Thursday, June 14, 2007

Det palestinska inbördeskriget

Den instabila palestinska enhetsregeringen – mellan vänsternationalistiska Fatah (som innehar presidentposten) och högernationalistiska Hamas (som har majoritet i parlamentet) – förefaller ha fallit samman fullständigt. Våldsamma strider rasar mellan de två grupperna. I praktiken råder lågintensivt inbördeskrig i Palestina.

I grunden är motsättningen mellan Fatah och Hamas givetvis politisk. Fatah är ett vänsterorienterat politiskt parti med observatörsstatus i Socialistinternationalen. Hamas är ett högerextremt politiskt parti med islamistiska förtecken. Förekomsten av en gemensam fiende – apartheidstaten Israels ockupation av Palestina – kan i längden inte överbrygga motsättningarna mellan socialister och protofascister, varken i Palestina eller någon annan stans.

Fatah förespråkar i allt väsentligt ett demokratiskt Palestina inom ramen för en tvåstatslösning. Hamas politiska program syftar till ett totalitärt och högerorienterat ”Storpalestina” som innefattar hela nuvarande Israel. Vem som slutligen står som segrare i det palestinska inbördeskriget verkar dock i nuläget vara en militär, snarare än politisk fråga:


Ovan: Al-Aqsa intar pro-Hamas TV-station

Nedan: Hamas beskjuter Nationella säkerhetstjänsten


Så här ser de militära styrkeförhållandena ut enligt den oberoende TV-stationen Al Jazeera:

Al-Qassam Brigaderna:
* Hamas väpnade gren
* Omkring 15,000 medlemmar
* Mycket välbeväpnade

Al-Aqsa Martyrerna:
* Radikal Fatah-orienterad grupp
* Flera tusen medlemmar
* Flertalet medlemmar är även medlemmar i andra väpnade grupper

Exekutiva säkerhetstjänsten:
* Säkerhetstjänst som bildades av Hamas 2006
* Omkring 6,000 medlemmar
* Medlemmarna huvudsakligen rekryterade från Hamas

Presidentens vaktstyrka:
* Huvudsakligen lojal mot Fatah
* Omkring 5,000 medlemmar
* Den bäst beväpnade och vältränade gruppen
* Delvis USA-finansierad (!)

Nationella säkerhetstjänsten:
* Direkt underställd presidenten (Fatah)
* Innefattar militära underrättelsetjänsten, sjöpolisen, Elitstyrka 17
* Omkring 30,000 medlemmar

Polis och inrikestrupper:
* Direkt understållda inrikesministerna (Hamas)
* Medlemmarna huvudsakligen lojala mot Fatah
* Omkring 30,000 medlemmar

Den Fatah-dominerade gruppen PLO innefattar även (bland annat) de radikala socialistpartierna PFLP (terroriststämplade av EU) och DFLP (ej terroriststämplade). Dessa grupper förefaller i konflikten mellan mellan Fatah och Hamas huvudsakligen stå på Fatahs sida. Även den israeliska armén deltar aktivt i striderna genom att skjuta rakerer på alla inblandade parter, primärt riktade mot de olika gruppernas politiska ledarskap.

Det palestinska folket? De vill ha fred, oboreoende och demokrati. Men som vanligt får de bara spadar att gräva gravar med...

7 comments:

Anonymous said...

Eftersom Israel har utrymt Gaza så finns inte längre undanflykten: "det är inblandning i våra inre angelägenheter". FN-trupp till Gaza nu!
Gaza behöver övervakade gränser för att stoppa införsel av vapen till militanta grupper och stoppa beskjutningen av Sderot så det inte leder till en upptrappad konflikt med Israel för att avleda uppmärksamheten från de inre striderna.

Unknown said...

Nja, Markus. Att säga att Israel lämnat de Gaza är väl endast en halvsanning. Visst lämnades bosättningarna 2005 (vilket givetvis är positivt, men i praktiken endast en skenmanöver för att kunna bygga ut bosättningarna på västbanken). I samband med detta upphörde inte Israels kontroll över Gazaremsan heller. Israel kontrollerar alla som vill komma in eller ut ur Gazaremsan, detta gäller även Rafahövergången till Egypten, den ända utgången till något annat land än Israel. Luftutrymmet och kuststräckan längst Gaza har Israel fortfarande ensamrätt över. Militärt håller man fortfarande området i en järnhand. Sedan ”Operation Summer Rains” är den israeliska försvarsmakten (IDF) närvarande i Gazaremsan och i enlighet med planen för tillbakadragande 2005 har israel möjligheten att genomföra räder på Gazaremsan. Detta har man brukat ett flertal tillfällen, bland annat i november förra året i den så kallade ”Operation höstmoln” där massaker i Biet Hanon ingår, vilket kosta 19 palestiniers liv. Jag skulle kunna göra listan längre, men det jag tror inte de ska behövas. Det är bara att konstatera, Gazaremsan har förblivit under israelisk kontroll. Ett riktigt tillbakadragande från all ockuperad mark har Israel aldrig visat något intresse av och så länge man inte gör det kommer freden förbli en ouppnåelig dröm.

