Den lila röda sidan

Ordförandestriden i SSU

2007-07-04T00:32:00.000-07:00

Som de flesta som läsare av politiska bloggar antagligen redan känner till, lär det bli votering om ordförandeposten på SSU:s kongress i augusti. Valberedningens förslag är Jytte Guteland, men även Laila Naraghi kandiderar till uppdraget.

Laila Naraghi och Jytte Guteland

Lite här och där, både i borgarpressen och bland kamrater, framställs det ibland – rätt ofta faktiskt – som ett problem att en votering om ordförandeposten är under uppsegling. För egen del förstår jag inte riktigt varför det skulle vara ett problem med en votering om ordförandeposten. Det är måhända inget självändamål med voteringar, men å andra sidan är det knappast något självendamål för SSU eller någon anna politisk organisation att likt SUKP(b) ständigt ha enhälliga beslut i alla beslut och personval.

Finns det meningsmotsättningar som det inte går att finna en kompromiss kring, då tar man en votering. Det är inget märkligt. Förekomsten av meningsmotsättningar, i sak eller kring en person, i ett politiskt ungdomsförbund eller parti, är enligt min mening inget problem. Jag blir orolig när människor upplever meningsmotsättningar som ett problem. Meningsmotsättningar ett sundhetstecken – ett bevis för att det pågår ett levande politiskt samtal med viss politisk bredd.

Om alla medlemmar i en politisk organisation ständigt är helt övernens om allt väsentligt, då har organisationen problem. Då har organisationen degenererat till en sekt, antingen för att den politiska skolningen slagit över till hjärntvätt eller för att ledningen helt förtrampat interndemokratin med resultatet att alla avvikande meningar tystas. Sådana saker är problem, meningsmotsättningar i sak eller inför ett personval är det däremot inte.

Om det räder permanenta meningsmotsättningar i en viss fråga, låt säga för eller mot EU, då har en organisation problem. Då fastnar organisationens medlemmar lätt i ett destruktivt ställningskrig kring denna fråga, ett ställningskrig som riskerar leda till handlingsförlamning. Men att det eventuellt råder olika åsikter om den övergripande inriktningen eller graden av radikalitet, må det sedan gälla i en vis sakfråga eller på ett mer övergripande plan, det är inget problem. Det är ett utslag av ett ständigt pågående strategiskt samtal. Det visar att många medlemmar bryr sig om organisationen och har åsikter om dess förehavanden.

Det är kort sagt skillnad på meningsmotsättningar och konflikt. Meningsmotsättningar är bra, konflikter är dåliga.

Konflikt har man om ledningen försöker mobba ut dem med en avvikande åsikt. Att bemöta sina meningsmotståndare i sak och vinna över dem i voteringar är däremot ett normalt inslag i demokratiskt beslutsfattande. Konflikt har man också den dagen då minoriteten inte längre accepterar majoritetsbeslutet. Problem har man för övrigt även den dag då minoriteten med automatik byter åsikt efter en förlorad votering. Acceptans för fattade beslut är en sak, blind lydnad en annan.

Meningsmotsättningar är med andra ord resultatet av att självständigt tänkande individer möts och samtalar. Konflikt bryter ut den dagen medlemmarna beter sig som bångstyriga idioter eller ledningen försöker tysta avvikande åsikter. Stora problem har en organisation om dess medlemmar både beter sig som bångstyriga idioter och dess ledning försöker tysta medlemmar med avvikande åsikter.

På SSU.s kongress i sommar blir det alltså troligen votering mellan kamraterna Guteland och Naraghi. Såvitt jag förstår har de två kamraterna delade meningar om vissa övergripande organisatoriska frågor och delvis olika sorters personligt ledarskap. Det råder således meningsmotsättningar kring frågan om vem som lämpligen borde bli SSU:s näste förbundsordförande. Någon konflikt i saken föreligger däremot inte. Gott så, en nyttig och demokratiskt uppfrächande votering är således i antågande...

Vem jag helst ser som min förbundsordförande? Det skall jag diskutera med kamraterna i min SSU-kommun, och med distriktets kongressdelegation, innan jag offentliggör på bloggen.

Ett liv

2007-07-03T02:17:00.000-07:00

Jag träffade en kvinna en gång. Hennes namn spelar ingen roll. Jag kände henne inte sedan tidigare, men jag kände till den man hon levde med. Det var en sån man som man viker undan för när man möter honom på gatan.

Hon hade levt med honom i tjugo år. Hon hade rymt hemmifrån när hon var femton, tog droger och stal. När de träffades var hon sjutton och han var tjugoåtta. Han hade suttit i fängelse för grov misshandel och just bkivit utsläppt.

I tjugo år levde de tillsammans. Han slog henne vaje dag. Han tvingade henne att prostituera sig för att skaffa pengar. Han använde hennse kropp som insats när han spelade poker med sina kompisar.

De fick barn ihop. Båda gångerna hade han våldtagit henne och tvingat henne att föda barnen.

Barnen spran ofta omkring blåslagna på lekplatsen, och till sist ingrep socialen. De omhändertog barnen och satte dem i fosterfamilj. Det var då han gick loss fullständigt.

Kvinnan som berättade det här för mig bodde på en kvinnojour när vi träffades. Till sist hade hon varit tvungen att fly, och kvinnojouren var den enda plats som släppte in henne. När vi pratade sträckte jag mig vid ett tillfälle efter socker till kaffet och råka snudda vid hennes arm. Hon skyggade tillbaka som en strykrädd hund gör när man sparkar den.

Jag träffade en kvinna en gång. Hennes namn spelar ingen roll för jag kommer aldrig att träffa henne igen. Det sista hon någonsin gjorde var att skriva ett brev med en enda mening:

”Säg förlåt till mina barn.”

KD:s problem: De behövs inte

2007-07-01T16:46:00.000-07:00

Efter avslutat riksting – kongress även kallat med begripligt språkbruk – återgår KD till att bekämpa sina vikande opinionssiffror genom att kämpa för... ja, för vadå?

Pigavdrag? Redan genomfört, kommer dessutom att avskaffas 20/9 2010. Övriga partier i alliansen är för övrigt för dessa pigavdrag de också.

Förändringar i fastighetsskatten som endast gynar de rika? Se kommentaren ovan.

Mer pengar till till de gamla? Jasså, jaha – någon emot?

Vård, skola, omsorg? Som sagt, någon emot?

Seriöst – vad vill KD, som inte något av de övriga borgerliga partierna också vill? Mig veterligen inget, bortsett möjligen från ett hysteriskt vurmande för religiösa friskolor nu sedan de släppt kravet på kristendomsundervisning i den gemensamma skolan. Och ett dödsdömt motstånd mot könsneutrala äktenskap. Med Göran Hägglund vid rodret har dessutom de pseudonekrofila abortmotståndarna en gång för alla fått på båten och avslöjats som de vrickade reaktionärer de är. Numera vill KD ”förebygga oönskade graviditeter.” Jag upprepar: någon emot?

I Marks kommun, där jag själv bor, har vi ett kommunalt småparti vid namn Markbygdspartiet. Som många liknande småpartier befolkas det av vettiga människor, leds av en kollerisk tokstolle, och ”stjäl röster” från två partier, SAP och KD, genom att fokusera på frågor om äldreomsorgen. Hur mitt eget parti skall förhålla sig till Mbp och liknande partier är en fråga för en annan bloggpost – det centrala i detta sammanhang är följande: KD har ingen egen vision, stratgi eller taktik – skild från de allmänborgerliga visionerna, strategierna eller taktikerna – för att lösa eller hantera någonting. Alltså tappar de väljare åt första bästa allmänborgerliga parti som ”fokuserar mer” på den ena eller andra sakfrågan som ligger väljarna varm om hjärtat.

Vilken ideologisk nisch har KD i den borgerliga Alliansen? Moderaterna är numera socialkonservativa, Fp är liberala och Centern har övertagit rollen som de bindgalna nyliberalerna (på riksplanet – på kommunal nivå kontrolleras fortfarande partiet av normalt funtade, folkrörelsedemokratiska borgare.) Vad återstår för KD? Moralkonservatismen är utkastad med slaskvattnet och kommer svårligen att kunna återuppstå på riksplanet.

Socialkonservatismen upptagen, liberalismen i dess olika former är ändå inte KD:s grej, moralkonservatismen dödförklarad (även om Ja till Livet, MRO och liknande bisarra rörelser fortfarande ger upphov till likryckningar)... Vad finns det kvar? Nationalistisk färgad islamofobi, ett allmänreaktionärt motstånd mot HBT-frågor och kvinnans frigörelse... Visst, rent teoretiskt, men det finns ett annat parti lite till höger om den borgerliga Alliansen som redan pinkat in det reviret. Sverigedemokraterna kallat. KD tappar för övrigt väljare till just det partiet, kan tilläggas.

Jag tror dock att Göran Hägglund har tillräckligt mycket skam i kroppen för att inte börja flörta med de mörkbruna krafterna. Faktiskt så tror jag det. Vilket naturligtvis innebär att KD som parti är dödsdömt, i brist på både sakfrågor att driva och tydlig ideologi.

Gott så...

Abortmotståndarna är galna!

2007-06-30T17:49:00.000-07:00

Abortmotståndarna måste vara tokiga. Någon annan förklaring än klinisk galenskap kan jag omöjligen finna för deras allt mer makabra förehavanden. Ta Irma Wright som klev upp i talatstolen på KD.s riksting som pågår i detta nu:

Irma Wright, ordförande för senioravdelningen i Göteborg, berättade hur hon som gynekolog 1974 tagit hem en burk med ett tolv veckor gammalt aborterat foster i formalin för att visa sin lille son, som genast identifierade fostret som en "dödad bebis".

Subjektiv nekrofili, kallar jag det. Det är abortmotståndarna som hävdar att ett foster är en människa, inte jag. Och det är abortmotståndare som släpar omkring de aborterade fostren och visar upp för sina barn. De här sortens makabra tokstollar borde enligt min mening sitta inspärrade, inte tillåtas att uppfostra barn.

”MRO” heter en anna organisation för dårar som också hävdar att ett foster är en människa. MRO-aktivisterna springer land och rike runt med stora färgbilder på blodiga, aborterade foster. Om de menar det de säger, att ett foster är en människa, då är de uppenbarligen fullständigt okunniga om både modern medicinsk vetenskap och om judiskt-kristen tradition (som hävdar att livet uppstår när fostrer sparkar första gången). Om de dessutom finner något slags perverst nöje i att fotografera dessa foster som de alltså menar är människor – då är de inte bara okunniga och ogudaktiga utan också sinnessjuka.

Måtte Gud bevara oss från dessa psykopater

En överklassreform

2007-06-30T04:47:00.000-07:00

I morgon blir det möjligt att köpa skattesubventionerade pigtjänster. I motsats till vad en del debattörer förefaller tro har det alltid varot tillåtet att köpa så kallade hushållsnära tjänter så länge man har betalar vad det kostar – vad pig”reformen” handlar om är att skattesubventionera köpet av denna tjänst. Regeringen väljer vad den gör med våra skattemedel - och med en moderatledd överklassregering är det naturligtvis inte särskilt överraskande att skattemedlen används för att subventionera pigjobb i stället för att anställa fler inom hemtjänsten. Hemtjänst är ju, gubevars, behovsprövat. Pigor anställer däremot endast de rika. Aldrig har skillnaden mellan behov och kapital synts så tydligt.

