Ny EU-konstitution...eller?

Under stort buller och bång har nu EU:s stats-, och regeringschefer enats om en ny EU-konstitution. Fast inte lika mycket ny som den konstitution det franska folket röstade nej till härom året. Utan sådär lagom lite ny att det inte behös någon folkomröstning om saken, men ändå så lagom mycket ny att det är en gigantisk framgång för det Europeiska sammarbetet...

Jag har röstat nej i båda folkomröstningarna – både till EU och EMU – och jag tog mig dessutom friheten att kryssa kritiskt (Anna Hedh) i senaste valet till EU-parlamentet. Trots det kan jag inte mer än gäspa när jag möts av beskedet om ännu en ”historisk kompromiss.” Den jättenya-men-bara-lite-nya fördragstexten möts förstås av glada tillrop från de borgerliga partierna, fördöms av protofascistiska JuniListan och Sverigedemokraterna, betraktas som huvudsakligen acceptabel av S, och V/Mp kräver ytterligare en folkomröstning. Allt är med andra ord som vanligt...

Exakt vad innebär då denna nya(?) fördragstext i sak? Helt lätt att få reda på den lilla detaljen är det dessvärre inte – när jag ser på TV4 hemma hos en kompis (jag har ingen egen TV, nämligen, ytterst PK) meddelas det att Hurra, Hurra, alla är lyckligtvis överens. Om vad? Det behagar reportern inte berätta, men bra är det i alla fall att alla är överens...

Allvarligt talat. Såvitt jag förstår innebär hela denna gigantiska kopromiss att:

A. Det överstatliga området ökar något inom straffrättsområdet och invandringspolitik

B. De nationella parlamenten kommer att kunna fördröja ett EU-beslut i 8 veckor, om en majoritet av parlamenten ogillar förslaget.

C. EU-domstolen skall kunna pröva brott mot grundläggande rättigheter

Som sagt: Gäsp. Ingenting har egentligen hänt – utvecklingen går varken framåt eller bakåt, den snurrar runt, runt likt en livlös planet som graviterar kring ett svart hål. Det ändras lite här och det ändras lite där och summa summarum fungerar EU lika långsamt och tunggrott imorgon som det gjorde igår och har samma byråkrat-kapitalistiska agenda.

Jag struntar faktiskt i om EU har en ”utrikesminister” eller om det heter ”hög representant för utrikesfrågor.” Det kvittar mig lika om texten kallas för ”konstitution” eller ”fördrag.” EU-hymn? Jaha, tack, så länge jag får sjunga Internationalen 1:a maj så är jag nöjd...

Jag skulle vilja säkerställa principen om en människa-en röst genom att parlamentet fattar beslut med enkel majoritet i vissa avgränsade områden, och sjäv utser kommisionen/EU-regeringen. Men icke – imorgon likaväl som igår kommer EU att utgöra ett sammelsurium av ”nationalstatlig hänsyn” (dvs förlegat nationalpatriotism) och ”överstatlig handlingskraft” (läs: demokratiskt underskott).

Jag vill att det bedrivs socialistisk politik på kommunal, riks, och Europeisk nivå. Vad som hör hemma var är en praktisk fråga, inte någon principiell fråga. Och jag vill ha ett Europeiskt socialdemokratiskt parti som bedriver denna socialistiska politik på EU-nivå istället för dagens debila system med 27 oberoende socialdemokratiska partier som ”samverkar” i EU-parlamentet. Men nej – imorgon likaväl som igår kommer pseudonationalistis hänsyn att sätta ramarna för alla politiska beslut på Europeisk nivå.

Jag vill kort sagt se lite slagkraftig socialistisk internationalism. Men den nya konstitutionen, förlåt fördragstexten, förlåt den-historiska-kompromissen-vad-den-nu-än-heter gör varken till eller från. Den betyder nada, zilch, zero. Ett Europa-nationalistiskt spektakel är vad det handlar om, och Europeisk nationalism är varken bättre eller sämre än nationell nationalism.

Jag tänker således koncentrera mig på att kämpa för 6 timmars arbetsdag och en generös flyktingpolitk, hellre än att dividera om huruvida kompromissen är bra eller dålig, eller om det behövs en ny folkomröstning eller ej. Arbetstidsförkortning och flyktingpolitk är nämligen saker som faktiskt betyder något...