Abortmotståndarna är galna!

Abortmotståndarna måste vara tokiga. Någon annan förklaring än klinisk galenskap kan jag omöjligen finna för deras allt mer makabra förehavanden. Ta Irma Wright som klev upp i talatstolen på KD.s riksting som pågår i detta nu:

Irma Wright, ordförande för senioravdelningen i Göteborg, berättade hur hon som gynekolog 1974 tagit hem en burk med ett tolv veckor gammalt aborterat foster i formalin för att visa sin lille son, som genast identifierade fostret som en "dödad bebis".

Subjektiv nekrofili, kallar jag det. Det är abortmotståndarna som hävdar att ett foster är en människa, inte jag. Och det är abortmotståndare som släpar omkring de aborterade fostren och visar upp för sina barn. De här sortens makabra tokstollar borde enligt min mening sitta inspärrade, inte tillåtas att uppfostra barn.

”MRO” heter en anna organisation för dårar som också hävdar att ett foster är en människa. MRO-aktivisterna springer land och rike runt med stora färgbilder på blodiga, aborterade foster. Om de menar det de säger, att ett foster är en människa, då är de uppenbarligen fullständigt okunniga om både modern medicinsk vetenskap och om judiskt-kristen tradition (som hävdar att livet uppstår när fostrer sparkar första gången). Om de dessutom finner något slags perverst nöje i att fotografera dessa foster som de alltså menar är människor – då är de inte bara okunniga och ogudaktiga utan också sinnessjuka.

Måtte Gud bevara oss från dessa psykopater

Bibeln är för könsneutrala äktenskap

På DN Debatt går ett antal riksdagsledamöter från M, KD och C till storms mot en statlig utredning (SOU 2007:17) som förordar könsneutrala äktenskap. Deras argument är ”att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion”

Uppenbarligen har artikelförfattarna aldrig hört talas om kärlek. Den dag jag eventuellt gifter mig kommer det att vara för att jag älskar en annan människa – inte för att jag lider av någon okontrollerbar biologisk drift att skaffa barn. Väljer jag att eventuellt skaffa barn kommer barnet att ha ett egenvärde som människa – jag kommer inte att reducera barnet till ett medel för att säkerställa artens fortbestånd.

Saken är i själva verket mycket enkel:

Människor älskar varandra och vill ibland lova varandra evig kärlek och trohet. Barn mår bra av att växa upp i stabila och kärleksfulla relationer. Av dessa skäl finns äktenskapet.

Människor kan älska varandra oberoende av kön. Barn mår lika bra av att uppfostras av föräldrar som lever i en stabil och kärleksfull homosexuell relation som av att uppfostras av föräldrar som lever i en stabil och kärleksfull heterosexuell relation. Av dessa skäl bör äktenskapet vara könsneutralt.

Det är också Bibelns syn på saken:

I berättelsen om Rut – som finns i Gamla Testamentet – kan man läsa om kärleken mellan de två kvinnorna Rut och Noomi. Deras kärlek är stark, Rut säger till Noomi: ”Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst - endast döden skall skilja oss åt." (Rut 1:16)

Rut och Noomi kan dock inte skaffa barn på egen hand, trots att de gärna vill bli föräldrar. Hjälp finns dock att få: Boas – en man som Rut är bekant med sedan tidigare – är behjälplig med de biologiska aspekterna och Rut blir gravid och föder en son, Oved.

Omgivningen inser vad som skett: ”Noomi har fått en son.” (Rut 4:17). Enligt Bibeln har barnet, Oved, två föräldrar – de två kvinnorna Rut och Noomi.

Berättelsen om Rut och Noomi är en del av den mångtusenåriga kristna traditionen. Det är berättelsen om kärleken mellan två kvinnor och det är berättelsen om assisterad befruktning. Berättelsen om Rut och Noomi är berättelsen om könsneutra äktenskap.

Det är hög tid att förverkliga Skriftens Ord och Guds kärleksbud.
Gör äktenskapsbalken könsneutral. Bums!

Bra, Göran Hägglund

Det är sällan jag har anledning att säga något positivt om KD:s partiledare Göran Hägglund. När jag nu faktiskt har det tänker jag dock ta den chansen. Det är bra gjort av Göran Hägglund att – i egenskap av socialminister - förbereda ett lagförslag om utländska kvinnors möjlighet att göra abort i Sverige.