En fjärdedel av befolkningen – huvudsakligen de oförskämt rika – säger sig kunna tänka sig att köpa dessa skattesubventionerade pigtjänster. Återstående 75% är naturligtvis så kallat vanligt folk med normala eller låga inkomster. För allting kostar och om pengarna inte räcker till mat och nya kläder åt barnen gör det givetvis varken till eller från om skatten på köpe av hushållsnära tjänster sänks, eller ens avskaffas helt.

Pigjobb är och förblir i grunden en lyxkonsumtion som huvudsakligen överklassen har råd med eller är intresserad av. Vanligt folk har fullt upp med att lönen att räcka hela månaden. Att skattesubventionera pigjobben är bara ett sätt att skänka pengar åt alla de kapitalistiska snyltare som livnär sig på alla löntagarnas verkliga arbetsinsatser.

Gangsterfasoner är vad det är!

Hets, förtal och sanning

2007-06-29T13:01:00.000-07:00

Jag har skrivit om det här förr, exempelvis här och här, men eftersom jag av besöksstatistiken att döma har fått fler läsare till bloggen sedan dess, förtjänar det antagligen att upprepas.

Att kalla saker vid dess rätta namn kan per definition inte vara någon oförskämdhet, än mindre någon kränkning. Att rakryggat yppa sanningen är tvärtom en moralisk plikt som åvilar varje människa, inte minst samhällsengagerade människor. Oförskämt är det om det man säger är förklenande men inte relevant, en kränkning kan ett ord endast vara om ordet som yppas utgör hets.

Oförskämd är man när man utpekar en person som klandervärd, antingen mot bättre vetande eller utan att det finns någon rimlig orsak att säga det man säger. Någon allmän rätt att säga sanningen finns rimligen inte – att en person måhända är en brottsling ger inte var och en som känner till detta legitim annledning att berätta det för alla de stöter på. Det måste finnas en rimlig orsak att berätta det. Skolexempel på ”rimlig orsak” är när en dömd pedofil söker arbete på dagis, eller om en person som blivit dömd för förskingring kandiderar till ett uppdrag som kassör i en förening. Rimlig hänsyn måste givetvis tas till tidsaspekten – en förskingring som begicks för 20-30 år sedan, en våldsbrottsling som dömdes för misshandel som 20-åring, sonade sitt brott och numera är en skötsam 35-åring... under normala omständigheter finns ingen annledning att dividera om detta, och att sprida skvaller om saken är således oförskämt. Dessutom brottsligt såsom förtal.

Hets är per definition en kollektiv form av förtal, förolämpning eller hot. Hets innebär dock endast skada om det riktas mot en förtryckt, utsatt eller på annat sätt diskriminerad grupp. Det är hets att dra kopplingar mellan homosexualitet och pedofili, det är hets att jämföra judar med råttor och porrens kvinnobild är hets eftersom den ideologiskt legitimerar våldtäkt. De två förra är olagliga såsom hets mot folkgrupp, det sistnämnda borde vara det.

Att i skarpa ordalag fördömma beteenden eller företeelser i övrigt kan omöjligen utgöra varken oförskämdheter eller hets. Tvärtom – att vara undfallande mot sådant som förtjänar att kritiseras är antagligen ett utslag av svek eller feghet. Bibeln ger oss tydliga föredömmen att följa med hänseende på rak rygg och skarpa ordalag: Johannes Döparen kallade sina meningsmotståndare för ”huggormsyngel,” Jesus själv använde uttrycket ”vitkalkade gravar” om dem som med agerade med orätt. God ton till priset av böjd rygg och undfallenhet är enligt min mening att betrakta som en allvarlig synd. Våldtäktspropaganda är våldtäktspropaganda och skall kallas för just det, inte för erotik eller yttrandefrihet för det är det inte.

Därmed inte sagt att man skall vara starkare i sina utsagor än vad som är motiverat. Därmed inte heller fönekat att det är viktigt att skilja på sak och person. Tvärtom – just den som skiljer på sak och person kan kalla ett rasistiskt övertarmp för just ett rasistiskt övertramp utan att detta i sig innebär att man utpekar personen ifråga som rasist. Om personen ifåga faktiskt är rasist skall höga vederbörande naturligtvis kallas för just rasist. Ingen är betjänt av att kalla saker för något det inte är, men ingen är heller betjänt av att avstå från att kalla saker vid dess rätta namn. Och en människa är inte det hon gör – en människa gör det hon gör för att hon är sådan hon är.

Invektiv är för övrigt inga ”onödiga” ord även om de, som alla andra ord, bör brukas med vederbörlig försiktighet. En sexist kan med fördel kallas ett sexistiskt kräkpiller, givet att sexisten verkligen är en sexist. Alla sexister är kräkpiller – det behöver inte utsägas men det finns heller ingen allmängiltig regel som förbjuder bruker av invektivet ”kräkpiller”, ty ett kräkpiller är just ett kräkpiller.

Den som med orätt utpekar någon som rasist, sexist eller kapitalistisk förtryckare är oförskämd. Den som hotar eller förolämpar en förtryckt, utsatt eller på annat sätt diskriminerad grupp gör sig skyldig till hets Men omvänt är också sant: Den som inte kallar en sexist för sexist, en rasist för rasist eller en kapitalistisk förtryckare för en kapitalistisk förtryckare – den är feg och undfallande mot det som förtjänar att kritiseras och bekämpas, och gör sig därmed medskyldig till det sexistiska, rasistiska eller kapitalistiska förtrycket.

Det hela är egentligen mycket enkelt: Empati med de verkligt utsatta, sanningspatos i kombination med sinne för nyanser, och en smula rättmätig vrede.

Den protofascistiska Junilistan

2007-06-26T09:10:00.000-07:00

Jag fick idag ett hövligt formulerat mail från en av person anställd på Junilistans Brysselkontor. Mailskribenten utryckte visst ogillande inför det faktum att jag häromdagen kallade Junilistan protofascister. Eftersom frågan om Junilistans politiska karaktär är av visst allmänt intresse tänker jag därför nu utveckla min syn på partiet och dess politik.

Fascism och protofascism (protofascism = risk att utvecklas till fullfjädrad fascism) är starka och värdeladdade ord som inte skall användas i onödan. Detta eftersom man då riskerar att tömma orden på sitt innehåll. Men även det omvända gäller: Att tabubelägga ord, och inte använda dem ens när det är befogat... det är verkligen att tömma orden på sitt innehåll genom att avskaffa orden. Om ett parti faktiskt är fascistiskt eller protofascistisk – då har vi en skyldighet att säga detta rent ut. ”En marxist kallar en stol för en stol och en pall för en pall” eller hur det nu var citatet lydde... Låt oss därför syna Junilistan i de politiska sömmarna, och se vad vi finner...

Synen på socialism
För mig som demokratisk socialist är frågan om att eventuellt socialisera hela eller delar av det privata näringslivet en praktisk fråga, som huvudsakligen handlar om demokrati och välfärd. De verkligt kapitalstarka bolagen – såsom banker och försäkringsbolag – har i realiteten makt över människor, såväl på det personliga planet som på det allmänpolitiska planet. Därför är det ett demokratiskt problem att dessa bolag tillåts agera utifrån privata vinstintresse utan att kunna avkrävas politiskt ansvar. På sikt måste därför de verkligt kapitalstarka bolagen i någon form socialiseras såtillvida att makten över tillgångarna underställs demokratisk kontroll. Formerna för denna socialisering är inte det centrala i sammanhanget, men utgångspunkten är att demokratin måste vara överordnad vinstintresset.

Junilistan som parti tar av princip avstånd från tanken på att socialisera delar av det privata näringslivet. Några samhälleliga nyttoargument för sitt socialiseringsmotståndstånd framför partiet inte i sitt partiprogram, inte heller ser Junilistan några som helst demokratiska problem med den kapitalistiska maktkoncentrationen. Junilistan är således ett anti-socialistiskt parti.

Synen på ”folket”
Trots att Junilistan alltså är ett anti-socialistiskt parti förnekar partiet att det är ett borgerligt parti. Företrädare för Junilistan hävdar med imponerande ihärdighet att partiet är ”tvärpolitiskt” vilket också klart utsägs i deras partiprogram.

Vad innebär då detta ”tvärpolitiska” förhållningssätt? I likhet med vedertagna borgerligt-demokratiska föreställningar förnekar alltså Junilistan att det råder en social konflikt mellan arbete och kapital rörande fördelningen av mervärdet. Men till skillnad från vedertagna borgerligt-demokratiska föreställningar hävdar partiet att politikens huvuduppgift är att tillvarata det egna folkets intressen, givetvis utan att på minsta vis inkräkta på ”marknaden” dvs den kapitalistiska mervärdesaccumulationen. Normala borgerligt-demokratiska partier hävdar däremot att politikens syfte är att säkerställa ”allas” intressen – alltså oberoende av nationalitet, etnicitet eller geografisk hemvist.

Jag som demokratisk socialist hävdar förstås att den liberal/konservativa agendan endast gynnar de redan rika och mäktiga, såväl på individnivå som på nationsnivå – men här gäller inte frågan huruvida socialism eller liberalism är den rätta medicinen för alla människor lycka och frihet. Vad frågan gäller är att Junilistans ”tvärpolitiska agenda” alltså inte bygger på den normala liberala människosynen utan på åsikten att politiken specifikt syftar till att (på kapitalismens villkor) säkerställa just det egna folkets intressen. Av detta skäl förespråkar Junilistan exempelvis ”institutionell konkurrens” vilket i praktiken garanterar att olika nationer, folk och etniska grupper kommer att befinna sig i ett ständigt eskalerande motsatsförhållande. Junilistan är således ett nationalistiskt eller national-patriotiskt parti.

Synen på partidemokrati
Junilistan torde vara Sveriges mest centralstyrda parti, med en medlemskår som i realiteten saknar varje som helst form av inflytande över partiets politik. Enligt partiets stadgar skall exempelvis kongressen hållas årligen ”om styrelsen ej annat beslutar” vilket innebär att styrelsen, om den så önskar, har rätt att helt ställa in kongressen.

Vidare förefaller partiets metod för mandatfördelningen till kongressen i praktiken innebära att partiets medemmar utser 29 röstberättigade ombud medan styrelsen och partiets parlamentariker kan utse 31 röstberättigade ombud. Stadgemässigt reglerad yttranderätt på kongressen har för övrigt ombud endast i samband med behandlingen av en egen motion. Något som helst utrymme för interna demokratiska debatter eller beslut exiserar alltså inte i Junilistan. Vilket är föga överraskande då partiet hellre betonar ”kompetens” än demokrati. Junilistan är således ett anti-demokratiskt parti.

Slutsats
Junilistan är ett antisocialistiskt och antidemokratiskt nationalistparti som förespråkar en extremt högerorienterad politik. Detta – i kombination med junilistans allmänna politikerförakt – utgör med allmännt vedertagna definitioner kännetecken på fascism, dock med det tillägget att fascistiska partier vanligen är militant anti-fackliga och utgör massrörelser. Eftersom Junilistan mig veterligen inte är militant antifackliga, och rimligen inte kan sägas vara en massrörelse är partiet alltså inte (ännu) ett fullfjädrat fascistparti. Däremot har Junilistan har dock viljan att bli en massrörelse och det går att spåra tendenser till fackföreningsfientligt förhållningssätt i Junilistans praktiska politik.

Junilistan är således ett proto-fascistiskt parti.

För övrigt...

