Den protofascistiska Junilistan

Jag fick idag ett hövligt formulerat mail från en av person anställd på Junilistans Brysselkontor. Mailskribenten utryckte visst ogillande inför det faktum att jag häromdagen kallade Junilistan protofascister. Eftersom frågan om Junilistans politiska karaktär är av visst allmänt intresse tänker jag därför nu utveckla min syn på partiet och dess politik.

Fascism och protofascism (protofascism = risk att utvecklas till fullfjädrad fascism) är starka och värdeladdade ord som inte skall användas i onödan. Detta eftersom man då riskerar att tömma orden på sitt innehåll. Men även det omvända gäller: Att tabubelägga ord, och inte använda dem ens när det är befogat... det är verkligen att tömma orden på sitt innehåll genom att avskaffa orden. Om ett parti faktiskt är fascistiskt eller protofascistisk – då har vi en skyldighet att säga detta rent ut. ”En marxist kallar en stol för en stol och en pall för en pall” eller hur det nu var citatet lydde... Låt oss därför syna Junilistan i de politiska sömmarna, och se vad vi finner...


Synen på socialism
För mig som demokratisk socialist är frågan om att eventuellt socialisera hela eller delar av det privata näringslivet en praktisk fråga, som huvudsakligen handlar om demokrati och välfärd. De verkligt kapitalstarka bolagen – såsom banker och försäkringsbolag – har i realiteten makt över människor, såväl på det personliga planet som på det allmänpolitiska planet. Därför är det ett demokratiskt problem att dessa bolag tillåts agera utifrån privata vinstintresse utan att kunna avkrävas politiskt ansvar. På sikt måste därför de verkligt kapitalstarka bolagen i någon form socialiseras såtillvida att makten över tillgångarna underställs demokratisk kontroll. Formerna för denna socialisering är inte det centrala i sammanhanget, men utgångspunkten är att demokratin måste vara överordnad vinstintresset.

Junilistan som parti tar av princip avstånd från tanken på att socialisera delar av det privata näringslivet. Några samhälleliga nyttoargument för sitt socialiseringsmotståndstånd framför partiet inte i sitt partiprogram, inte heller ser Junilistan några som helst demokratiska problem med den kapitalistiska maktkoncentrationen. Junilistan är således ett anti-socialistiskt parti.


Synen på ”folket”
Trots att Junilistan alltså är ett anti-socialistiskt parti förnekar partiet att det är ett borgerligt parti. Företrädare för Junilistan hävdar med imponerande ihärdighet att partiet är ”tvärpolitiskt” vilket också klart utsägs i deras partiprogram.

Vad innebär då detta ”tvärpolitiska” förhållningssätt? I likhet med vedertagna borgerligt-demokratiska föreställningar förnekar alltså Junilistan att det råder en social konflikt mellan arbete och kapital rörande fördelningen av mervärdet. Men till skillnad från vedertagna borgerligt-demokratiska föreställningar hävdar partiet att politikens huvuduppgift är att tillvarata det egna folkets intressen, givetvis utan att på minsta vis inkräkta på ”marknaden” dvs den kapitalistiska mervärdesaccumulationen. Normala borgerligt-demokratiska partier hävdar däremot att politikens syfte är att säkerställa ”allas” intressen – alltså oberoende av nationalitet, etnicitet eller geografisk hemvist.

Jag som demokratisk socialist hävdar förstås att den liberal/konservativa agendan endast gynnar de redan rika och mäktiga, såväl på individnivå som på nationsnivå – men här gäller inte frågan huruvida socialism eller liberalism är den rätta medicinen för alla människor lycka och frihet. Vad frågan gäller är att Junilistans ”tvärpolitiska agenda” alltså inte bygger på den normala liberala människosynen utan på åsikten att politiken specifikt syftar till att (på kapitalismens villkor) säkerställa just det egna folkets intressen. Av detta skäl förespråkar Junilistan exempelvis ”institutionell konkurrens” vilket i praktiken garanterar att olika nationer, folk och etniska grupper kommer att befinna sig i ett ständigt eskalerande motsatsförhållande. Junilistan är således ett nationalistiskt eller national-patriotiskt parti.


Synen på partidemokrati
Junilistan torde vara Sveriges mest centralstyrda parti, med en medlemskår som i realiteten saknar varje som helst form av inflytande över partiets politik. Enligt partiets stadgar skall exempelvis kongressen hållas årligen ”om styrelsen ej annat beslutar” vilket innebär att styrelsen, om den så önskar, har rätt att helt ställa in kongressen.

