Om konst

”Jag förstår inte den här tavlan.”
”Varför är vissa saker konst men inte andra?”

Jag läste en bok för en tid sedan som hette ”Svarta hål och tidsloopar.” Den var skriven av Stephen Hawkins, som har typ IQ en miljard och är proffesor i partikelfysik. Jag förstod inte det han skrev. Betyder det att Hawkins är en dålig forskare eller att boken var illa skriven?

Det pågår just nu en rätt livlig debatt bland biologer, om huruvida teorin om Inteligent Design är vetenskap eller inte. Såvitt jag förstår är de flesta överens om att den frågan rimligen bör avgöras av biologer, snarare än av datatekniker, städare eller skådespelare.

Somliga socialpsykologer är bra på att beskriva saker, men dåliga på att förstå dem. Castell buntar ihop den amerikanska milisrörelsen med de mexikanska zapatisterna och beskriver dem på ett sätt som gör dem jämförliga. Han beskriver motståndsidentiteter bra, men han förstår uppenbarligen inte vad det handlar om.

Konstvetare är ofta människor som, likt Castell, beskriver sådant de inte förstår. ”Här har kostnären lekt med diciplinerna, för bakom den yttre post-perceptivismen kan man ana ett stråk av socialrealism.” Det är som att sätta Processen i händerna på en kritiker och få kommentaren ”Kafka överutnyttjar semiokolon.”

MTV-pop, Kärlekspekoral från Hollywood, målningar som föreställer människor – må de se’n hänga på Louvren och föreställa Mona Lisa – det är inte konst. Allt det där är bara saker som kälkborgare förstår, och som de kallar konst. Den så kallade konst de tycker om får ett högt pris, den de ogillar får ett lågt. En kälkborgare är en person för vilket allting har ett pris men inget något värde. Konst är något annat. Konst har ett värde.

De gamla grekerna kallade alla för barbarer som inte talade grekiska eftersom de tyckte att allt som blev sagt på andra språk alltid lät som ”barr-barr.” Konst har ett värde, för konst är det när man har något att säga. Bilder, dans, ord – det är bara konstens språk. Konsten i sig har ett budskap. Konsten i sig är ett budskap, bortom språket. Förstår man inte språket så kanske man borde lära sig det, istället för att bunta ihop allt man inte förstår med en massa skit som man inte heller förstår men som man tycker ser likadant ut eller som man tycker låter likadant, och kalla det ”konst.”

Jag vet inte om masskulturen fördummar människorna, men jag vet att kommersialismen förytligar konsten. Brittney Spears sjunger inte, det bara låter som sång. En dikt är ingen dikt bara för att den rimmar. Det går inte att skapa konst, för konsten finns redan. Konstnären är bara det medium som konsten använder för att göra sig synlig. Förstår man inte det är det tragiskt, men det är inte konstnärens fel. Framför allt är det inte konstens fel...