2007-06-25T18:47:00.000-07:00

... noterar jag att den borgerliga regeringen nu har lyckats presentera inte mindre än två (2) regelrätta förslag för hur fastighetsskatten skall kunna ”avskaffas” dvs ändras så att de med riktigt stora och dyra hus får sänkt skatt. Det var tydligen så att till och med vissa borgerliga väljare genomskådade, och protesterade mot, det ursprungliga förslaget.

Det ursprungliga förslaget – som jag skrivit om här – gick ut på att finansiera det så kallade ”avskaffandet” genom att höja fastighetsskatten för dem som äger små och normalstora villor.

Plan B, som detta nya förslag tydligen kallas, går i grunden ut på samma sak som det tidigare förslaget: Sänkt fastighetsskatt för dem som äger riktigt dyra fastigheter. Detta finansieras genom att höja reavinstbeskattningen för alla villaägare, samt genom att införa en (retroaktiv?) straffränta på uppskjuten reavinstbeskattning Något som i huvudsak kommer att drabba dem som inte har möjlighet att ägna sig åt avancerad skatteplanering. Dvs så kallat vanligt folk.

Omvänd Robin Hood-politk, någon?

För ett verkligt SAP-Europa!

2007-06-25T03:34:00.000-07:00

Socialdemokraternas grundorganisation är s-föreningen. En s-förening kan vara geografisk dvs samla alla socialdemokrater boende på en viss mindre ort (exempel: Horreds (s)-förening) eller ideologisk dvs organisera socialdemokrater utifrån specifika socialdemokratiska perspektiv på samhällsutvecklingen (såsom Broderskaps-klubbar som samlar kristna socialdemokrater eller fackliga s-föreningar som organiserar fackligt aktiva socialdemokrater). (S)-föreningen kan även vara separatistisk dvs organisera socialdemokrater utifrån ett social behov av självständig organisering för vissa grupper såsom exempelvis kvinnor och studenter som samlas i (S)-kvinnoklubbar och (S)-studentklubbar.

Alla (S)-föreningar- och alla medlemmar i (s)föreningarna - inom en kommun bildar en arbetarekommun. Arbetarekommunen har ett övergripande ansvar för kommunala frågor, och för att rent generellt samordna den politiska kampen inom en kommun. Såväl (s)-föreningar som arbetarekommuner är (normalt sett) direktstyrda dvs alla medlemmar har rätt att aktivt delta i debatt och beslut på alla medlemsmöten. Ett antal arbetarekommuner sammanslut i partidistrik (som motsvarar valkretsar vid val till riksdagen) som håller årliga kongresser. Kongressombuden utses av arbetarekommunerna på medlemsmöten. Distriktskongressen fattar beslut i politiska frågor på riks/EU-nivå och internationell nivå, samt utser riksdagskandidater och väljer en styrelse med uppgift att sammordna den politiska kampen på distriktsnivå.

Slutligen har vi kongressen där de valda ombuden från partidistrikten väljer partistyrelse, fastställer partiprogram och fattar beslut om den politiska inriktningen på nationell nivå. Alla partimedlemmar, inklusive riksdagsledamöterna, förutsätts självklart vara lojala mot kongressbesluten och att utifrån egna förutsättningar verka för att besluten förverkligas.

Det här upplägget (från s-förening till kongress) är förvisso lite tunggrott men har historiskt sett visa sig garantera enighet, interndemokrati, politisk tydlighet och rent allmänt förutsättningar för att bedriva slagkraftig politik på ett handlingskraftigt sätt.

Nå; Sverige är sedan 1995 ansluten till EU, och vart 5:e år hålls det därför val till EU-parlamentet där politiska beslut med nationsövergripande konsekvenser fattas. Av någon anledning är det dock suveräna nationella partier som kandiderar i vaen till Europaparlamentet. Svenska SAP har alltså en eget EU-politisk, spanska Socialistpartiet en annan, brittiska Labour en tredje och så vidare. Detta trots att Europas socialdemokratiska partier betraktar varandra som syskonpartier och är anslutna till Socialistinternationalen. I teorin förespråkar alltså dessa partier internationell demokratisk socialism. I praktisk handling agerar partierna dock i första hand som nationella partier som tilvaratar nationella intressen..

De socialdemokratiska/socialistiska partierna i EU-parlamentet samverkar givetvis med varandra i PSE – Europaparlamentets socialistgrupp. Men innehållet i denna politiska samverkan görs upp av parlamentarikerna dvs över huvudet på Europas alla socialdemokrater. PSE:s politiska linje utgör ingen europeisk socialdemokratisk politik utan är ett principlöst kompromissmakeri där varje nationell partigrupp slåss för sina egna nationella intressen. ”Parlamentarisk kretinism” är den vedertagna marxistiska termen för detta agerande. (Att PSE:s politk icke desto mindre är betydligt mer progressiv än den folkfientliga politik som tokborgarna i EPP bedriver är en annan sak.)

För mig är hela upplägget obegriplig, och fullständigt omöjligt att försvara rent principiellt. Om vi säger, som vi har sagt, att vissa politiska frågor måste beslutas på EU-nivå... om vi dessutom låtit inrättat ett parlament på EU-nivå... då måste vi givetvis ha en partiorganisation på EU-nivå.

PSE är ingen demokratisk partiorganisation – det är ett socialt forum för politiskt förtroendevalda. Det är i grunden djupt odemokratiskt att EU-politiken fastställs av PSE, långt bortom de socialdemokratiska partimedlemmarnas kontroll.

Demokratisk socialism på europeisk nivå. Jag är för det. Jag motsätter mig varje form av EU-kritik som bygger på ett försvar av nationalstaten. Nationalstaten som sådan är et borgerligt projekt som splittrar arbetarklassen, och dess tid är i vart fall förbi i em global värld. Vad jag vill, det är att dem demokratiska socialismen på EU-nivå skall vara just demokratisk. Inte som idag ett projekt för internationella toppolitiker.

Den organisation som fungerar effektivt och demokratiskt i Sverige – från ort och kommun, till distrikt och nationell kongress – måste utökas till att innefatta hela Europa. Ett medlemsbaserat europeiskt parti, med europeisk kongress, europeisk partistyrelse och europeiskt handlingsprogram. Nationsgränserna kan för all del få utgöra valkretsar vid val till denna europeiska kongress, där mandatfördelningen givetvis skall baseras på medlemsantalet i vaje enskild nationell sektion.

Det borde vara detta, och inte ”EU-konstitutionen”, som diskuterades i vårt part.. Det skulle vara en diskussion om att bevara och utöka folkrörelsedemokratin, socialdemokratins allra mest grundläggande värdering. Att skapa ett europeiskt socialdemokratiskt parti skulle vara en politisk diskusion, inte en statsvetenskaplig eller juridisk diskusion om liberala maktdelningsläror. Diskusionen om, och skapandet av ett europeiskt socialdemokratiskt parti är framför allt en nödvändighet om vi någon gång skall kunna lämna den handlingsförlamande Ja/Nej-debatten bakom oss för att tillsammans, i ord och handling, bygga ett socialdemokratiskt Europa i en socialistisk värld...

Ny EU-konstitution...eller?

2007-06-23T19:19:00.000-07:00

Under stort buller och bång har nu EU:s stats-, och regeringschefer enats om en ny EU-konstitution. Fast inte lika mycket ny som den konstitution det franska folket röstade nej till härom året. Utan sådär lagom lite ny att det inte behös någon folkomröstning om saken, men ändå så lagom mycket ny att det är en gigantisk framgång för det Europeiska sammarbetet...

Jag har röstat nej i båda folkomröstningarna – både till EU och EMU – och jag tog mig dessutom friheten att kryssa kritiskt (Anna Hedh) i senaste valet till EU-parlamentet. Trots det kan jag inte mer än gäspa när jag möts av beskedet om ännu en ”historisk kompromiss.” Den jättenya-men-bara-lite-nya fördragstexten möts förstås av glada tillrop från de borgerliga partierna, fördöms av protofascistiska JuniListan och Sverigedemokraterna, betraktas som huvudsakligen acceptabel av S, och V/Mp kräver ytterligare en folkomröstning. Allt är med andra ord som vanligt...

Exakt vad innebär då denna nya(?) fördragstext i sak? Helt lätt att få reda på den lilla detaljen är det dessvärre inte – när jag ser på TV4 hemma hos en kompis (jag har ingen egen TV, nämligen, ytterst PK) meddelas det att Hurra, Hurra, alla är lyckligtvis överens. Om vad? Det behagar reportern inte berätta, men bra är det i alla fall att alla är överens...

Allvarligt talat. Såvitt jag förstår innebär hela denna gigantiska kopromiss att:

A. Det överstatliga området ökar något inom straffrättsområdet och invandringspolitik

B. De nationella parlamenten kommer att kunna fördröja ett EU-beslut i 8 veckor, om en majoritet av parlamenten ogillar förslaget.

C. EU-domstolen skall kunna pröva brott mot grundläggande rättigheter

Som sagt: Gäsp. Ingenting har egentligen hänt – utvecklingen går varken framåt eller bakåt, den snurrar runt, runt likt en livlös planet som graviterar kring ett svart hål. Det ändras lite här och det ändras lite där och summa summarum fungerar EU lika långsamt och tunggrott imorgon som det gjorde igår och har samma byråkrat-kapitalistiska agenda.

Jag struntar faktiskt i om EU har en ”utrikesminister” eller om det heter ”hög representant för utrikesfrågor.” Det kvittar mig lika om texten kallas för ”konstitution” eller ”fördrag.” EU-hymn? Jaha, tack, så länge jag får sjunga Internationalen 1:a maj så är jag nöjd...

Jag skulle vilja säkerställa principen om en människa-en röst genom att parlamentet fattar beslut med enkel majoritet i vissa avgränsade områden, och sjäv utser kommisionen/EU-regeringen. Men icke – imorgon likaväl som igår kommer EU att utgöra ett sammelsurium av ”nationalstatlig hänsyn” (dvs förlegat nationalpatriotism) och ”överstatlig handlingskraft” (läs: demokratiskt underskott).

Jag vill att det bedrivs socialistisk politik på kommunal, riks, och Europeisk nivå. Vad som hör hemma var är en praktisk fråga, inte någon principiell fråga. Och jag vill ha ett Europeiskt socialdemokratiskt parti som bedriver denna socialistiska politik på EU-nivå istället för dagens debila system med 27 oberoende socialdemokratiska partier som ”samverkar” i EU-parlamentet. Men nej – imorgon likaväl som igår kommer pseudonationalistis hänsyn att sätta ramarna för alla politiska beslut på Europeisk nivå.

Jag vill kort sagt se lite slagkraftig socialistisk internationalism. Men den nya konstitutionen, förlåt fördragstexten, förlåt den-historiska-kompromissen-vad-den-nu-än-heter gör varken till eller från. Den betyder nada, zilch, zero. Ett Europa-nationalistiskt spektakel är vad det handlar om, och Europeisk nationalism är varken bättre eller sämre än nationell nationalism.

Jag tänker således koncentrera mig på att kämpa för 6 timmars arbetsdag och en generös flyktingpolitk, hellre än att dividera om huruvida kompromissen är bra eller dålig, eller om det behövs en ny folkomröstning eller ej. Arbetstidsförkortning och flyktingpolitk är nämligen saker som faktiskt betyder något...