Vidare förefaller partiets metod för mandatfördelningen till kongressen i praktiken innebära att partiets medemmar utser 29 röstberättigade ombud medan styrelsen och partiets parlamentariker kan utse 31 röstberättigade ombud. Stadgemässigt reglerad yttranderätt på kongressen har för övrigt ombud endast i samband med behandlingen av en egen motion. Något som helst utrymme för interna demokratiska debatter eller beslut exiserar alltså inte i Junilistan. Vilket är föga överraskande då partiet hellre betonar ”kompetens” än demokrati. Junilistan är således ett anti-demokratiskt parti.


Slutsats
Junilistan är ett antisocialistiskt och antidemokratiskt nationalistparti som förespråkar en extremt högerorienterad politik. Detta – i kombination med junilistans allmänna politikerförakt – utgör med allmännt vedertagna definitioner kännetecken på fascism, dock med det tillägget att fascistiska partier vanligen är militant anti-fackliga och utgör massrörelser. Eftersom Junilistan mig veterligen inte är militant antifackliga, och rimligen inte kan sägas vara en massrörelse är partiet alltså inte (ännu) ett fullfjädrat fascistparti. Däremot har Junilistan har dock viljan att bli en massrörelse och det går att spåra tendenser till fackföreningsfientligt förhållningssätt i Junilistans praktiska politik.

Junilistan är således ett proto-fascistiskt parti.

För ett verkligt SAP-Europa!

Socialdemokraternas grundorganisation är s-föreningen. En s-förening kan vara geografisk dvs samla alla socialdemokrater boende på en viss mindre ort (exempel: Horreds (s)-förening) eller ideologisk dvs organisera socialdemokrater utifrån specifika socialdemokratiska perspektiv på samhällsutvecklingen (såsom Broderskaps-klubbar som samlar kristna socialdemokrater eller fackliga s-föreningar som organiserar fackligt aktiva socialdemokrater). (S)-föreningen kan även vara separatistisk dvs organisera socialdemokrater utifrån ett social behov av självständig organisering för vissa grupper såsom exempelvis kvinnor och studenter som samlas i (S)-kvinnoklubbar och (S)-studentklubbar.

Alla (S)-föreningar- och alla medlemmar i (s)föreningarna - inom en kommun bildar en arbetarekommun. Arbetarekommunen har ett övergripande ansvar för kommunala frågor, och för att rent generellt samordna den politiska kampen inom en kommun. Såväl (s)-föreningar som arbetarekommuner är (normalt sett) direktstyrda dvs alla medlemmar har rätt att aktivt delta i debatt och beslut på alla medlemsmöten. Ett antal arbetarekommuner sammanslut i partidistrik (som motsvarar valkretsar vid val till riksdagen) som håller årliga kongresser. Kongressombuden utses av arbetarekommunerna på medlemsmöten. Distriktskongressen fattar beslut i politiska frågor på riks/EU-nivå och internationell nivå, samt utser riksdagskandidater och väljer en styrelse med uppgift att sammordna den politiska kampen på distriktsnivå.

Slutligen har vi kongressen där de valda ombuden från partidistrikten väljer partistyrelse, fastställer partiprogram och fattar beslut om den politiska inriktningen på nationell nivå. Alla partimedlemmar, inklusive riksdagsledamöterna, förutsätts självklart vara lojala mot kongressbesluten och att utifrån egna förutsättningar verka för att besluten förverkligas.

Det här upplägget (från s-förening till kongress) är förvisso lite tunggrott men har historiskt sett visa sig garantera enighet, interndemokrati, politisk tydlighet och rent allmänt förutsättningar för att bedriva slagkraftig politik på ett handlingskraftigt sätt.

Nå; Sverige är sedan 1995 ansluten till EU, och vart 5:e år hålls det därför val till EU-parlamentet där politiska beslut med nationsövergripande konsekvenser fattas. Av någon anledning är det dock suveräna nationella partier som kandiderar i vaen till Europaparlamentet. Svenska SAP har alltså en eget EU-politisk, spanska Socialistpartiet en annan, brittiska Labour en tredje och så vidare. Detta trots att Europas socialdemokratiska partier betraktar varandra som syskonpartier och är anslutna till Socialistinternationalen. I teorin förespråkar alltså dessa partier internationell demokratisk socialism. I praktisk handling agerar partierna dock i första hand som nationella partier som tilvaratar nationella intressen..