Förslaget läggs fram under vilda protester från somliga av hans partikamrater, skall tilläggas. En av de som är upprörda är Per-Olof Hermansson; KD:s partiledare i Mark och alltså en av mina kommunpolitiska trätobröder. Eftersom jag föreställer mig att Per-Olof är en typisk representant för KD:s mer städade abortmotståndare (allting är ju relativt) finns det faktiskt ett visst allmänintresse i att syna hur KD-Mark motiverar sin ”abortkritik”.

Städade som de är – det går faktiskt att ha Marks kristdemokrater i möblerade rum – så erkänner de numera att kvinnor rent principiellt har rätt till sin egen kropp. Vad som däremot ifrågasätts är innebörden av denna rätt. Närmare bestämt hävdas det att ”om kvinnan har rätt till sin egen kropp så följer därav inte att hon har rätt att amputera eller ta bort delar därav.” Till stöd för denna något säregna tes anförs att ingen svensk man har rätt att gå in på ett sjukhus och låta avlägsna ”en del av sin kropp: sin arm, eller sin penis”.

Nu beror dock sjukvårdens ovilja att genomföra amputationer inte på inskränkningar i rätten till den egna kroppen. Det beror på att önskemål om amputation vittnar om psykisk obalans – en person som ber att få armen amputerad erbjus givetvis psykiatrisk hjälp. Skulle ”amputationsönskemålet” gälla det manliga könsorganet kommer personen att erbjudas terapisamtal för att utröna sin könstillhörighet. Skulle det visa sig att personen är en kvinna född i en mans kropp... då operarer läkarna bort det manliga könsorganet, helt i enlighet med personens önskemål. Könsbyten är ovanligt, men inte unika. (Trogna läsare av denna blogg känner måhända till Shumail och Shahzina...)

Nå; insikten om att människor ibland frågar efter en sak när de behöver något annat kan rimligen inte göras till huvudregel inom sjukvården. Vill man motivera inskränkningar i aborträtten måste man således hävda att ett önskemål om abort per definition är ett bevis för psykisk obalans. En ståndpunkt som rimligen borde diskvalificera debattören från seriösa samtal...

Vilket för oss över till abortkritikens premiss numero uno – själva grundfundamentet i abortmotståndet: Föreställningen att ett foster är en självständig individ. Det är till syvende och sist nämligen det allting handlar om för abortmotståndarna. Så ock för KD-Mark.

För att komma från kristna människor är det dock ett mycket märkligt påstående, att ett foster är en människa. Enligt den judiskt-kristna traditionen anses nämligen en människa vara skapad när fostret första gången sparkar i mammans mage. Sparkandet har ansets vara tecknet på att Gud andas in livsande i fostret och därigenom skapar en levande varelse. Detta brukar som bekant inträffa långt in i graviditeten. Vill man göra gällande att en individ uppkommer i själva konceptionsögonblicket måste man låta (kontroversiella och omtvistade) läkarvetenskapliga utsagor väga tyngre än den judiskt-kristna etiska traditionen. Att den läkarvetenskapliga utsagan om livets uppkomst vid konceptionsögonblicket är omstridd – faktiskt allmänt betraktad som nonsens – kan vi lämna därhän. Jag resonerar om principen – vad bör väga tyngst för den enskilde kristne: läkarvetenskapliga utsagor eller judiskt-kristen etisk tradition?

För all del; som schartauan anser jag att”Traditionen” inte äger någon som helst självständig etisk, moralisk eller teologisk auktoritet (Sola Scriptura – Skriften allena!) men de kristdemokratiska abortmotståndarna påstår ju regelmässigt att deras motstånd grundar sig på den judiskt-kristna etiska traditionen. Det hela är kort sagt mycket märkligt...

Som schartauan – alltså inte trots min kristna tro utan just på grund av min kristna tro – menar jag att abort bör vara tillåtet. Alla barn har rätt att vara önskade och efterlängtade. Jag tror att Gud i sin vishet ordnade världen så, att kvinnan har ett foster i kroppen en period innan en människa skapas, bland annat för att säkerställa detta. Att ett relativt rikt och välmående land som Sverige erbjuder exempelvis Polens kvinnor möjligheten att komma till Sverige för att utföra en abort – det blir i ljuset av detta närmast att betrakta som god kristen solidaritet...

Göran Hägglund lär dock en tuff kamp att vänta på KD:s riksting i sommar. Varken judiskt-kristen etisk tradition eller allmän rim och reson brukar hjälpa när man har med abortmotståndare att göra. Trösterikt nog är jag ganska säker på att Hägglund ror hem segern - i potten ligger nämligen den borgerliga alliansens fortsatta existen. Jag tvivlar nämligen på att Folkpartiets liberaler tänker finna sig i att de kristdemokratiska abortmotståndarna sätter agendan. För att nu inte tala om Folkpartiets radikalfeministiska riksdagsledamöter, som exempelvis Birgitta Ohlsson...