Mygelmoderater värre än "sossepampar"

2007-06-22T03:57:00.000-07:00

Det är inte alltid roligt att vara socialdemokrat. När SSU:s ordförandeAnna Sjödin fälldes för hets mot folkgrupp kunde jag till exempel hålla mig för skratt. Särskilt roligt var det inte heller när justitieminister Laila Freivalds fick ett utbrott mot media som ifrågasatte varför hon sa en sak som politiker men agerade på motsatt vis som privatperson (frågan gällde privatiseringar av hyreslägenheter.) Mona Sahlins Tobleroneinköp var genanta bortom beskrivning. Som lök på laxen (eller vad man nu säger som vegetarian?) tvingas man som socialdemokrat dessutom att ständigt dras med den i rätt hög grad befogade kritiken om att sossar ”inte lyssnar på folket.”

”Sossepampar” kort sagt. Betongbyråkrater som kör sitt eget race utan hänsyn till folkviljan, och som dessutom gärna skaffar sig privata förmåner på tvivelaktiga grunder och med suspekta metoder.

När Socialdemokraterna förlorade valet 2006 tog den moderatledda borgerliga alliansen över.

Inom loppet av en vecka tvingas två ministrar, Maria Borelius och Cecilia Stegö-Chilo, avgå till följd av avslöjanden om allvarlig ekonomisk brottslighet. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, vars parti håller på att avveckla KOMVUX blir avslöjad med att ha köpt en mastersexamen från ett amerikanskt bluffuniversitet. Utrikesminister Carl Bildt är under polisutredning för hets mot folkgrupp. Dessutom säljer den moderatledda regeringen ut statliga bolag trots att en majoritet av folket aktivt motsätter sig detta.

”Mygelmoderater” med andra ord. Brukspatroner som utan att darra på lornjetten kör över väljarna, och som dessutom gärna köper sig privilegier för ärvda pengar och fnyser år lagstiftningen när den inte passar deras egna åsikter.

Jag vill inte förminska problemet med sossepampar. Men (S) är nationens i särklass största parti (räknat i antal medlemmar) och efter tolv års regeringsinnehav var det liksom oundvikligt att en eller annan olämplig figur skulle hitta på dumheter. I mygelmoderaternas fall däremot... På mindre än ett år har Moderaterna slagit nytt rekord i alla grenar i väljarföraktets triathlon: mygel, pampvälde och lagbrott. Och då höll ändå sossepamparna på i tolv år med att samla poäng. Icke desto mindre får vi alltså redan nu se oss slagna med bred marginal av mygelmoderaterna...

Sverige behöver en ny regering. Fort som tusan.

Dubbelmakt i Palestina

2007-06-20T05:52:00.000-07:00

Ett lika bräckligt som politiskt instabilt lugn har infunnit sig i Palestina efter en dryg veckas inbördeskrig. President Mahmoud Abbas (Fatah) har upplöst den palestinska enhetsregeringen och tillsatt en krisregering. I praktiken har Palestinas president därmed infört presidentstyre. Premiärminister Ismail Haniya (Hamas) har å sin sida fördömt presidentens beslut som ”olagligt” och har i praktiken avsatt presidenten till förmån för ett renodlat parlamentariskt system.

Presidenten/Fatah har reell kontroll över Västbanken, premiärministern/Hamas kontrollerar Gaza, även om det finns såväl Fatah-, som Hamastrogna väpnade grupper både på Västbanken och i Gaza. Både Fatah och Hamas har brett folkligt stöd, såväl presidenten som premiärministern är utsedda av det palestinska folket i god demokratisk ordning och både presidenten och premiärministern gör anspråk på att vara Palestinas legitimt företrädare. Det råder kort sagt dubbelmakt i Palestina.

Vid lika rätt avgör makt, sa en gång Karl Marx. Då talade Marx om fördelningen av mervärdet, men påståendet är lika sant när frågan gäller politisk dubbelmakt. Frågan är således inte vem som är demokratiskt vald - det är båda parter - eller vem som har lagen på sin sida - det har båda Fatah och Hamas. Frågan gäller vilken grupp som är värd att stöda, och ytterst sett vilken grupp som slutligen segrar i inbördeskriget.

I detta nu bombar Israel Gaza, vänstern i Sverige uttrycker stöd åt Hamas, USA stöder Fatahs strävan att bilda ett fritt Palestina... Låt oss ta ett djupt andetag, backa tillbaka bandet och försöka reda lite ordning på de politiska förutsättningarna:

A: Israel är en USA-stödd imperialistisk apartheidstat som olagligt och illegitimt ockuperar Palestina. Dess strategi att upprätta bosättarenklaver på Västbanken och byggandet av en apartheidmur är rena blåkopian av den Sydafrikanska apartheidregimens strategi för att upprätta ”hemländer” åt den svarta befolkningen. Israel har oavbrutet ägnat sig åt statsterrorism riktat mot det palestinska folket och det Ppalestinas politiska ledarskap.

B: Hamas är en fascistisk organisation med islamistiska förtecken, vilket kan jämföras med tyska NSDAP som var en fascistisk organisation med socialistiska förtecken. Hamas politiska program föreskriver judarnas fördrivning från området och inrättandet av ett totalitärt Storpalestina. I likhet med andra fascistiska rörelser präglats Hamas politiska praktik av verkliga sociala hjälpinsatser, och dess klassbas är Palestinas deklasserade medelklass och trasproletariat.

C: Fatah är till sitt program en demokratisk vänsternationalistisk organisation med observatörsstatus i Socialistinternationalen. Fatahs politiska praktik måste dock rimligen beskrivas som inomkapitalistiskt vilket är en direkt följd av att dess klassbas är den palestinska medelklassen. Från ett renlärigt radikalt socialistiskt perspektiv kan den som så önskar, möjligen, hävda att Fatah i realiteten är ett borgerligt-nationalistiskt parti.

För en socialist är det lika självklart att bekämpa Israels rasistiska och olagliga ockupation som att motsätta sig den fascistiska organisationen Hamas. Ser vi Fatah som ett demokratiskt vänsternationalistiskt parti, jämförbart med IRA/Sinn Fein (vilket jag gör) behöver frågan om vem vi stöder inte ens diskuteras. Då är det Fatah vi stöder.

Fatah och Hamas inte de enda organisationerna i Palestina. Även DFLP (Demokratiska Fronten för Palestinas Befrielse) är en del av den palestinska självständighetskampen. DFLP kämpar för ett fritt, demokratiskt och socialistiskt Palestina. I grunden är DFLP det bästa alternativet. Men frågan om stöd eller icke-stöd till Fatah ställs inte i ett politisk vacuum. Frågan om alternativet till Fatah är central. Stridslinjen är redan dragen, och striden står mellan Israel, Fatah och Hamas.

Att fördöma Fatah som ett borgerligt parti, måhända till och med som ”imperialistiska samarbetsmän” kan möjligen betraktas som en renlärigt socialistisk analys, även om jag själv inte delar den analysen. Men socialism handlar hur som helst inte enbart om programatisk renlärighet utan huvudsakligen om att förändra världen till det bättre. Den som inte klarar av att välja det minst onda av flera onda ting är filosof, inte politiker. Och frågan om Palestinas självständighet är politisk, inte filosofisk. Naturligtvis har det palestinska folket rätten att själva välja sina företrädare. Men nu råder dubbelmakt och då är valet mellan att stödja Fatah eller Hamas politiskt, inte juridiskt. Juridik och filosofi har sin plats – den platsen är någon annan stans än i den väpnade kampen för Palestinas befrielse.

För ett fritt och demokratiskt Palestina.
Fördöm Israel och Hamas – stöd Fatah och DFLP

Avveckla kärnkraften!

2007-06-19T01:36:00.000-07:00

Statsminister Fredrik Reinfeldt har låtit meddela att han inte tänker bygga fler kärnkraftsverk, detta eftersom ”Vi har tio, och har ju sagt att dessa tio får öka effektuttaget.”

Godag yxskaft. Jag vill minnas att det hölls en folkomröstning om saken för några år sedan. Resultatet blev, mellan tummen och pekfingret, följandet:

Linje 1 - Behåll och bygg ut 20%
Linje 2 - Avveckla långsamt 45%
Linje 3 - Stäng omgående 35 %

Inget alternativ fick alltså egen majoritet. Som jag ser det är dock tolkningen av folkomröstningen entydig: 80% av medborgarna röstade för att kärnkraften skall avvecklas, omgående eller i vart fall så snabbt som möjligt. Enligt min enkla mening bör resultatet i en folkomröstning respekteras. När statsministerna således meddelar att han inte tänker bygga ut kärnkraften – att han alltså tänker avstå från att bryta mot ett demokratiskt fattat beslut – är det en nyhet?

Värt att notera är däremot följande: När V/Mp envisas med att driva kravet på ”Sverige ut ur EU” då gnys och gnölas det över att V/Mp inte respekterar folkomröstningen om EU-medlemskap. När Folkpartiet kräver fler kärnkraftverk och altså går rakt mot en 80%-ig majoritet från folkomröstningen... då höjer däremot ingen på ögonbrynen.

Som sagt – för mig är saken enkel: Kärnkraften skall bort av en lång rad skäl – däribland miljöhänsyn med tanke på hur urangruvorna påverkar klimatet – men främst av det mycket enkla skälet att demokratiska beslut skall respekteras. Basta!

Därför är jag radikalfeminist

2007-06-18T14:05:00.000-07:00

Män och kvinnor är i grunden lika.

Detta enkla konstaterande är så uppenbart självklart att det är det egentligen inte borde behöva motiveras närmare. Folk är som folk är mest, oberoende av hur mycket hudpigment de har och oavsett om de har en snopp eller ej. Erfarenhetsmässigt har jag dock noterat att påpekandet av uppenbara självklarhet verkar få allehanda rasister och sexister att gå i spinn.

Ja – jag jämför i högsta grad och fullt medvetet rasister med sexister.

Påståendet att människor skulle skilja sig åt i väsentligt hänseende beroende på om de snopp eller ej är lika människofientligt, lika obegåvat och lika fördomsfullt som påståendet att människor skulle skilja sig åt i något väsentligt hänseende beroende på om de har mycket eller lite hudpigment.

Det finns individer. Människor. Alla människor är unika och därför olika. Däremot finns det inga ”raser” och det finns heller inga ”kön.” Människor är människor och inget annat. Det finns bara individer varav vissa råkar ha något mer hudpigment än andra, och indivder varav somliga har snopp och andra inte.

Det enda som finns är ord – ord som ”svensk”, ”invandrare”, ”man” och ”kvinna.” Ord vars uppgift är att få oss att tro att det skulle finnas någon väsentlig skillnad mellan människor. Ord som påverkar vårt tänkande, ord som legitimerar diskriminering, ord som uppmuntrar till förtryck. Ord som ljuger.

Det är varandet som formar tänkandet – inte tänkandet som formar varandet. Det är inte våra förutfattade meningar om människor som gör att vi förtrycker och diskriminerar dem – orsakssambandet är det omvända. En grupp människor förtrycker en annan – och det leder till att den härskande gruppen börjar betrakta den förtryckta gruppen som annorlunda och mindre värd.

USA byggdes av slavar blod på ursprungsbefolkningens massgravar. Först kom slaveri och ockupation – det legitemrades med föreställningar om att svarta och röda människor var annorlunda än vita människor. Samma orsakssamband gäller när människor med snopp förtrycker människor utan snopp. Först kommer förtrycket – därefter föreställningen om skillnader dessa människor emellan.

