månad påstod jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) att alla viktiga reformer på HBT-området har genomförts av borgerliga regeringar. I bästa fall är Sabuni okunnig, i sämsta fall ljuger hon. Sverige hade förvisso en borgerlig regering 1979 när sjukdomsstämpeln för homosexualitet avskaffades. Äran för detta tillfaller dock Socialstyrelsen med generalsekreteraren Barbro Westerholm vid rodret. Regeringen hade inte med saken att göra.

Partnerskapslagen infördes 1994, onekligen med en borgerlig regeringen vid makten. Men lagen antogs inte tack vare utan trots den borgerliga regeringen. S, V och Fp hade motionerat om saken i riksdagen – (Riksdagsprotokollet från debatten ligger här) och vid omröstningen såg resultatet ut på följande vis:

171 röster för
141 röster mot

Röstfördelning enligt partifördelning:
S: 128 av 128 röstade för - Ingen mot
V: 12 av 12 röstade för - Ingen mot
Fp: 21 av 31 röstade för - 8 mot
C: 4 av 26 röstade för - 20 mot
M: 2 av 75 röstade för - 72 mot
NyD: 3 av 18 röstade för - 15 mot
KD: 0 av 25 röstade för - Samtliga mot

Mp satt inte i riksdagen denna mandatperiod. Det rasistiska partiet Ny Demokrati är numera saligen avsomnat, förutom här i Mark där pariets kommunale partiledare Henry Sandahl lyckades ta kontroll över partikassan och bytte namn på lokalavdelningen till Markbygdspartiet.

Nå; idag gäller frågan könsneutral äktenskapsbalk. S-V-Mp är förespråkare av detta. Även Folkpartiet är för. Centern har svängt från sitt tidigare HBT-motstånd och är även de anhängare av en könsneutral äktenskapsbalk. Riksdagsmajoritet finns alltså i och för sig för att göra äktenskapsbalken könsneutral.

Kristdemokraterna är naturligtvis motståndare. Motsatsen hade förvånat mig. Den relevanta frågan i sammanhanget är dock hur starkt KD:s motstånd är. Konkret gäller frågan om KD:s ärkehomofoba högerfalang är beredda att sitta kvar i en regering som inför könsneutral äktenskapslagstiftning?

Moderaterna skall ta ställning till frågan om könsneutrala äktenskap på sin kongress i sommar. Moderaternas historiska engagemang i HBT-frågor imponerar visserligen föga, men till saken hör att en av de två riksdagsledamöter som röstade för partnerskapslagstiftningen 1994 var – Fredrik Reinfeldt. Om Moderaterna tar den historiska chandsen att bryta med sitt historiska arv av HBT-motstånd är frågan i praktiken avgjord och en könsneutral äktenskapsbalk kan införas i bred parlamentarisk enighet. Det vore i så fall glädjande.

Skulle KD överleva ett sådant beslut? Kommer den ärkehomofoba högerfalangen med bland annat riksdagsledamoten och Livets Ord-aktivisten Mikael Oscarsson att sitta kvar i en regering som inför könsneutral äktenskapslagstiftning? I somras hotade de högerkristna abortmotståndarna att överge KD om partiet medverkade till att göra det lagligt för alla EU-medborgare att utföra en abort i Sverige – varvid Göran Hägglund lät meddela att den reformen tänkte han genomföra vare sig de högerkristna fundamentalisterna gillade det eller ej. HBT-motståndet är dock starkare och mer utbrett i KD, än abortmotståndet. Kommer de högerkristna grupperna att kvarstå som partimedlemmar, om KD sitter i en regering som inför könsneutral äktenskapslagstiftning? Är partiet berett att lämna Alliansen på denna fråga?

Moderaterna kan naturligtvis välja att låta taktiska och maktpolitiska intressen vägra tyngre än HBT-personers mänskliga rättigheter och säga nej till könsneutral äktenskapsbalk för att hålla KD lugna och fortsatt lojala. Men kommer Folkpartiets alla seriösa och engagerade liberaler, med den store HBT-reformisten Nyamko Sabuni i spetsen, att låta konservatism och maktpolitisk hänsyn gå ut över HBT-personers mänskliga rättigheter? Om Fp går emot Alliansen – kommer Alliansen i så fall att överleva?

Kommer Alliansen att kunna överleva HBT-frågan?