De socialdemokratiska/socialistiska partierna i EU-parlamentet samverkar givetvis med varandra i PSE – Europaparlamentets socialistgrupp. Men innehållet i denna politiska samverkan görs upp av parlamentarikerna dvs över huvudet på Europas alla socialdemokrater. PSE:s politiska linje utgör ingen europeisk socialdemokratisk politik utan är ett principlöst kompromissmakeri där varje nationell partigrupp slåss för sina egna nationella intressen. ”Parlamentarisk kretinism” är den vedertagna marxistiska termen för detta agerande. (Att PSE:s politk icke desto mindre är betydligt mer progressiv än den folkfientliga politik som tokborgarna i EPP bedriver är en annan sak.)

För mig är hela upplägget obegriplig, och fullständigt omöjligt att försvara rent principiellt. Om vi säger, som vi har sagt, att vissa politiska frågor måste beslutas på EU-nivå... om vi dessutom låtit inrättat ett parlament på EU-nivå... då måste vi givetvis ha en partiorganisation på EU-nivå.

PSE är ingen demokratisk partiorganisation – det är ett socialt forum för politiskt förtroendevalda. Det är i grunden djupt odemokratiskt att EU-politiken fastställs av PSE, långt bortom de socialdemokratiska partimedlemmarnas kontroll.

Demokratisk socialism på europeisk nivå. Jag är för det. Jag motsätter mig varje form av EU-kritik som bygger på ett försvar av nationalstaten. Nationalstaten som sådan är et borgerligt projekt som splittrar arbetarklassen, och dess tid är i vart fall förbi i em global värld. Vad jag vill, det är att dem demokratiska socialismen på EU-nivå skall vara just demokratisk. Inte som idag ett projekt för internationella toppolitiker.

Den organisation som fungerar effektivt och demokratiskt i Sverige – från ort och kommun, till distrikt och nationell kongress – måste utökas till att innefatta hela Europa. Ett medlemsbaserat europeiskt parti, med europeisk kongress, europeisk partistyrelse och europeiskt handlingsprogram. Nationsgränserna kan för all del få utgöra valkretsar vid val till denna europeiska kongress, där mandatfördelningen givetvis skall baseras på medlemsantalet i vaje enskild nationell sektion.

Det borde vara detta, och inte ”EU-konstitutionen”, som diskuterades i vårt part.. Det skulle vara en diskussion om att bevara och utöka folkrörelsedemokratin, socialdemokratins allra mest grundläggande värdering. Att skapa ett europeiskt socialdemokratiskt parti skulle vara en politisk diskusion, inte en statsvetenskaplig eller juridisk diskusion om liberala maktdelningsläror. Diskusionen om, och skapandet av ett europeiskt socialdemokratiskt parti är framför allt en nödvändighet om vi någon gång skall kunna lämna den handlingsförlamande Ja/Nej-debatten bakom oss för att tillsammans, i ord och handling, bygga ett socialdemokratiskt Europa i en socialistisk värld...

Ny EU-konstitution...eller?

Under stort buller och bång har nu EU:s stats-, och regeringschefer enats om en ny EU-konstitution. Fast inte lika mycket ny som den konstitution det franska folket röstade nej till härom året. Utan sådär lagom lite ny att det inte behös någon folkomröstning om saken, men ändå så lagom mycket ny att det är en gigantisk framgång för det Europeiska sammarbetet...

Jag har röstat nej i båda folkomröstningarna – både till EU och EMU – och jag tog mig dessutom friheten att kryssa kritiskt (Anna Hedh) i senaste valet till EU-parlamentet. Trots det kan jag inte mer än gäspa när jag möts av beskedet om ännu en ”historisk kompromiss.” Den jättenya-men-bara-lite-nya fördragstexten möts förstås av glada tillrop från de borgerliga partierna, fördöms av protofascistiska JuniListan och Sverigedemokraterna, betraktas som huvudsakligen acceptabel av S, och V/Mp kräver ytterligare en folkomröstning. Allt är med andra ord som vanligt...