Ockupation och slaveri handlar om ekonomisk expropiation. Vissa människor berikar sig på andra människors bekostnad. Det ekonomiska förtrycket legitimeras med befängda rasläror – numera ofta nödtorftigt maskerade som ”skillnader i kultur.” Men det handlar om rasism, och rasism är en ideologi som motiverar och försvarar ekonomisk expropriation.

Könssförtrycket, patriarkatet, handlar om sexuell expropiation. Vissa människor skaffar sig kontroll över andra människors sexualitet. Vissa människor knullar – andra människor blir knullade. Patriarkatets objektiva grund är det sexuella förtrycket. Våldtäkt, sexköp och porr är utslag av samma maktordning – sexuellt förtryck. Porrkonsumenter, sexköpare och våldtäktsmän är i grunden samma patrask, precis som vardagsrasister är lika mycket rasister som nynazister. Det är skillnad i uttrycksform och intensitet – inte skillnad i sak.

Om våldtäktsmannen är en sexuell SS-soldat så är porrproducenten könsmaktsordningens Goebbels. Det är samma sociala mekanismer, samma politiska processer, i båda fallen. När förtrycket hårdnar utbryter pogromer och gruppvåldtäkter. De priviligierade försvarar alltid sina privilegier med våld. Endast vita män räknas som människor. Människor med mycket hudpigment reduceras till arbetsredskap – människor utan snopp reduceras till knulldockor.

Men mäniskor är människor och inget annat. Människor som tar sitt ansvar försöker avskaffa alla former av förtryck. Därför är jag antirasist, och därför är jag radikalfeminist. Martin Luther King drömde om den dag, då man inte längre tänker på om den man just talade med var svart eller vit. Jag drömmer om den dag, då man inte längre tänker på om den man just haft samlag med var man eller kvinna.

Arbete och frihandel

2007-06-18T07:26:00.000-07:00

Man kan inte leva på att köpa kor av varandra.
Däremot kan man leva på att mjölka kor.

Vi tänker oss en människa – låt oss kalla honom Adam – som har tillgång till outtömliga mängder dricksvatten. En annan människa – låt oss kalla henne Eva – har å sin sida tillgång till outtömliga mängder ätbar svamp. Ingen kan i längden leva enbart på att dricka vatten, eller på att enbart äta svamp. Däremot kan man leva länge om man både dricker vatten och äter svamp. Adam och Eva inleder därför byteshandel – x liter vatten bytes mot y kg svamp. Därmed lever de både längre, och deras gemensamma välstånd ökar.

Hela resonemanget förutsätter naturligtvis att Adam och Eva först samlar in dricksvattnet och svampen. Själva bytesprocessen är bara möjlig efter att svampen och vattnet blivit insamlat. Att samla mat är inte handel utan arbete. Det uppstår inget ekonomiskt värde i själva bytet. Däremot uppstår ökad nytta (de både lever längre), men det är något annat.

Om Adam och Eva har fri och gemensam tillgång till både vatten och svamp kan de var för sig samla in både vatten och svamp. De kan naturligt också komma överens om att fördela arbetet – Adam buteljerar vatten och Eva plockar svamp – för att rationalisera och effektivisera sina arbetsinsatser. Det vore antagligen klokt av dem. Men det innebär fortfarande inte att handeln i sig skapar varken värde eller välstånd. Däremot innebär det att handeln ökar nyttan av det sammanlagda arbetet och därigenom höjer det välstånd som är resultatet av arbetet. Handel är alltså bra, men det är arbete som är grunden för allt välstånd.

Om byteshandeln präglas av handel på lika vilkor får alla varor ett ”pris” eller ett relativt värde. En viss mängd vatten motsvarar en annan mängd svamp, X liter vatten kan bytas mot y kg svamp. Erfarenhetsmässigt vet vi att det är den nödvändiga arbetstiden som ytterst styr priset. Om det tar Adam 6 timmars arbete att samla in 3 liter vatten och Eva på samma tid kan plocka 2 kg svamp... då kommer ”priset”på 3 liter vatten att vara detsamma som priset på 2 kg svamp. Låt oss säga att priset för denna arbetsinsats är 100 kronor.

”Pengar” är som bekant bara ett medel för att förenkla byteshandel. Om en tredje person – Seth – producerar kläder genom att jaga, döda och flå djur samt bearbetar djurets päls... en uppgift som sammantaget kräver 30 timmars arbete för ett par byxor... då kommer priset på 1 par byxor att vara lika med 30 timmars svampsamlande eller buteljerande av vatten dvs 15 liter vatten = 10 kg svamp = 1 par byxor = 500 kronor. Pengar i sig saknar alltså egentligt värde – det är bara ett medel för att förenkla byteshandel.

Hela tankekedjan förutsätter fortfarande att handeln sker på lika vilkor. Förekomsten av ”handelshinder” förskjuter priserna i relation till varandra. Om Adam och Eva till exempel inför ”importrestriktioner” på kläder eller hävdar att de ”äger” den mark där Seth jagar djur och av det skälet kräver en ”avgift” för att ge Seth tillträde till jaktmarkerna... då utsätts Seth för handelshinder vilket fördyrar hans varor. Detta i sin tur innebär att Seth måste arbeta mer än 30 timmar för att producera 1 par byxor. Adam och Eva berikar sig i så fall på Seths bekostnad. De tjänar pengar utan att arbeta.

Borgerliga nationalekonomer talar gärna väl om ”frihandel.” Såvitt jag förstår innebär ”frihandel” med vedertaget språkbruk att man avskaffar ”importrestriktioner” men fortfarande tillåter ”avgifter” som grundas på ”ägandet” av exempelvis landområden, patenträttigheter eller produktionsmedel. ”Frihandel” innebär alltså bevarandet av vissa ”handelshinder.” Per definition innebär detta i så fall att ”frihandel” är en form av handel som sker på ojämlika vilkor. ”Rättvis handel” innebär däremot – fortfarande med vedertaget språkbruk – att samtliga ojämlika förutsättningar avskaffas. Detta kan ske genom att:

A. Effekterna av ”ägande” motverkas genom olika sinnrikt formulerade ”importrestriktioner” som gynnar den som inte ”äger.” Sverige, med stor offentlig sektor, finansierad med högt skattetryckt på de som berikar sig genom ägandet, är ett exempel på denna lösning.

B. Såväl det ”ägande” och de ”importrestriktioner” som gynnar den ena parten på den andres bekostnad avskaffas. Venezuela, med socialiseringar av produktionsmedlen som därefter förvaltas av de som arbetar, använder sig av denna metod.

Härav följer enligt min enkla mening att det är ointressant om handeln är fri eller reglerad. Det är däremot viktigt är att handeln är rättvis. Endast rättvis handel innebär att alla människor faktiskt får tillgång till den ökade nyttan som är resultatet av handeln. Men det är fortfarande arbetet som är grunden för allt välstånd...

S-studenters kongress: Radikal men förnuftig

2007-06-17T12:17:00.000-07:00

I helgen har socialdemokratiska studentförbundet hållit kongress. 69 delegater från hela landet, plus förbundsstyrelseledamöter och gäster som exempelvis Håkan Juholt, samlades i Malmö för att formera trupperna i den oförsonliga kampen mot den borgerliga regeringens omvända klasskamp.

För de som läser Expressen är det måhända känt att förbundets avgående ordförande Magdalena Streiffert inte hade hunnit styrka alla sina utlägg med kvitton i tid för revisionen. Det var ju förstås inte så bra, men det hela var nu inte så allvarligt som det kanske verkade i media. Alla kvitton är på väg in, det var alltså inte frågan om att några pengar skulle ha ”försvunnit” under mystiska omständigheter. Kongressen beslöt därför ge revisorerna fullmakt att bevilja henne ansvarsfrihet så fort den formella sammanställningen av kvitton blivit klar.

Magdalena Streiffert
Riksdagsledamot med rent samvete

Nå; Magdalena Streiffert sitter numera i riksdagen och kandiderade därför inte för omval som ordförande. På schemat stod därför val av ny förbundordförande och ny förbundssekreterare. Utan några större palavrer valdes Kajsa Borgnäs, Laboremus (med andra ord: Uppsala) till ny ordförande, och Daniel Gullstrand, LSSK (Lund, dock ursprungligen från Mark) till ny förbundssekreterare.

Kajsa Borgnäs & Daniel Gullstrand

Den demokratiska socialismens stålduo

Personval och annat kraffs i all ära, i ett politiskt ungdomsförbund är naturligtvis politiken och inte personerna det viktiga. Ett axplock från kongressen:

Bevara blandekonomin

I en fungerande ekonomi krävs både marknadsekonomisk organiserade produktionssektorer och demokratiskt organiserad produktion.

Lägg ner den svenska vapenexporten

När det gäller vapenexport måste man ständigt ställa sig frågan vad vapnen skall användas till och vad den svenska samhällsekonomin växer på bekostnad av. Hitills har det aldrig gått att hindra att svensktillverkade vapen används i icke önskvärda syften. Vi ser därför ingen annan möjlighet än att helt förbjuda all vapenexport.

Inrätta en Konsumentdomstol

Allmänna reklamationsnämnden ARN kan idag lämna rekomendationer vid en tvist mellan näringsidkare och konsumet. Det är dock frivilligt för näringsidkaren om denne vill följa ARN:s rekomendationer. Om näringsidkaren inte följer ARN:s rekomendationer kan konsumenten väcka talan i Tingsrätten som vanligen, men inte alltid, dömer i enlighet med ARN:s rekomendationer.

Vid en förlust i Tingsrätten tvingas ofta den enskilde konsumenten bära hela, eller stora delar av, näringsidkarens rättegångskostnader. Sammantaget innebär detta att det är tidsödande, dyrt, krångligt och rättsosäkert för en enskild konsument att vända sig till rättsväsendet för att göra sin lagstadgade rätt gällande. För att åtgärda dessa problem, och för att kraftigt uppgradera de konsumenträttsliga frågorna förespråkar Socialdemokratiska studentförbundet att ARN ombildas till en partsammansatt förvaltningsdomstol – Konsumentdomstolen, KoD – med arbetsdomstolen som förebild.

Med vår nya förbundsordförandes ord: Radikalt men förnuftigt.

Federley och Alliansens demokratiska underskott

2007-06-14T16:04:00.000-07:00

Centerpartiets riksdagsledamot, den fackföreningsfientlige Fredrik Federley, har med anledning av FRA-omröstningen ojat sig över förekomsten av partidiciplin inom Centern. Larv, enligt min mening – i Sverige röstar vi på partier och inte på personer. Riksdagen är således ingen lekstuga för kompromisslösa principryttare utan ett forum för förverkligande av demokratiskt fattade beslut. Närmare bestämt partibeslut. Förtroendevalda politiker förväntas kort sagt följa partilinjen.

Federleys personliga våndor – resultatet av att han upptäckt att världen inte graviterar kring hans personliga åsikter – är egentligen inte särskilt intressanta. Intressant är däremot att Centerns riksdagsgrupp i själva sakfrågan (att stödja FRA-förslaget) går emot ett beslut från partiets förtroenderåd. Partiledningen har nämligen förhandlat med övriga allianspartier – och resultatet av alliansförhandlingarna anses tydligen, enligt Centerns partiledning, vara överordnade småsaker som kongressbeslut eller beslut av förtroenderådet.

