Arbete och frihandel

Man kan inte leva på att köpa kor av varandra.
Däremot kan man leva på att mjölka kor.

Vi tänker oss en människa – låt oss kalla honom Adam – som har tillgång till outtömliga mängder dricksvatten. En annan människa – låt oss kalla henne Eva – har å sin sida tillgång till outtömliga mängder ätbar svamp. Ingen kan i längden leva enbart på att dricka vatten, eller på att enbart äta svamp. Däremot kan man leva länge om man både dricker vatten och äter svamp. Adam och Eva inleder därför byteshandel – x liter vatten bytes mot y kg svamp. Därmed lever de både längre, och deras gemensamma välstånd ökar.

Hela resonemanget förutsätter naturligtvis att Adam och Eva först samlar in dricksvattnet och svampen. Själva bytesprocessen är bara möjlig efter att svampen och vattnet blivit insamlat. Att samla mat är inte handel utan arbete. Det uppstår inget ekonomiskt värde i själva bytet. Däremot uppstår ökad nytta (de både lever längre), men det är något annat.

Om Adam och Eva har fri och gemensam tillgång till både vatten och svamp kan de var för sig samla in både vatten och svamp. De kan naturligt också komma överens om att fördela arbetet – Adam buteljerar vatten och Eva plockar svamp – för att rationalisera och effektivisera sina arbetsinsatser. Det vore antagligen klokt av dem. Men det innebär fortfarande inte att handeln i sig skapar varken värde eller välstånd. Däremot innebär det att handeln ökar nyttan av det sammanlagda arbetet och därigenom höjer det välstånd som är resultatet av arbetet. Handel är alltså bra, men det är arbete som är grunden för allt välstånd.

Om byteshandeln präglas av handel på lika vilkor får alla varor ett ”pris” eller ett relativt värde. En viss mängd vatten motsvarar en annan mängd svamp, X liter vatten kan bytas mot y kg svamp. Erfarenhetsmässigt vet vi att det är den nödvändiga arbetstiden som ytterst styr priset. Om det tar Adam 6 timmars arbete att samla in 3 liter vatten och Eva på samma tid kan plocka 2 kg svamp... då kommer ”priset”på 3 liter vatten att vara detsamma som priset på 2 kg svamp. Låt oss säga att priset för denna arbetsinsats är 100 kronor.

”Pengar” är som bekant bara ett medel för att förenkla byteshandel. Om en tredje person – Seth – producerar kläder genom att jaga, döda och flå djur samt bearbetar djurets päls... en uppgift som sammantaget kräver 30 timmars arbete för ett par byxor... då kommer priset på 1 par byxor att vara lika med 30 timmars svampsamlande eller buteljerande av vatten dvs 15 liter vatten = 10 kg svamp = 1 par byxor = 500 kronor. Pengar i sig saknar alltså egentligt värde – det är bara ett medel för att förenkla byteshandel.

Hela tankekedjan förutsätter fortfarande att handeln sker på lika vilkor. Förekomsten av ”handelshinder” förskjuter priserna i relation till varandra. Om Adam och Eva till exempel inför ”importrestriktioner” på kläder eller hävdar att de ”äger” den mark där Seth jagar djur och av det skälet kräver en ”avgift” för att ge Seth tillträde till jaktmarkerna... då utsätts Seth för handelshinder vilket fördyrar hans varor. Detta i sin tur innebär att Seth måste arbeta mer än 30 timmar för att producera 1 par byxor. Adam och Eva berikar sig i så fall på Seths bekostnad. De tjänar pengar utan att arbeta.

Borgerliga nationalekonomer talar gärna väl om ”frihandel.” Såvitt jag förstår innebär ”frihandel” med vedertaget språkbruk att man avskaffar ”importrestriktioner” men fortfarande tillåter ”avgifter” som grundas på ”ägandet” av exempelvis landområden, patenträttigheter eller produktionsmedel. ”Frihandel” innebär alltså bevarandet av vissa ”handelshinder.” Per definition innebär detta i så fall att ”frihandel” är en form av handel som sker på ojämlika vilkor. ”Rättvis handel” innebär däremot – fortfarande med vedertaget språkbruk – att samtliga ojämlika förutsättningar avskaffas. Detta kan ske genom att:

A. Effekterna av ”ägande” motverkas genom olika sinnrikt formulerade ”importrestriktioner” som gynnar den som inte ”äger.” Sverige, med stor offentlig sektor, finansierad med högt skattetryckt på de som berikar sig genom ägandet, är ett exempel på denna lösning.

B. Såväl det ”ägande” och de ”importrestriktioner” som gynnar den ena parten på den andres bekostnad avskaffas. Venezuela, med socialiseringar av produktionsmedlen som därefter förvaltas av de som arbetar, använder sig av denna metod.

Härav följer enligt min enkla mening att det är ointressant om handeln är fri eller reglerad. Det är däremot viktigt är att handeln är rättvis. Endast rättvis handel innebär att alla människor faktiskt får tillgång till den ökade nyttan som är resultatet av handeln. Men det är fortfarande arbetet som är grunden för allt välstånd...