Exakt vad innebär då denna nya(?) fördragstext i sak? Helt lätt att få reda på den lilla detaljen är det dessvärre inte – när jag ser på TV4 hemma hos en kompis (jag har ingen egen TV, nämligen, ytterst PK) meddelas det att Hurra, Hurra, alla är lyckligtvis överens. Om vad? Det behagar reportern inte berätta, men bra är det i alla fall att alla är överens...

Allvarligt talat. Såvitt jag förstår innebär hela denna gigantiska kopromiss att:

A. Det överstatliga området ökar något inom straffrättsområdet och invandringspolitik

B. De nationella parlamenten kommer att kunna fördröja ett EU-beslut i 8 veckor, om en majoritet av parlamenten ogillar förslaget.

C. EU-domstolen skall kunna pröva brott mot grundläggande rättigheter

Som sagt: Gäsp. Ingenting har egentligen hänt – utvecklingen går varken framåt eller bakåt, den snurrar runt, runt likt en livlös planet som graviterar kring ett svart hål. Det ändras lite här och det ändras lite där och summa summarum fungerar EU lika långsamt och tunggrott imorgon som det gjorde igår och har samma byråkrat-kapitalistiska agenda.

Jag struntar faktiskt i om EU har en ”utrikesminister” eller om det heter ”hög representant för utrikesfrågor.” Det kvittar mig lika om texten kallas för ”konstitution” eller ”fördrag.” EU-hymn? Jaha, tack, så länge jag får sjunga Internationalen 1:a maj så är jag nöjd...

Jag skulle vilja säkerställa principen om en människa-en röst genom att parlamentet fattar beslut med enkel majoritet i vissa avgränsade områden, och sjäv utser kommisionen/EU-regeringen. Men icke – imorgon likaväl som igår kommer EU att utgöra ett sammelsurium av ”nationalstatlig hänsyn” (dvs förlegat nationalpatriotism) och ”överstatlig handlingskraft” (läs: demokratiskt underskott).

Jag vill att det bedrivs socialistisk politik på kommunal, riks, och Europeisk nivå. Vad som hör hemma var är en praktisk fråga, inte någon principiell fråga. Och jag vill ha ett Europeiskt socialdemokratiskt parti som bedriver denna socialistiska politik på EU-nivå istället för dagens debila system med 27 oberoende socialdemokratiska partier som ”samverkar” i EU-parlamentet. Men nej – imorgon likaväl som igår kommer pseudonationalistis hänsyn att sätta ramarna för alla politiska beslut på Europeisk nivå.

Jag vill kort sagt se lite slagkraftig socialistisk internationalism. Men den nya konstitutionen, förlåt fördragstexten, förlåt den-historiska-kompromissen-vad-den-nu-än-heter gör varken till eller från. Den betyder nada, zilch, zero. Ett Europa-nationalistiskt spektakel är vad det handlar om, och Europeisk nationalism är varken bättre eller sämre än nationell nationalism.

Jag tänker således koncentrera mig på att kämpa för 6 timmars arbetsdag och en generös flyktingpolitk, hellre än att dividera om huruvida kompromissen är bra eller dålig, eller om det behövs en ny folkomröstning eller ej. Arbetstidsförkortning och flyktingpolitk är nämligen saker som faktiskt betyder något...

Parti-DÅKen: En rosa knytnäve

Socialdemokraterna i Södra Älvsborg har haft DistriktsÅrsKongress i Ullricehamn i helgen. Precis som när SSU-DÅKen hölls härom månaden samlades socialdemlokratiska gräsrötter från hela 7-häradsbygden för att utvärdera valresultatet, besluta om det kommande årets politiska huvudfrågor och välja nytt DS (distriktsstyrelse). Som vanligt och lämpligt är, var det ett radikalt forum för samhällsomvandling där det heta blodet svallade och de röda fanorna vajade. SSU-DÅKen fick beteckningen röd pansarnäve. Det vore kanske att ta i väl mycket i det här fallet, men en rosa knytnäve förtjänar parti-DÅKen nog ändå att kallas.


Borås (S)-studenter
Studentklubben, som är ansluten till partidistriktet som s-förening, var liksom tidigare år mycket aktiva på parti-DÅKen. Av 181 röstberättigade ombud var 5 studentklubbister, och samtliga klubbister äntrade talarstolen. Borås (S)-studenter vann vid flera tillfällen kongressens stöd för sina politiska krav och anlyser. Genom sin blotta närvaro vitaliserar studentklubben det politiska samtalet och stärker de antikapitalistiska krafternas kampförmåga och stridsvilja!