Kristdemokraterna ingår även de i Alliansen. I deras parti finns det gott om medlemar som är upprörda över att KD:s partiledning är i full fart att tillåta utländska kvinnor att genomföra abort i Sverige. Detta är nämligen ett tydligt avsteg från KD:s av kongressen fastslagna abortkritiska hållning. Även för KD:s partiledning förefaller alltså resultatet av alliansförhandlingarna vara överordnade struntsaker som demokratiskt fattade partibeslut.

Missförstå mig nu inte – jag betraktar KD:s abortmotståndare som en samling kvinnofientliga dinosaurier. FRA-förslaget kan jag för dåligt i dess detaljer för att vilja uttala mig om. Vad frågan gäller är vilket som är viktigast: Ett demokratiskt fattat kongressbeslut eller resultatet av alliansförhandlingarna mellan de fyra partiledarna?

Partier i en koalition måste per definition förhandla med varandra. Detta innebär att partierna måste kompromissa, och ibland helt släppa vissa politiska krav, för att bevara koalitionens enigheten. Detta är självklarheter, oavsett om koalitionen är en allians (borgerliga partier), en enhetsfront (socialistiska/arbetare-partier) eller en folkfront (partier från båda blocken.) Men i en demokratisk allians skall självklart förhandlingsresultatet underställas partimedlemmarna!

Så är upperbarligen icke fallet vad gäller Centern eller KD. Såvitt jag kan bedöma gäller detsamma för Fp – resultatet av allians- förhandlingarna är överordnat partibeslut. Moderaterna är stora nog att få som de vill i alla viktiga frågor, så huruvida alliansen fungerar demokratiskt eller ej spelar mindre roll för deras del. Troligen anser sig dock även Moderaternas partiledning ha rätten att köra över sin partistämma om alliansens enighet hotas på allvar.

Alla politiska beslut fattas alltså numera av partiledningarna i de fyra borgerliga partierna. Det är de slutna rummens princip som gäller. Partiernas kongresserna har smygvägen reducerats till arenor för politisk show utan varje tillstymmelse till verkligt inflytande över den förda politiken. Hur partimedlemmarna i de borgerliga partierna kan foga sig i detta är mig en gåta.

För egen del propagerar jag ihärdigt för ett gemensamt valmanifest från S-V-Mp. Ett valmanifest – resultatet av förhandlingar och kompromisser partierna emellan – bör tas fram och godkänns eller förkastas av partiernas medlemmar genom beslut av kongess, förtroenderåd eller någon liknande demokratisk metod. Endast på så sätt kan partidemokratin förenas med ett gemensamt valmanifest. Endast på så sätt kan folkrörelsedemokratins bevarande garanteras.

Fredrik Federleys våndor handlar dock inte i någon del om detta – ty folkrörelsedemokrati vet ultraliberaler som Federley sällan något om – utan våndorna handlar om hans egen privata ångest över att behöva foga sig i ett av riksdagsgruppen fattat beslut som går honom emot. Valet av orsak till upprördheten är en tragisk illustration av hur illa ställt det är med demokratin inom de borgerliga partierna. För övrigt valde Federley att avstå – vilket innebär att han varken finner sig i demokratiska beslut eller är trogen sina principer...

Det palestinska inbördeskriget

2007-06-14T02:35:00.000-07:00

Den instabila palestinska enhetsregeringen – mellan vänsternationalistiska Fatah (som innehar presidentposten) och högernationalistiska Hamas (som har majoritet i parlamentet) – förefaller ha fallit samman fullständigt. Våldsamma strider rasar mellan de två grupperna. I praktiken råder lågintensivt inbördeskrig i Palestina.

I grunden är motsättningen mellan Fatah och Hamas givetvis politisk. Fatah är ett vänsterorienterat politiskt parti med observatörsstatus i Socialistinternationalen. Hamas är ett högerextremt politiskt parti med islamistiska förtecken. Förekomsten av en gemensam fiende – apartheidstaten Israels ockupation av Palestina – kan i längden inte överbrygga motsättningarna mellan socialister och protofascister, varken i Palestina eller någon annan stans.

Fatah förespråkar i allt väsentligt ett demokratiskt Palestina inom ramen för en tvåstatslösning. Hamas politiska program syftar till ett totalitärt och högerorienterat ”Storpalestina” som innefattar hela nuvarande Israel. Vem som slutligen står som segrare i det palestinska inbördeskriget verkar dock i nuläget vara en militär, snarare än politisk fråga:

Ovan: Al-Aqsa intar pro-Hamas TV-station

Nedan: Hamas beskjuter Nationella säkerhetstjänsten

Så här ser de militära styrkeförhållandena ut enligt den oberoende TV-stationen Al Jazeera:

Al-Qassam Brigaderna:
* Hamas väpnade gren
* Omkring 15,000 medlemmar
* Mycket välbeväpnade

Al-Aqsa Martyrerna:
* Radikal Fatah-orienterad grupp
* Flera tusen medlemmar
* Flertalet medlemmar är även medlemmar i andra väpnade grupper

Exekutiva säkerhetstjänsten:
* Säkerhetstjänst som bildades av Hamas 2006
* Omkring 6,000 medlemmar
* Medlemmarna huvudsakligen rekryterade från Hamas

Presidentens vaktstyrka:
* Huvudsakligen lojal mot Fatah
* Omkring 5,000 medlemmar
* Den bäst beväpnade och vältränade gruppen
* Delvis USA-finansierad (!)

Nationella säkerhetstjänsten:
* Direkt underställd presidenten (Fatah)
* Innefattar militära underrättelsetjänsten, sjöpolisen, Elitstyrka 17
* Omkring 30,000 medlemmar

Polis och inrikestrupper:
* Direkt understållda inrikesministerna (Hamas)
* Medlemmarna huvudsakligen lojala mot Fatah
* Omkring 30,000 medlemmar

Den Fatah-dominerade gruppen PLO innefattar även (bland annat) de radikala socialistpartierna PFLP (terroriststämplade av EU) och DFLP (ej terroriststämplade). Dessa grupper förefaller i konflikten mellan mellan Fatah och Hamas huvudsakligen stå på Fatahs sida. Även den israeliska armén deltar aktivt i striderna genom att skjuta rakerer på alla inblandade parter, primärt riktade mot de olika gruppernas politiska ledarskap.

Det palestinska folket? De vill ha fred, oboreoende och demokrati. Men som vanligt får de bara spadar att gräva gravar med...

Idioti, AD

2007-06-13T11:06:00.000-07:00

29 september 2005 avskedades tunnelbaneföraren Per Johansson, fackordförande inom SEKO, från företaget Veolia, tidigare kända som Connex. Den utlösande faktorn var att Per i radio påpekat att Veolia/Connex brutit mot säkerhetsföreskriferna så grovt, länge och konsekvent att situationen utgorde en fara för både tunnelbane- förarnas och passagerarnas liv. SEKO överklagade avskedandet till Arbetsdomstolen (AD) och hävdade att avskedandet var föreningsrättskränkande eftersom Per i praktiken blev uppsagd som straff för sitt fackliga engagemang.

Idag 13 juni 2007 föll domen i AD. Veolia/Connes frikänns. Domen i sin helhet finns här, på arbetsdomstolens hemsida. Ni kan läsa mer hos SvD här eller hos DN, men eftersom jag råkar ha en juristexamen har jag redan hunnit göra mig besväret att sortera fram de centrala juridiska argumenten:

”Arbetsdomstolens slutsats blir att P.J. sammantaget agerat på ett sätt som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande. Vid denna bedömning har domstolen fäst särskilt avseende vid att P.J:s oacceptabla uppträdande har fortsatt och förvärrats trots en skriftlig och upprepade muntliga tillsägelser. Genom sitt agerande har P.J. på ett allvarligt sätt åsidosatt vad som ålegat honom i anställningen. Bolaget har därmed haft laglig grund för avskedandet.

[...]

Den bedömning Arbetsdomstolen gjort i det föregående innebär att arbetsgivarsidan lyckats visa att det funnits skälig anledning till avskedandet oberoende av föreningsrättsfrågan. Någon kränkning av föreningsrätten har således inte skett. Yrkandena om ogiltigförklaring av avskedandet och om allmänt skadestånd på denna grund skall därför avslås.”

AD menar alltså att Connex haft sakligt grund för att avskeda Per (PJ). Såkedes har föreningsrätten inte blivit kränkt eller Veolia/Connex agerat arbetarefientligt. Vad – mer exakt – menar då AD att Per skulle gjort sig skyldigt till som alltså berättigar till en så kraftfull åtgärd från företaget som avsked på grått papper? Jo, AD anser det bevisat att Per ”vid en förhandling med orden ’håll käften’ ilsket avbrutit trafikchefen”. Dessutom hävdar ett antal företrädare för Veolia/Connex att de ”upplevde detta aggressiva beteende som mycket obehagligt” samt att en av dem skall ha blivit kallad för ”en jävla Connex-lakej ”.

Tydligen är detta språkbruk, och några ytterligare kraftuttryck av samma fruktansvärda kaliber, i sig sakliga skäl för avsked. Vilka bevis anser sig då AD ha, för att Per skulle betett sig uppenbart olämpligt?

”Av de berättelser som arbetsgivarparternas förhörspersoner lämnat framgår å andra sidan att de som varit föremål för P.J:s agerande i så gott som samtliga fall har goda minnesbilder av vad som inträffat, och det gäller i synnerhet de som upplevt obehag eller upplevt att de blivit kränkta av P.J. beteende eller på annat sätt utsatts för oacceptabelt beteende från dennes sida. I de fall det varit fråga om händelser då flera personer närvarat stödjer deras uppgifter i väsentliga delar varandras respektive utsagor. Berättelserna vinner också i förekommande fall stöd av åberopad skriftlig bevisning. Deras berättelser framstår inte heller som överdrivna eller inövade utan tvärtom som både trovärdiga och tillförlitliga.”

För att sammanfatta: Arbetsgivaren har kallat fram ett antal arbetsgivarvittnen. Dessa arbetsgivarvittnen säger sig ha goda minnesbilder av vad som hänt. De berättar i allt väsentligt samma sak. De har ’upplevt’ att Per ’verkar arg’ och därför ’blivit illa berörda.’ Därmed har arbetsgivaren rätt att säga upp den facklige förtroendemannen eftersom denne bevisligen betett sig grovt olämpligt...

Klassdomstol, någon?

Stäng "The Pirate Bay"

2007-06-12T17:31:00.000-07:00

Fildelaren från Borås dömdes till böter av Hovrätten. Om detta enskilda fall har jag ingen särskild åsikt. Däremot anser jag att fildelarsidan The Pirate Bay borde stängas. Bums.

Jag förespråkar en legalisering av fildelning för privat bruk. Skälen för detta är de vedertagna:

A: Äganderätt är ingen ”naturlig rättighet” eller någon ”egenskap” i det ägda föremålet. Äganderätt är ett fördelningspolitiskt instrument. När behoven överstiger tillgången används ”äganderätt” för att avgöra vem som får tillgång/förfoganderätt till något, och vem som inte får det. Vid fildelning försvinner inget utan mångfaldigas – det finns således inget skäl att begränska tillgången.

B: De som tjänar pengar på nuvarande upphovsrättslagstiftning är huvudsakligen en samling krämarkapitalister – skivbolag, multinationella bolag och diverse moderna varianter av hästhandlare och tingel-tangel-försäljare.

C: Den tekniska utvecklingen har i vilket fall som helst omöjliggjort ett upprätthållande av nuvarande lagstiftning. Produktionsmedlens utveckling har i sig sprängt den legala ordningens bojor, för att uttrycka sig marxistiskt.

