Feministiskt självförsvar

När man diskuterar feministiskt självförsvar hamnar man, ofelbart, i en av okunnighet präglad debatt om våldets allmänna förbannelse.

Samma människor som blir hysteriska när man förespråkar att Sveriges försvar (vars huvuduppgigt består i att träna unga människor i konsten att döda) kanske borde läggas ner, samma människor förvandlar sig helt plötsligt till radikalpacifister av Mahatma Gandhi-propotioner och fördömmer förbehållslöst allt våld, särskilt unga flickors eventuella möjlighet till självförsvar. Obegripligt!

Eller kanske inte. Försvaret är ju manligt våld. Vad folk motsätter sig förefaller vara just en eventuell förekomst av kvinnligt våld. Kommentar överflödig i övrigt, antar jag.

Dock; vad de radikalpacifistiska militärvännerna vanligen är lyckligt ovetandes om, är att FEMINISTISKT SJÄLVFÖRSVAR HANDLAR INTE OM VÅLD!!!

Feministiskt självförsvar handlar om att tjejer och kvinnor lär sig att själva försvara sina rättigheter med ord, med självsäkerhet, med trygghet. För det är ju faktiskt så att samhället tränar pojkar i konsten att ta för sig, men tränar flickor i undergivenhet. Det är det som kallas könsroller. Feministiskt självförsvar handlar om att träna bort påtvingad osäkerhet och undergivenhet. Feministiskt självförsvar handlar om att bryta våldsspiralen genom att lära flickor säga NEJ! med ord som inte kan ignoreras.

Feministiskt självförsvar är kort sagt bra. Så bra att inte ens radikalpacifistiska manliga försvarsanhängare borde kunna motsätta sig det, efter att ha läst denna blogg. Men det gör de säkert ändå. Suck...

Tankar om våld...

Jag vet hur det är att vara ett barn som blir utsatt för våld.

Jag vet hur det är att ha växt upp till en ungdom som utsätter andra för våld.

Jag vet av erfarenhet: Våld löser aldrig några problem. Våld skadar alltid alla inblandade parter. Det skadar och traumatiserar den som som utsätts för våldet, och det skadar och traumatiserar den som som utför våldet. Våld gör alltid och enbart allting värre.

Jag är inte pacifist. Jag har alltför ofta sett människor i situationer där självförsvarsvåld är både nödvändigt och oundvikligt, för att ärligt kunna vara pacifist.

Det vore absurt att hävda att en kvinna som blir utsatt för sexuella övergrepp gör något moraliskt fel om hon använder självförsvarsvåld. Det är rent befängt att fördöma palestiniers självförsvarsvåld mot den israeliska bulldozermasaker som pågår oavbrutet. Och det vore direkt oförskämt mot det judiska folket att hävda att Warsawas judar gjorde något fel när de med våld bekämpade den nazi-tyska ockupationen. Jag har själv befunnit mig i, till och med själv skapat, situationer där våldet - helt ärligt - var oundvikligt, nödvändigt, försvarbart...

Men våld löser ändå aldrig några problem. Våld gör alltid allting värre.