Världsfred och antiimperialism
Studentklubben krävde i en motion att en eventuell EU-konstitution skall innehålla ett uttryckligt förbud för medlemsstaterna att delta i icke FN-sanktionerade militära angrepp mot suveräna stater. I motionstexten fördömdes den kriminella ockupationen av Irak, och kravet är en del av socialdemokratins arbete för alla folkens frihet-hela världens fred. Motionen skall även ses som ett sätt att formera en radikal socialistisk Europapolitik, bortom den infantila Ja/Nej-debatten om EU. Lite aktiv kamp på EU-nivå, för världssocialism och mot aggressiv kapitalistisk imperialism, kort sagt.

En enhällig partiDÅK antog studentklubbens motion.


Omänskliga rättigheter
Eder ödmjuke bloggare hade lagt en enskild motion om att förbjuda djurcirkusar. Av etiska skäl skall levande varelser (varken djur eller människor) självklart inte transporteras runt likt utställningsföremål för att visas upp av vinstintresse. En lika kunnig som radikal distriksstyrelse rekomenderade att DÅKen skulle bifalla motionen. Djurens befrielse är människans befrielse – Djurrätt är socialism.

En enhällig partiDÅK antog motionen.


Internationell solidaritet
Offer för trafficking skall erbjudas permanent uppehållstillstånd i Sverige. Argumentation överflödig. Tvångsprostitution är kapitalism – Internationell solidaritet är socialism.

En enhällig partiDÅK antog motionen.


Kamp mot högeravvikelser
Varje paradis har sin orm, och efter valförluster tenderar högersossar att flockas kring kongressar likt flugor runt koskit. Så även i Södra Älvsborg, även om högersossarna i distriktet är få till antalet och politiskt svaga. De ljusblå ormarna är småsnok snarare är huggorm och brukar vara en lätt match för de röda järvarna och de lila vargarna. Inför årets partiDÅK hade högeroppositionen dock mobiliserat sig och försökt kraftsamla för ett första försiktigt högeruppror. Taktiken var att få in en högersosse i partidistriktets valberedning, och att få igenom en motion som innehöll neutrala (istället för entydigt negativa) skrivningar om privata arbetsförmedlingar.

Vid valet av valberedning ville de få bort Barbro Peterson, som engagerat sig hårt för jämställdhet och mångfald i partiet. Istället lät de en ökänd sexist nominera en byråkrat-karriärist som mest gjort sig känd för att inte engagera sig för varken jämställdhet eller mångfald. Distriktskongressen kväste dock med besked detta patetiska lilla uppror – med röstsiffrorna 154-8 omvaldes Barbro till valberedningen. Drygt 95% är nästan Nordkoreanska siffror…

I motionen om AMS, och försöket att få igenom neutrala formuleringar om privata arbetsförmedlingar, gick det lika illa för högeravvikarna. Distriktsstyrelsen, som möjligen ville ha lite överseende, och en förlåtande attityd, med deras dumheter, hade valt att besvara motionen med hänvisning till att vi socialdemokrater motsätter oss privata arbetsförmedlingar. Upprörda kongressdelegater, däribland Borås (S)-studenter, gick dock emot DS och krävde ett hårdare, rödare och tydligare NEJ, och yrkade avslag på hela motionen! Dörren åt höger skall inte öppnas på glänt, den skall inte ens låsas upp, utan förbli låst och igenbommad. Privata arbetsförmedlingar skall bort, bort, bort, eftersom det är borgerligt, borgerligt, borgerligt…
Vid omröstningen mellan DS:s mjuka vänster-nej och studenklubbens hårda vänster-nej hade luften helt gått ur den lika patetiska som mikroskopiska ja-högern. Borås (S)-studenters hårda vänster-nej vann voteringen mot DS, utan att det ens krävdes rösträkning.


Bästa kongress-citatet
"När jag nu lämnar distriktsstyrelsen kommer jag naturligtvis inte att lämna det aktiva partiarbetet. Distriktet är ju stabilt placerat i partivänstern, och skulle det vara så att det börjar ändra sig… då kommer jag naturligtvis tillbaka."

Solveig Kjörnsberg, rakryggad ideolog


Sammanfattning
Södra Älvsborgs partidistrikt – Rödare än någonsin
Arbetareklassen – Kampvillig som aldrig förr
Borås (S)-studenter - Starkare än stål