Oj, ursäkta nu hängde jag upp mig väldigt mycket på en liten detalj i Markus kommentar. Visst FN-trupp kan vara ett bra alternativ, förutsatt att det då är just FN och inga amerikanska världspoliser eller israelsiska statsterrorister som ”tar på sig” deras uppdrag. Att Gaza behöver övervakade gränser är en aningen absurt med tanke på att det är precis vad dem har i obeskrivlig skala med en betongmur som endast har två utgångar genom vilka det tar timmar att passera (om man överhuvudtaget lyckas).

Åter igen, nu har jag glidigt ifrån kärnan i Åhmans inlägg. Sorry! Först och främst så håller jag inte med om att de kan beskrivas så enkelt som att Hamas är höger och al Fatah vänster. Inte alls faktiskt. Den politiska skalan är inte alltid så enkel. Jag vill till och med påstå att de är olämpligt att försöka applicera västerländska måttstockar på andra länder. Båda partierna är starkt nationalistiska, sant så. Förmodligen är det en svårundviklig konsekvens om man är politiskt aktiv under ockupation. Att kalla de ena höger och de andra vänster är däremot att förenkla det hela. Skillnaden ligger snarare i deras religiösa tendenser (ett sekundärt Fatah kontar ett islamistisk Hamas) och jag antar att du inte påstår att alla religiösa tendenser inom politiken vrider det hela åt höger Åhman?

Din beskrivning av styrkeförhållandena är dock intressant.

Däremot saknar jag helt en mer övergripande analys av vad som lett fram till denna situation. Självfallet är det omvärldens isolering som tvingat ner folket i en desperat situation där inbördeskrig tillsist blivit en oundviklig situation. Skriver man ett helt blogginlägg om situationen i Palestina utan att föra in detta så slirar man väldigt lätt snett. Eller för att citera en man som jag träffade när jag gömde mig för en skottlossning i Ramallah i december:

”This is the consequences of the occupation”

Kamratligen,

Mikael

Anonymous said...

Jag är medveten om att den israeliska kontrollen över Gaza är i det närmast total men det var inte riktigt min poäng. Även "hökarna" inom den israeliska högern har nog insett att Gaza aldrig kan bli en del av ett framtida stor-Israel utan man har utrymt bosättningarna och dragit tillbaka marktrupper från Gaza, för att som du så riktigt påpekar inte spilla resurser på lilla Gaza när man har mkt större bosättningar på västbanken att slå vakt om.

Men den israeliska rollen i Gaza är dubbel man både bevakar gränsen men går samtidigt till attack mot Gaza. en oberoende utomstående part skulle givetvis skilja alla stridande parter åt. Både stoppa vapensmuggling via Egypten till militanta grupper dels förhoppningsvis hindra nya israeliska attacker. Men om Israel har gett upp alla förhoppningar om Gaza och inte längre hävdar någon rätt till territoriet så kan man inte invända mot att en fredstyrka är en inblandning i inre angelägenheter? Tyvärr kom däremot den signalen från Hamas idag att man motsätter sig främmande trupp. Men Hamas verkar själva oförmögna att reda upp situationen och de som förlorar mest är inte de som förlorar politisk prestige utan de som hamnar i skottlinjen.

Unknown said...

Okej, nu förstår jag och håller med till fullo.

/micke

Mikael Åhman said...

Är konflikten mellan Fatah och Hamas är höger/vänster-konflikt, eller är det en konflikt mellan sekulär och religiös syn på politik och samhälle?

Visst – på en ”religionsaxel” befinner sig Hamas norr om Fatah (Hamas som parti är mer religiöst orienterade än Fatah) om vi använder geografin som bild för en alternativ politisk skala. På Nordpolen befinner sig i så fall Islamiska Jihad (ultrareligiösa) och längst ner på Sydpolen finner vi PFLP (närmast att beskriva som religionsfientliga). DFLP kan väl placeras någonstans på Sydamerikas sydkust antar jag, uttalat religionskritiska men inte med ateism på partiprogramet.

