Fraktal moral

Ont och gott
Är olika ord för samma sak
Bubblande protoplasma
Som söker ett mönster i slumpartade handlingar

Att leva är att bära en mask
Så länge att masken blir ansiktet

Att vara människa
Är att sitta i ett rum utan förnster & dörrar
Och drömma om världen utanför

Vilket ljus kastar ingen skugga?

Det finns ett sådant Ljus
Det finns en Dörr
I döden tar vi av oss masken

Och mönstret vi söker är ett kors

Låt mig få gråta

Det här skrev jag en gång när jag var lite nere. Kände för att dela med mig av det.


Det gör ont när människor pratar med mig för jag är alldeles TOM innuti, och det ekar i mig, och orden slår som hammarslag i huvudet

Det gör ont för det är alldeles mörkt och allt jag ser är skuggor och det värsta av allt är att det finns inte ens några monster i skuggorna för jag är ENSAM

Det gör ont för det finns inget upp eller ner, eller fram eller bak, och det finns INGEN MENING, och det finns inte ens något slut

Det enda jag har är tårar
Så länge tårarna faller gör det mindre ont

Låt mig få gråta i fred