Jag är alltså för legalisering av fildelning. Icke desto mindre menar jag att The Pirate Bay borde stängas per omgående av myndigheterna. Skälet är uppenbart: The Pirate Bay är en hemsida och en organisation som uppmuntrar till lagbrott.

Jag vänder mig inte mot alla de privatpersoner som fildelar. Lagen är idiotisk och omöjlig att upprätthålla. Som lagen ser ut nu innebär den bara att respekten för lagstiftningen urholkas, dessutom med syfte att upprätthålla ett otidsenligt äganderättstänkande. Det är inte privata fildelare jag vänder mig mot. Jag vänder mig mot de liberala gangsterfasonerna som ligger till grund för den kriminella politiska organisationen som driver The Pirate Bay.

De säger sig vilja påverka lagstiftningen. Vill man påverka lagstiftningen finns det vedertagna demokratiska metoder för att uppnå detta:

1: Legal utomparlamentarisk masskamp. Demonstrationer, namninsamlingar, offentliga möten, you name it...

2:Inomparlamentarisk politisk kamp. Tala med din riskdagsledamot. Lobba. Påverka partiernas ställningstagande i frågan. Bilda parti och ställ upp i valet...

3: Civil olydnad. Sittblockader. Ockupationer. Otillåten egenaktivitet av vilket slag det vara må – med den gemensamma nämnaren att aktivisterna agerar öppet, låter sig bli arresterade och lagförda, använder rättssalen som politisk arena.

The Pirate Bay gör inget av detta. De uppmuntrar enskilda individer att individuellt och i smyg bryta mot en lag de ogillar. De försöker till varje pris att för egen del undvika straff. De skjuter andra människor framför sig och låter dem ta straffet för lagbrotten. De ägnar sig helt enkelt åt politisk kriminalitet av simplaste slag. Stäng deras hemsida och bura in dessa gangsters. Och låt mig slippa de ändlösa tiraderna om ”yttrandefrihet.”

När hungriga människor står vid ett bageri och säger att rätten till mat är viktigare än rätten till profit – då skriker den liberala medelklassen: Upplopp – förbjud, bura in!

När rättmätigt vredgade kvinnor står utanför en porrbutik och skanderar att porr ät teori, våldtäkt är praktik – då skriker den liberala medelklassen: Slödder – förbjud, bura in!

När marginaliserade ungdomar kräver rätten till det offentliga rummet genom att dansa på gator och torg – då skriker den liberala medelklassen: Kravaller – förbjud, bura in!

Men det är yttrandefrihet: Att stå för sin åsikt. Att agera i gemenskap med andra. Att kämpa mot förtryck inför öppen ridå. Att tillsammans med andra slåss för en bättre värld.

När de liberala medelklassslynglarna plötsligt konfronteras med en lag de ogillar – då är yttrandefrihet plötsligt viktigt. Dessa ohängda låtsasradikaler vet inte vad yttrandefrihet handlar om. De vill bara få göra som de själva vill. Likt bortskämda barn vill de fildela, och de skriker högt om de inte får som de vill. De ger inte ett vitten för det demokratiska samtalet, för folkrörelsedemokratin, för respekten för lag och ordning. De är politiskt slödder, deras metoder är politiska gangsterfasoner.

Det är inte bara gansterfasoner. Det är liberal ynkedom.

Moderaterna och HBT-frågan

2007-06-12T00:14:00.000-07:00

I söndags gick 8 moderata riksdagsledamöter ut på DN Debatt och deklarerade att de går mot partilinjen, om Moderaterna motsätter sig könsneutrala äktenskap.

Den spontana reaktionen är givetvis att detta är mycket glädjande. S, V, Mp, C och Fp är för könsneutrala äktenskap, och nu har alltså en betydande andel av M sällat sig till den växande skaran av politiker som lever på 2000-talet och inte på 1500-talet. I praktiken är saken redan avgjord – även om moderaterna på sin partistämma senare i år skulle få för sig att säga nej till könsneutrala äktenskap kan en sådan lagändring ändå bli verklighet med bred riksdagsmajoritet.

Men det hör inte direkt till vanligheterna att en grupp riksdagsledamöter så tydligt, och i ett så tidigt skede (i förhållande till den parti-interna processen) går ut och hotar med reservationer och att bryta mot partilinjen. Här finns alltså en gravad hund någonstans, för att låna Refat al-Sayeds uttryck.

S, V och Mp är av tradition mycket öppna partier. Eventuella meningsmotsättningar inom dessa partier har en benägenhet att vara mer eller mindre allmänt kända. V och Mp gör gärna upp dessa meningsmotsättningar inför öppen ridå, genom voteringar på sina kongresser. S har av tradition försökt jämka eventuella meningsmotsättningar genom att formulera kompromissförslag som alla kan acceptera.

Moderaterna har en annan tradition. De slutna rummens tradition – en tradition där beslut fattas i ett rum utan fönster, ett rum där cigarröken ligger tung över de mäktiga män som med ett glas 20-årig wiskey i handen gör upp alla viktiga beslut, fjärran från insyn, påverkansmöjlighet eller andra störande moment.

Nå; när riksdagsledamöter skriver artiklar där de hotar med reservationer mot en eventuell partilinje – då anar man, partiets slutenhet till trots, att det finns en konflikt i partiet. Artikeln måste rimligen förstås som ett inlägg i den partiinterna diskussionen om könsneutrala äktenskap. En positionering, om man så vill. Följdfrågan blir då – är de 8 moderaterna fingertoppskänsliga taktiker som märkt varthän det lutar, och redan nu vill visa att det på ett tidigt stadium stod på de liberala segrarfalangens sida? Eller har de 8 moderaterna märkt varthän det lutar – att den konservativa falangen kommer att segra på partistämman – men väljer att ta strid för liberala principer och mot konservatism, maktpolitisk hänsyn och partipiska?

Jag vet inte. Arbetargrabbar som jag blir alltför sällan insläppta i de röktunga rummen utan fönster, för att jag skulle kunna göra en kvalificerad bedömning. Vad Moderaterna kommer att bestämma sig för i frågan om könsneutrala äktenskap kan jag således inte bedöma. Men det lär bli en spännande tillställning, när Moderaterna har sin partistämma i höst…

Stöder MUF militärkupper?

2007-06-10T15:11:00.000-07:00

I torsdags gick MUF (Moderata Ungdomsförbundet) ut med ett pressmeddelande med kravet att allt statligt stöd till Vänsterpartiets internationella verksamhet skall dras in. Motivet – enligt MUF – är att ”Flera representanter från Vänsterpartiet skrev nyligen under en artikel vars syfte är att stödja Hugo Chavez beslut om att lägga ner RCTV, en privatägd TV-kanal i Venezuela.”

Pressmeddelandet finns i sin helhet här, på MUF:s internationella sekreterare Rola Brentlins blogg. Det är onekligen ord och inga visor i pressmeddelandet där MUF tar heder och ära av de ”vänsterpartister” som undertecknte artikeln till stöd för Hugo Chaves beslut att ”stänga” RCTV. Bland annat skriver MUF att ”undertecknarna [hävdar] att RCTV har visat oppositionen i media, och med den anledningen ska det vara berättigat att lägga ned TV-stationen. Vänsterpartiet tar genom dessa ord ett aktivt ställningstagande mot demokrati och för det förtryck som Chavez kontrollerar.” Artikeln som fått MUF att gå i spinn finns i sin helhet här och här (och antagligen lite varstans i den politiska bloggosfären i övrigt).

Nåja. Att bli kallad vänsterpartist kan jag leva med, även om jag i min saliga enfald möjligen trodde att även MUF skulle kunna se att jag – i likhet med 5 övriga undertecknare – råkar vara socialdemokrat. Detta med tanke på att partitillhörigheten faktiskt var utskriven efter signaturerna...

Mer allvarligt är däremot MUF:s oförmåga att över huvud taget förstå någonting alls om vad saken egentligen gäller. Till att börja med har RCTV inte blivit ”nedsläckt”, ”stängd” eller ”lagts ner”. Däremot fick RCTV avslag på sin ansökan om förlängt marksändningstillstånd när den tidsbestämda licensen löpte ut. Även detta framgår med önskvärd tydlighet av vår artikel.

En av orsakerna – inte den enda, men en av dem – till avslaget på RCTV:s ansökan var att stationens ägare Marcel Granier med sin TV-kanal som propagandakanal aktivt stödde kuppen 2002 mot den demokratiskt valde Presidenten Hugo Chavez.. Jag tillåter mig att tvivla på att ens den nuvarande borgerliga regeringen hade beviljat marksändningstillstånd till en TV-kanal som deltagit i en militärkupp mot en vald regering i Sverige. Men MUF kanske anser att privatägda TV-stationers sändningstillstånd är viktigare än småsaker som demokratiska val?

Rola Brentlin – Stöder militäkupper?

Sen kan man ju alltid fråga sig om det verkligen är demokratiskt lämpligt av det regimtrogna ungdomsförbundet (MUF, alltså) att uppmana regeringchefen att ”förbjuda” regimkritiska partier (Vänsterpartiet, med andra ord) från att bedriva internationell verksamhet? Om man nu skall använda samma puerila demagogi som MUF använder sig av...

Jag är kanske lite gammaldags, men jag anser att:

A: TV-stationer som aktivt deltar i militärkupper bör förhindras från detta.

B: Demokratisk politisk verksamhet bör få fortgå ostört. Även i Sverige. Även av Vänsterpartiet. Till och med av oss socialdemokrater, trots att somliga av oss alltså undertecknar uttalanden där vi uttrycker stöd för en demokratiskt vald president i ett land utanför EU...

Gud som haver...

2007-06-10T01:47:00.000-07:00

Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är

Jag undrar om Gud såg Bobby. Kommer ni ihåg Bobby, pojken som föddes i Afrika och som kom ensam till Sverige bara några år gammal? I Sverige skulle han få mat, kläder, utbildning, ett hem. Han skulle få föräldrar som älskade honom. Men det fick han inte. Han blev slagen, förnedrad, kränkt, tvingades att äta avföring … En vinterkväll när han blivit misshandlad mer än vanligt tvingades han sova naken i en hundkoja på tomten. När natten kom och snön föll dog Bobby.

Såg Gud det som hände med Bobby? Lät Han det hända av något skäl?

Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer

Vart som helst i hela världen? Även i Vetlanda? Där Louise tvingades leva flera år med sin psykiskt sjuke, grovt kriminelle och nakotikamissbrukande pappa. Där Louise blev våldtagen av sin pappa fler gånger än det går att räkna, där Louise tvingades sova under en presenning i skogen och tvätta sig i snön och som (…)

Var fanns Gud, när allt det hände?

Lyckan kommer, lyckan går
Du förbliver Fader vår.

Det är inte sant att lyckan alltid kommer. Lyckan kommer aldrig till de barn som föds utan armar och ben och med förståndshandikap och som blir undangömda i en gaderob hela livet. Eller till de barnen i Kina som blir inlåsta på ett barnhem, fasttejpade i barnstolar hela uppväxten och tvingas arbeta med att samla in kvicksilverbatterier tills de dör av gifterna innan de hunnit bli tonåringar. Eller alla barn som föds som nakomaner för mamma har tagit droger under graviditeten, eller barnen som säljs som sexslavar vid sju års ålder, eller (…)

Var finns Gud när allt det här händer? Finns det någon anledning till att allt händer, något skäl som gör all ondska nödvändig, någon stor kosmisk plan som gör att något gott kommer ut av allt detta, som gör att allt lidande och all smärta fyller något syfte, finns det någon som helst mening?

