Saturday, April 28, 2007

Enhetsfront för rättvisa – del 1

Det glunkas om att S-V-Mp förhandlar om ett närmare samarbete inför valet 2010. Låt oss syna dessa (eventuella) planer lite närmare i de principiella sömmarna…

Enhetsfront eller folkfront?
Enhetsfronter bildas när arbetareorganisationer och socialistiska organisationer samarbetar. Sådana fronter är i princip enbart och alltid av godo för socialismen och arbetareklassen. Partiegoism och sekteristisk splittring ersätts med solidarisk kampenhet på arbetarklassens och de förtryckta skiktens grund. Blandar man däremot in borgerliga folkrörelsedemokratiska organisationer i samarbetet rör det sig dock inte längre enhetsfronter utan om folkfronter. Temporära (kortvariga) fronter kan lika gärna vara enhets-, som folkfronter – det är en rent taktisk fråga som avgörs av de i tid och rum lokala förutsättningarna, och beror på vad frågan gäller. Att exempelvis hålla feministiska 8:e mars-manifestationer med Fp, eller antirasistiska kristallnatts-manifestationer med centerpartister torde vara politiskt oproblematiskt Men varaktiga folkfronter, eller semipermanenta folkfronter som de också kallas, är problematiska och kan ej rekommenderas.

På sikt måste en folkfront, precis som varje politisk rörelse, välja sida i den sociala konflikten mellan arbete och kapital. De historiska erfarenheterna visar att risken är överhängande för att en semipermanent folkfront försöker överleva som front genom att förneka eller dölja den sociala motsättningen mellan arbete/kapital. Detta leder i praktiken till att folkfronter alltid riskerar att degenerera till borgerligt-nationalistiska rörelser. Sådant bör undvikas…

Vore S-V-Mp en enhetsfront eller en folkfront?
En front med V vore givetvis och uppenbarligen en enhetsfront. V är, i likhet med S, ett demokratiskt socialistiskt parti, låt vara med ett stalinistiskt förflutet. S och V var till och med ett och samma parti fram till partisplittringen 1917. Varje närmande S/V emellan är enbart av godo. Att bilda en front mellan S/V är således, principiellt sett, helt oproblematiskt.

Frågan om front med Mp är däremot mer problematisk. Mp torde visserligen kunna betraktas som folkrörelsedemokratiska. Deras kongresser vittnar om en typ av levande interndemokrati som endast kan växa och frodas i genuint folkrörelsedemokratiska organisationer. Enligt egen uppgift är Mp dock inte socialister. Politiska partier som inte är socialister är per definition borgerliga – något tredje gives icke. Mp kan inte heller beskrivas som ett arbetareparti – varken deras väljare eller deras partikader hämtas primärt från arbetareklassens led. Således skulle Mp vara att beskriva som ett borgerligt folkrörelsedemokratiskt parti, varvid allt semipermanent samarbete med dem borde avvisas, eftersom det vore att bilda en folkfront.

Om Mp:s självbild såsom icke-socialister är korrekt, vill säga. Men självbild och sanning är inte alltid identiska. Jag hävdar nämligen följande: Den ekologism som utgör Mp:s ideologiska fundament uppvisar avgörande väsenslikheter med den för-marxistiskt idealistiska syndikalismens civilisationskritiska anti-kapitalism. Det går med andra ord att hävda att Mp är tillväxtfientliga pseudosyndikalister. Sådana är det förvisso svårt att ha att göra med – ambivalenta som de är i förhållande till arbetarklassen och den vetenskapliga socialismen kan pseudosyndikalister degenerera till allt möjligt märkligt; i värsta fall till protofascister a la´ den amerikanska Earth First-rörelsen. Mp som parti har dock inte degenererat, och visar heller inga tecken på att göra det. Och, vilket är viktigt, även den idealistiska syndikalismen är en form av socialism!

Ett vakande öga förtjänar naturligtvis att fästas på Mp:s ideologiska utveckling, men ingen har sagt att enhetsfronter måste vara politiskt riskfria att bygga upp. Börjar Mp fladdra iväg ideologiskt kan man ju alltid bryta samarbetet! Poängen i sammanhanget är att eftersom Mp i grunden kan beskrivas som pseudosyndikalister är det måhända möjligt att bilda en enhetsfront med dem. Vilket lovar gott inför valet 2010…

En front mellan S-V-Mp vore alltså en enhetsfront, och det är således principiellt lämpligt att om möjligt verka för en att en sådan front bli verklighet!

För ett Alliansfritt Sverige!
S-V-Mp – Enhetsfront för rättvisa i valet 2010!

6 comments:

Anonymous said...

Roligt att läsa dina tankar Mikael!
Jag har funnit följande definition av enhetsfront av Anders Ekman (http://www.socialistiskapartiet.se
/e107_plugins/content/content.php?
content.1271)

"Enhetsfrontstaktiken lanserades av Komintern 1921. Detta skedde i en bestämd situation och i ett givet läge av klasskampen. Enhetsfrontstaktikens syfte var att - med hjälp av vissa eftergifter och kompromisser med reformister och socialdemokrater bl.a. - samla så stora delar av arbetarklassen som möjligt till enhet i handling kring konkreta minimikrav och minimiparoller, i kamp mot kapitalismen."

