Republic de Royal?

I det franska presidentvalet blev resultatet av första valomgången följande:

Högerkandidaten Nicholas Sarokzy: 31%
Socialisten Ségolè Royal: 26%

Mittenkandidaten Francois Bayrou: 19 %
Högerextremisten Jean-Marie Le Pen: 11 %
Den revolutionära vänstern: 10%
Övriga: 3%

Vem som blir Frankrikes nästa president avgörs i en andra valomgång 6:e maj, då valet står mellan de två kandidater som fick störst stöd, dvs Sarokzy och Royal.

Den revolutionära vänstern, företrädda av LCR:s Olivier Besancenot, LO:s Arlette Laguiller och PCF:s Marie-George Buffet, har offentligt uppmanat sina väljare att stödja Royal i den andra valomgången. Det var väntat; ord och begrepp som enhetsfront, kritiskt stöd och antikapitalistisk allians ingår i den normala volkabulären i det franska politiska samtaler. Frankrikes revolutionära vänster brukar dessutom av tradition vara aktiva i valrörelsens andra fas. Mycket talar för att den revolutionära vänsterns väljarkår är diciplinerad nog att i stor utsträckning faktiskt släpa sig till valurnorna och lägga en "antikapitalistisk röst" på Ségolè Royal den 6:e maj.

Högerextremisten Le Pen däremot har, i skrivande stund, sagt varken bu elle bä inför andra valomgången. Med tanke på Sarokzys klå upp-spärra in-sparka ut-retorik torde i och för sig valet vara enkelt för de franska fascisterna. Särskilt med tanke på att Ségolè Royal gjort rätten till uppehållstillstånd till en valfråga. Den kandidat som riskerar få sin kandidatur nedkletad med bruna röster är alltså Nicholas Sarokzy. Dock: kolrötterna till franska fascistväljare är benägna att helt enkelt utbrista ”får vi inte rösta på Le Pen ger vi fan i alltihop” och kan mycket väl få för sig att stanna hemma 6:e maj. Det är kort sagt oklart i vilken utsträckning Nicholas Sarokzy kommer att få något stöd alls av Le Pen:s väljare i den andra omgången..

Om vi utgår från att den samlade revolutionära vänster kommer att rösta på Royal och hälften av fascisterna faktiskt tar sig till valurnorna och röstar på Sarokzy innebär det att utgångsläget är 36-36, varvid presidentvalet i praktiken avgörs av de 19% mittenväljare som i första valomgången röstade på Francois Bayrou.

Å ena sidan: Bayrous väljare är faktiskt, i likhet med Sarokzy, borgerliga.
Å andra sidan: Bayrous kandidatur var en vänsterutbrytning från Sarokzy

Ségolè Royals stora fördel är att hennes väljare är diciplinerade och röstningsbenägna. Hon kan troligen luta sig ganska ordentligt åt höger utan att ”skrämma bort” sina revolutionära stödröstare. Nicholas Sarokzy riskerar däremot att de odiciplinerade Le Pen-väljarna stannar hemma om han lutar sig åt vänster för att vinna Bayrou-väljare. Omvänt löper han risken att skrämma över Bayrou-väljarna till Royal varje gång han flörtar med Le Pen-väljare.

Fördel Royal, skulle jag säga. Frågan är om det räcker hela vägen?