Ormen

Jag är ingen god människa. Har aldrig gjort anspråk på att vara det. Jag är självcentrerad, ofta spydig, inte sällan aggressiv. Jag är människa, och att vara människa är att vara självisk och full av synd, att ha en orm kring halsen, en orm som ständigt väser i ens öra att man inte behöver bry sig om andra människor.

Ormen runt halsen väser ofta att det är skillnad på folk, att det till exempel är skillnad mellan rika och fattiga och de fattiga har sig själva att skylla. Därför behöver vi inte bry oss om de som har det sämre ställt än oss själva, behöver inte handla rättvisemärkt, kan blunda för tiggarna. Ormen lindar sig hårt, hårt, runt människans hals och viskar förföriskt att alla människor är nog inte människor, judar och romer och bruna människor är något annat och därför ska de bort, långt bort, gärna in i ett läger med duchrum och förbränningskammare.

Ormen trycker sin mun mot varje människas huvud och droppar gift i örat och säger att det är skillnad på heterosexuella och homosexuella, och de homosexuella borde också in i lägren, eller kanske spetsas på pålar eller dränkas i svavel, men allra minst ska de i alla fall anklagas för att leva i synd, och därför förnekas rätten att gifta sig med den de älskar.

Att vara människa är att ständigt tvingas lyssna på ormens väsande. Alltför ofta förförs vi av dess hypnotiska röst. Men ibland kan jag höra Vinden. Vinden är mjuk och varm och viskar ömt att alla människor är lika på insidan, alla är lika mycket värda, för vi har alla samma Pappa.

Att höra Vinden är ingen belöning för att man är god, eller ens för att man försöker vara god. Hade så varit fallet hade jag, våldsman och brottsling, varit den siste som fått höra Vinden. Vinden blåser vart den själv vill. Jag kan bara vara tacksam för att jag, våldsman och brottsling, får höra den ibland, och stilla be för att också de giriga, rasisterna och homofoberna en dag skall få höra Vinden de också.



P.S
Läs gärna även Kalles och Tors bloggar