Nog vill jag vara med i en enhetsfront mot den kapitalism som förstör människa, djur och miljö. Men pseudosyndikalist? Flera miljöpartister kallar sig för frihetliga socialister eller för all del syndikalister. Själv kallar jag mig grön med stark dragning åt det frihetliga socialistiska men utan att vilja positionera mig i en "ism"
hälsningar från en miljöpartist

Anonymous said...

Mikael du tar upp en viktig fråga. Jag har tidigare fört denna diskussion förra hösten lite löst. Jag tror att vi bör försöka bilda en front v-s-mp till valet 2010. Jag tror att vi kan enas om det stora fördelningspolitiska frågorna och nu när mona kommer igång som blir det mer miljöfrågor och en mer lyssnanade ledarstil lättare

Unknown said...

Det finns en hel del inom det politiska ledarskiktet inom (s) som knappast kan betraktas som socialistiska, inte ens till sin retorik.

Har också svårt att se Syndikalismen som särskilt idealistisk. Det är också vanskligt att sätta likamedtecken mellan miljöpartiet och syndikalismen.
Att syndikalismen är per definition idealistisk är bara trams. SAC-Syndikalisterna skriver exempelvis i sin principförklaring:

"4. Det borgerliga demokratibegreppet begränsas till det politiska livet. SAC vill ersätta den partipolitiska parlamentarismen med en verklig demokrati som också innefattar de ekonomiska, industriella och kulturella områdena. Ett frihetligt socialistiskt samhälle kan endast skapas av folkets flertal under hänsyn till dess minoriteter. De hittills vunna demokratiska fri- och rättigheterna måste därför försvaras och utvecklas."

Den är heller inte knuten till något parti, dvs inte partipolitisk. Däremot finns det folk som röstar på olika partier på vänsterkanten inom fackföreningen.

Mikael Åhman said...

Det här var flera kloka och intressanta kommentarer på mitt blogginlägg. Det gläder mig :-)

Angela:

Ekologisk kamp på anti-kapitalistisk grund låter som en bra grund att bygga en enhetsfront på. Och de faktiska förutsättningarna för enhet i sak finns ju, det har om inte annat det parlamentariska arbetet i riksdagen visat 1994-2006 antar jag. För att nu inte nämna att SSU allt mer tar intryck av Mp/Grön Ungdom i djurrättsfrågor...

För tydliggörande vill jag gärna tillägga att "pseudosyndikalist" var det begrepp jag använde för att få sagt "nästan-men-kanske-inte-fullt-ut-syndikalist". Ju fler Mp:are som ser sig som fullfjädrade syndikalister - dessto bättre tycker jag! :-) Men du har naturligtvis rätt i att "ism"-positionering i sig är bortkastad möda.

Rikard:

Håller helt med dig om vikten av en lyssnande ledarstil. En front måste byggas på ömsesidig och jämbördig respekt för varandra. Jag misstänker att det är vi inom S som historiskt varit sämst på den delen...

Robert:

Visst är det så att en massa ledande företrädare för S så att säga brister i tydlighet och använder något annat än en klasskampsretorik. För att uttrycka sig diplomatiskt. Men jag tror, och hoppas, att även "högersossarna" i grunden baserar sin politik på en (rudimentär) marxistisk klassanalys.

När det gäller SAC - Jag menar att SAC är en form av syndikalism. Jag tolkar Mp:s politiska huvudlinjer som en delvis annan form av syndikalism. Att flera av deras medlemmar, enligt Angela, dessutom kallar sig friheteliga socialister ser jag som en indikation på detta.

Är syndikalismen per definition idealistisk? Nej, givetvis inte. Jag uttryckte mig oklart: Det finns en för-marxistisk gren av syndikalismen som är idealistisk, det finns andra grenar av syndikalismen som inte är idealistiska. Det är nog som du säger att SAC:s syndikalism är grundad på vetenskaplig grund.

Dock menar jag alltså att Mp:s syndikalism, om vi ser de som det, är just idealistisk.

Jag har naturligtvis åsikter om det lämpliga att SAC inte ingår i LO, eller att SAC vägrar ta partipolitisk ställning i val. Men det är en helt anna fråga, om än intressant och viktig.

Daniel said...

S+v är så sant som det någonsin kan. Miljöpartiet får gärna vara med ifall de gör sig av med privatskolevurmandet och utförsäljningstankarna.

I gengäld kan jag mer än gärna för min del å partiets vägnar göra mig av med EU-forin. Det vore en sann befrielse!

Mikael Åhman said...

daniel: du tar upp en högst relevant fråga - vilken politik, in concretum, skall en enhetsfront mellan S-V-Mp företräda. Jag kommer dit så småningom... i del 3 eller så på temat Enhetsfront. Men surfa gärna in på Enhetsfront del 2 och delta i resonemangen om den demokratiska kontrollen över frontens politik.