Det skulle se ut det, om Alliansen skulle spricka på abortfrågan...

Globalisering och fascism

Varje samhällsklass har en, eller ett fåtal, så kallade ”objektiva ideologier.” Med det menas politiska ideologier som ur objektivt, historiematerialistiskt perspektiv svarar mot klassernas kollektiva ekonomiska intressen. Historiska erfarenheter visar att medelklassens objektiva ideologier är de största hoten mot demokrati och välfärd.

Arbetarklassens objektiva ideologi är socialismen. Socialismen som ideologi utgår från arbetareklassens erfarenheter och intressen och försöker skapa ett samhälle där det ekonomiska mervärdet i så hög grad som möjligt tillfaller de som faktiskt skapar mervärdet – proletariatet (må sedan mervärdet komma från offentlig eller privat produktion av endera varor eller tjänster). Exempel på socialistiska ideologier är socialdemokrati och kommunism.

Överklassens objektiva ideologi är nykonservatismen, som även den kommer i två versioner – nyliberalism och socialkonservatism. Moderaternas valframgångar beror delvis på omsvängningen från den förra till den senare. Det rör sig i båda fallen om ideologier som försöker göra motsatt fördelning av mervärdet. De vill fördela makt, pengar och social status till de som inte arbetar utan enbart äger eller bestämmer.

Medelklassen kallas ofta för en ”vacklande skikt.” Detta beror på att medelklassen så att säga sitter i kläm mellan de stora klasserna och vacklar mellan de i sin lojalitet. Medelklassen måste, i likhet med arbetareklassen, livnära sig på produktivt arbete men samtidigt är de ”sina egna herrar” eftersom de har ett avgörande inflytande över sitt eget arbete. Ofta är de egenföretagare. Detta gör att de har vissa gemensamma intressen med överklassen. Medelklassens objektiva ideologier är mycket spretiga och motsägelsefulla, vilket beror just på att de är ett vacklande skikt. Om vi utgår från historiska erfarenheter är deras objektiva ideologier socialliberalism, anarkosyndikalism eller fascism.

I en allt mer globaliserad ekonomi har utrymmet för socialliberal politik i det närmaste krympt bort fullständigt. Detta är förklaringen till att Lars Leijonborgs och Maud Olofsson styrt över sina socialliberala partier Fp och C till renodlad nyliberalism på riksplanet. M och KD är numera socialkonservativa partier båda två. Men socialliberalismen är politiskt död, och det är helt naturligt. Liket sprattlarfortfarande lite inom Fp-vänstern och folkrörelse-centern (samt hos S-högern) men det handlar om likryckningar. I en global ekonomi finns inget utrymme för socialliberal ekonomisk politik. Medelklassen i form av egenföretagare inom kunskapsbranschen, högre tjänstemän och högstatusakademiker rikerar idag att få sina arbetsuppgifter outsorcade till andra länder i och med den internetbaserade ekonomin. Människor kan numera utföra även dessa arbetsuppgifter i Indien, Kina eller Brasilien och sedan helt enkelt maila över resultatet till ett svenskt företag.

Varthän vänder sig då medelklassen med sina objektiva krav och intressen, i takt med att globaliseringen rullar på och nationalstaten försvagas? Det som återstår att välja mellan är anarkosyndikalism eller fascism, och häri ligger förklaringen till SD:s ökade väljarstöd. Som Sture Nordh TCO.s förbundsordförande konstaterar i dagens GP 4/4 –07 s. 63: ”Historiskt har vi sett eländiga utslag av nationalism och slutenhet när medelklassen förlorar tilltron till de samhälleliga systemen.” SD är måhända en ny slags fascism utan våldromantik, uniformer och koncentrationsläger, men fascister är de likafullt. Fascism är medelklassens objektiva ideologi i högertappning.

Globalisering i kombination med allmän politisk högervridning leder till att fascismen stärker sina positioner. Vill vi motverka fascismen krävs således tre saker, snarast möjligt:

A. Att vi formulerar ett alternativ till den globala nyliberala ekonomin utan att för den sakens skull förfalla till stalinistisk ”socialism-i-ett-land-antiglobalisering.”
B. Att detta alternativ är ett tydligt antikapitalistiskt radikalt vänsteralternativ.
C. Att detta alternativ tillvaratar medelklassens intressen utan att förfalla till anarkosyndikalistiskt influerad individualism eller antiparlamentarism.