Men samtidigt går det ju att applificera en ”västerländsk” höger/vänsterskala på konflikten, en skala som – om vi håller oss till de nu nämda grupperna – sammanfaller så till vida att syd motsvarar vänster och norr höger.

Ligger den grundläggande motsättningenmellan Fatah/Hamas i synen på religionens roll i samhällsbygget? Jag tror inte det. Islamiska Jihad vill bygga ”Islamiska republiken Palestina” efter iransk förebild, men som jag uppfattar saken vill Hamas bygga ”ett stark, fritt och enat Palestina” – förvisso grundat på ”god muslimsk moral” men utan att ha som egentligt huvudsyfte bygga ett islamistiskt Palestina.

Hamas brukar anklagas för att vara antisemiter. Hur det står till med den saken vet jag egentligen inte (det vet du nog bättre än jag, Mikael) men ultranationalister är de i vart fall, med krossandet av Israel på programmet. (Är man förtryckt palestinier går det att vilja krossa Israel utan att med politisk nödvändighet vara antisemit.) Och ultranarionalism ser jag som en extremhögerföreteelse snarare än en nordpolsföreteelse. För precis som du säger Mikael – religiös kan man vara utan att vara det minsta politiskt högerorienterad. De flesta medlemmar av Fatah är antagligen goda muslimer...

När det gäller bakgrunden till konfliket är jag tillräckligt ödmjuk – eller nåja, men i alla fall – för att erkänna att den kan jag nog bäde Markus och Mikael redogöra för bättre än jag. Men givetvis har Mikael en poäng i att den internationella isoleringen av Palestina sedan valet (där Hamas fick majoritet i parlamentet) enbart har förvärrat situationen.

Summa sumarum ser jag hur som helst Hamas som en högerparti snarare än som ett religiöst parti.

Vad bör göras? I likhet med Markus tror jag att FN-trupp antagligen är nödvändig. En FN-trupp som inte innefattar soldater från USA, Israel eller andra arabländer. Och politiskt/ekonomiskt stöd till DFLP i deras strävan att bilda fackföreningar...

Anonymous said...

"Men givetvis har Mikael en poäng i att den internationella isoleringen av Palestina sedan valet (där Hamas fick majoritet i parlamentet) enbart har förvärrat situationen".

Nu har jag inte citatet framför mig så jag citerar säkert fel=) men Dr Hanan Ashrawi, ledomot PA, har sagt något i stil med "en nation byggs med institutioner.." En åsikt vilken jag delar.

Människor upplever fred först när det finns samhällsinstitutioner som kan upprätthålla lag, ordning, ge sjukvård, utbildning och garantera mänskliga rättigheter. Där har Fatah misslyckats, tyvärr har korruptionen varit allt för omfattande och samhällsinstanserna mindre fungerande. Hamas har blivit något av en stat i staten när deras välgörenhet har ersatt staten i de fattigaste delarna av Palestina. Att då frysa allt ekonomisk bistånd är bara att spela dem i händerna och göra precis vad de mest av allt önskar. Vilken fattig palestinier kan säga nej till mat och sjukvård från Hamas när de är de enda som kan bistå med det i vissa områden? Isoleringen har ju snarare ökat deras betydelse och stärkt dem.

Mikael Åhman said...

Jag skulle välkomna en sådan debatt. Någom måtta måste det rimligen vara även på principen om att förtryckta folk själva väljer sin egen väg i kampen för befrielse. Som marxist måste man även ta hänsyn till vilken politik den ena eller andra gruppen rent faktiskt avser föra när målet (nationell befrielse) är uppnått.

Hamas politiska linje gör mig mörkrädd. I allt väsentligt är de fascister.

Fatah anklagas ofta för att vara byråkratiserat och korrupt. Hur sant det är vet jag inte riktigt, men det innebär i vilket fall som helst inte, enligt min mening, att Fatah är ett ”liberalt” (läs: borgerligt) parti – däremot kanske att det är ett degenererat arbetarparti, för att använda en formulering som jag misstänker att Svensson och Esbati är bekanta med. Sådana partier kan man enligt klassisk marxistisk teori ge sitt kritiska stöd.

Vore jag palestinier hade jag antagligen organiserat mig i DFLP. DFLP:s kamp för demokrati, socialism och oberoende fackföreningar har mitt aktiva stöd – delvis i konflikt med Fatahs politiska praktik. Men stridslinjen står i nuläget rent faktiskt mellan Fatah och Hamas – och då stöder jag Fatah, korrupta byråkrater eller ej.