Tankar om våld...

Jag vet hur det är att vara ett barn som blir utsatt för våld.

Jag vet hur det är att ha växt upp till en ungdom som utsätter andra för våld.

Jag vet av erfarenhet: Våld löser aldrig några problem. Våld skadar alltid alla inblandade parter. Det skadar och traumatiserar den som som utsätts för våldet, och det skadar och traumatiserar den som som utför våldet. Våld gör alltid och enbart allting värre.

Jag är inte pacifist. Jag har alltför ofta sett människor i situationer där självförsvarsvåld är både nödvändigt och oundvikligt, för att ärligt kunna vara pacifist.

Det vore absurt att hävda att en kvinna som blir utsatt för sexuella övergrepp gör något moraliskt fel om hon använder självförsvarsvåld. Det är rent befängt att fördöma palestiniers självförsvarsvåld mot den israeliska bulldozermasaker som pågår oavbrutet. Och det vore direkt oförskämt mot det judiska folket att hävda att Warsawas judar gjorde något fel när de med våld bekämpade den nazi-tyska ockupationen. Jag har själv befunnit mig i, till och med själv skapat, situationer där våldet - helt ärligt - var oundvikligt, nödvändigt, försvarbart...

Men våld löser ändå aldrig några problem. Våld gör alltid allting värre.