Kristet ja till abort

I detta nu håller ett lagförslag på att tas fram, ett lagförslag som ger utländska kvinnor rätt att genomföra en abort i Sverige. Som vanligt, när det handlar om kvinnors mänskliga rättigheter och internationell solidaritet sätter sig det påstått kristna partiet (KD) på tvären. Som troende kristen känner jag mig därför föranledd att skriva några ord om kristen syn på abort.

Låt mig inleda med några ord om huruvida ett foster är ett mänskligt liv. I Bibeln står inte en stavelse om vid vilket ögonblick ett mänskligt liv har uppkommit. I den judiskt-kristna historiska traditionen är huvudregeln att mänskligt liv anses ha uppkommit i det ögonblick mamman känner den första sparken. Det ses som tecknet på att Guds Ande träder in i fostret och skapar en människa. Mellan tummen och pekfingret brukar detta inträffa runt vecka 28, vilket innebär att svensk abortlag är väl förenlig med såväl Bibeln som judiskt-kristen tradition. Den kristna högerns tal om att ett mänskligt liv uppkommer vid konceptionsögonblicket står däremot i direkt strid med kristen tro.

Vidare kan vi konstatera att Bibeln i grunden är positivt inställd till sexualitet. Ingenstans står det att sexualitetens syfte enbart är barnalstring, däremot att sexualitet att den metod vi använder för barnalstring. Sexualitetens primära syfte är att skapa närhet och ömhet mellan två människor. Bibeln tar därför avstånd från egoistiskt eller ansvarslöst utlevd sexualitet. När det tragiska inträffar att en oönskad graviditet uppstår är abort ett sätt att ta ansvar. Bibeln är alltså i grunden positivt inställd till rätten till abort.

Slutligen kan vi konstatera att Bibeln förespråkar ett solidariskt agerande. Den som har eller kan bör stödja den som inte har eller inte kan. I frågan om abort har således det svenska samhället, utifrån en kristen grundsyn, en moralisk förpliktelse att erbjuda exempelvis polska kvinnor möjlighet att genomföra en abort här i Sverige. I Polen är nämligen abort förbjudet. Detta eftersom den kristna högern som styr Polen hellre ägnar sig åt kvinnoförtryck och homohat än åt att praktisera det kristna kärleksbudskapet. Det är tragiskt att samma kristna höger finns företrädd i Sveriges riksdag genom (KD).

Stöd Polens kvinnor – låt den som vill genomgå en abort i Sverige!

Dax för könsneutrala kyrkbröllop

En könsneutral äktenskapslagstiftning förefaller vara på G. Motsträviga är enligt uppgift endast det påstått kristna partiet KD.

Jag tar för givet att lagstiftningen går igenom. Statsmakten skall givetvis inte favorisera heterosexuella relationer framför homosexuella. Vad frågan nu gäller är hur vi skall få Svenska Kyrkan att bryta med det världsliga inflytandet (i form av den heteronormativa matrisen) och fullt ut praktisera Guds Ord - genom att likabehandla tvåsam kärlek.

Det brukar påstås, från semikatoliker av olika slag, att Bibeln är negativ till homosexualitet. Det stämmer - den är även negativ till äktenskap överhuvud taget för att nu inte tala om omgifte. Skriften påbjuder för övrigt att män skall (inte bör utan *skall*) gifta sig med sina bröders änkor. Allt detta är tids/kulturbestämda yttringar av Guds sanna Lag. Lagen (med stort L) är evig. Dess tillämpning är det inte - Lagen är till för människan och inte tvärt om.

Äktenskapets essens är att två människor älskar varandra och inför församlingen lovar varandra kärlek och sexuell exklusivitet ("trohet", med andra ord). Det är det som är äktenskapets Lag. Övriga regler är på intet vis evig Lag utan tidsbunden lag.

"Kristna har överallt och i alla tider tolkat Skriften som att homosexualitet är synd." Så brukar semikatoliker säga. Det stämmer möjligen men saknar betydelse. Gud är inte en Gud för de döda utan de för de levande. Att använda andra människor som auktoritet i teologiska samtal är att tillbe det mänskliga förnuftet - ett papistiskt gift som dödar tron.

Skriftens klara ord talar till oss alla - det är dax för könsneutrala kyrkbröllop!