Nej. Det finns ingen mening.

Det finns ingen som helst orsak. Lidande fyller ingen funktion, det gör bara ont, det skapar bara en mörk virvel av smärta, en spiral av ondska som går längre och längre ner, en svart cirkelrörelse av hat och förnedring, och mer smärta och ännu mer hat i det oändliga och det finns över huvud taget ingen mening…

Det finns ingen mening, men det finns ett kors.

På det korset hänger en man som en gång sade att det ni inte gör för de minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Det är där Gud är när allt det här händer för vi har spikat upp Honom .

Vi spikade upp Honom på det korset när vi skapade ett samhälle som är så hårt och okänsligt att gravida tonårflickor behöver gå på droger hela graviditeten för att orka med livet åtminste tills barnet är fött. Vi slår i en ny spik i Honom varje gång vi handlar billiga grönsaker, såna som är billiga för att de blivit besprutade med billiga kemiska medel, såna kemiska medel som ger nervskador så att barn föds utan armar och ben och med förståndshandikap. Vi spottar på Honom när vi blundar för barnarbete, för sexslavhandel, för hungersnöd och svältdöd, och istället väljer att titta på Bingo-Lotto.

Gud är på korset, för när han hänger på korset, det är då Han samtidigt kan vara i en hundkoja en mörk vinternatt och hålla Bobby i handen – för ingen annan gör ju det. Och han är i Vetlanda och ser Louise – för vi ser ju inte. Och Han är i de kinesiska kvicksilverfabrikerna och i de sudanesiska amputationslägren och… När Gud är på korset går han till alla de som ingen annan är hos. Han går till alla våldtagna småbarn som vi andra blundar för, alla människor som dör av hunger och svält för att vi andra inte gör något åt det, alla övergivna och ensamma och plågade och fängslade som vi andra inte besöker.

Och när Han varit hos alla dem… då kliver Han ner från korset… och kommer fram till mig… jag som har tillåtit allt det här… jag som har… och Han kramar om mig och säger att han älskar mig också. Han säger att han levde som människa för att kunna vara hos de utsatta… men han dog på korset för syndarnas skull. För att kunna komma till de som utför eller blundar. Oss som utför eller blundar… Mig som…

Och Han kramar om mig och säger att Han dog för min skull skull för Han älskar mig också.

Överlever Alliansen HBT-frågan?

2007-06-09T02:07:00.000-07:00

I mitten av maj månad påstod jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) att alla viktiga reformer på HBT-området har genomförts av borgerliga regeringar. I bästa fall är Sabuni okunnig, i sämsta fall ljuger hon. Sverige hade förvisso en borgerlig regering 1979 när sjukdomsstämpeln för homosexualitet avskaffades. Äran för detta tillfaller dock Socialstyrelsen med generalsekreteraren Barbro Westerholm vid rodret. Regeringen hade inte med saken att göra.

Partnerskapslagen infördes 1994, onekligen med en borgerlig regeringen vid makten. Men lagen antogs inte tack vare utan trots den borgerliga regeringen. S, V och Fp hade motionerat om saken i riksdagen – (Riksdagsprotokollet från debatten ligger här) och vid omröstningen såg resultatet ut på följande vis:

171 röster för
141 röster mot

Röstfördelning enligt partifördelning:
S: 128 av 128 röstade för - Ingen mot
V: 12 av 12 röstade för - Ingen mot
Fp: 21 av 31 röstade för - 8 mot
C: 4 av 26 röstade för - 20 mot
M: 2 av 75 röstade för - 72 mot
NyD: 3 av 18 röstade för - 15 mot
KD: 0 av 25 röstade för - Samtliga mot

Mp satt inte i riksdagen denna mandatperiod. Det rasistiska partiet Ny Demokrati är numera saligen avsomnat, förutom här i Mark där pariets kommunale partiledare Henry Sandahl lyckades ta kontroll över partikassan och bytte namn på lokalavdelningen till Markbygdspartiet.

Nå; idag gäller frågan könsneutral äktenskapsbalk. S-V-Mp är förespråkare av detta. Även Folkpartiet är för. Centern har svängt från sitt tidigare HBT-motstånd och är även de anhängare av en könsneutral äktenskapsbalk. Riksdagsmajoritet finns alltså i och för sig för att göra äktenskapsbalken könsneutral.

Kristdemokraterna är naturligtvis motståndare. Motsatsen hade förvånat mig. Den relevanta frågan i sammanhanget är dock hur starkt KD:s motstånd är. Konkret gäller frågan om KD:s ärkehomofoba högerfalang är beredda att sitta kvar i en regering som inför könsneutral äktenskapslagstiftning?

Moderaterna skall ta ställning till frågan om könsneutrala äktenskap på sin kongress i sommar. Moderaternas historiska engagemang i HBT-frågor imponerar visserligen föga, men till saken hör att en av de två riksdagsledamöter som röstade för partnerskapslagstiftningen 1994 var – Fredrik Reinfeldt. Om Moderaterna tar den historiska chandsen att bryta med sitt historiska arv av HBT-motstånd är frågan i praktiken avgjord och en könsneutral äktenskapsbalk kan införas i bred parlamentarisk enighet. Det vore i så fall glädjande.

Skulle KD överleva ett sådant beslut? Kommer den ärkehomofoba högerfalangen med bland annat riksdagsledamoten och Livets Ord-aktivisten Mikael Oscarsson att sitta kvar i en regering som inför könsneutral äktenskapslagstiftning? I somras hotade de högerkristna abortmotståndarna att överge KD om partiet medverkade till att göra det lagligt för alla EU-medborgare att utföra en abort i Sverige – varvid Göran Hägglund lät meddela att den reformen tänkte han genomföra vare sig de högerkristna fundamentalisterna gillade det eller ej. HBT-motståndet är dock starkare och mer utbrett i KD, än abortmotståndet. Kommer de högerkristna grupperna att kvarstå som partimedlemmar, om KD sitter i en regering som inför könsneutral äktenskapslagstiftning? Är partiet berett att lämna Alliansen på denna fråga?

Moderaterna kan naturligtvis välja att låta taktiska och maktpolitiska intressen vägra tyngre än HBT-personers mänskliga rättigheter och säga nej till könsneutral äktenskapsbalk för att hålla KD lugna och fortsatt lojala. Men kommer Folkpartiets alla seriösa och engagerade liberaler, med den store HBT-reformisten Nyamko Sabuni i spetsen, att låta konservatism och maktpolitisk hänsyn gå ut över HBT-personers mänskliga rättigheter? Om Fp går emot Alliansen – kommer Alliansen i så fall att överleva?

Kommer Alliansen att kunna överleva HBT-frågan?

Islamofobisk israelvänlighet

2007-06-08T23:21:00.000-07:00

"Det som ser ut som Israelvänlighet är sannolikt bara förtäckt förakt för araber."

Svenska Dagbladet

Sverigedemokraterna är som bekant ett rasistiskt, homofobiskt och sexistiskt högerparti som springer ärenden åt kapitalisterna. Om KD kan sägas detsamma, möjligen med undantag för den uttalat rasistiska profilen. Möjligen...

SvD konstaterar idag att SD:s (sporadiska försök till) försiktigt Israelvänlig utrikespolitisk linje enbart är förtäckt arabhat. Det har SvD naturligtvis helt rätt i. Tilläggas skall bara att detsamma kan i rätt hög grad kan sägas om KD som lite här och där i landet, med jämna mellanrum, både uttrycker stöd åt Israel och problematiserar att muslimer boende i Sverige tillåts bygga moskéer. Gärna i samma sammanhang, dessutom.

Jag noterar...

2007-06-06T23:14:00.000-07:00

...att Svenska Dagbladet gör samma analys som jag av "patrioternas" nationalsdagsfirande under gårdagen. Själv ägnade jag nationaldagen åt något betydligt mer konstruktitv än att göra mig till åtlöje bakom en svensk flagga: Jag låg på soffan...

Därför är jag antipatriot

2007-06-05T17:24:00.000-07:00

Idag kommer ett antal mäniskor – inte särskilt många, men dock alltför många – att springa runt på gator och torg, skrålandes ”du gamla du fria,” viftandes med en blå-gul flagga, för att rent allmänt fira... ja, vadå?

Att en mordisk och maktgalen adelsman på 1500-talet tog död på ett antal andra lika mordiska och maktgalna adelsmän (och rätt många bönder i samma veva, de omnämns dock sällan i historieböckerna) för att kunna utropa sig till kung? Eller avser firandet stadfästandet av 1809 års djupt odemokratiska regeringsform som inte byggde på principen om en människa – en röst?

Vad består nationaldagsfirandet av? Att lyssna på Sveriges odemokratisk utsedde statsöverhuvud, när han kläcker ur sig den ena innehållslösa plattityden efter den andra?

Fascister och annat löst folk kommer (troligen raglandes till följd av stor alkoholkonsumtion) antagligen att försöka organisera någon slags ”nationell marsch.” Enda skillnaden mellan och de nationalisterna paraderna och clownerna på en cirkus är att de senare stundtals kan vara roliga att titta på...

Demokrater av allehanda politiska kulörter kommer å sin sida – högst sannolikt – att försöka sig på ett ”värdigt firande” där det hålls lika långrandiga som obegåvade tal om vikten av att ”ta tillbaka flaggan från högerextremisterna”...

Hela spektaklet är direkt makabert. Själva tanken på att fira nationen, eller den svenska kulturen, eller den vita rasen eller vad det nu är man firar, hela den tanken är infantil, debil, direkt patetisk. Det finns inget att fira.

På den landområde som brukar omnämnas ”Sverige” bor omkring 9 miljoner människor. Trots den nuvarande regeringens ihärdiga försök att ändra på saken så har de flesta av dessa människor det fortfarande ganska bra, i vart fall jämfört med hur det ser ut på andra ställen på den här planeten:

Allmän rösträtt, yttrandefrihet, social trygghet... Resultatet av arbetarerörelsens kamp mot forna tiders förtryck.

Kvinnor har – i vart fall formellt – lika rättigheter som män. Fri abort, kvinnors rösträtt, lika lön för likvärdigt arbete... Resultatet av generationers feministiska kvinnokamp.

Judar, romer och samer har – visserligen inte sedan särskilt länge, men dock numera – blivit officiellt erkännda. Jiddish, romani och samiska är erkända minoritetsspråk. Resultatet av ihärdigt och långvarigt internationalistiskt antirasisiskt arbete.

Av vilket skäl skulle jag vifta med den svenska flaggan idag 6:e juni, för att fira ”Sverige”? Fascistpatrasket och överklassens punchpatrioter får gärna behålla nationaldagen och svenska flaggan. Good ridance, säger jag.

Mina dagar är 1:a maj, 8:e mars och 9:e november. Arbetareklassens dag, Internationella kvinnodagen och Kristallnatten. Min fana är den röda fanan, som vajar i Havanna, Caraccas och alla socialister hjärta.

Bibeln och könsbyten

2007-06-04T12:57:00.000-07:00

Till följd av mitt ställningstagande till stöd för Shumail och Shahzina har jag (huvudsakligen via mail) fått ett antal kritiska frågor från undrande kristna syskon gällande min syn på könsbyten. Jag hade i och för sig föredragit om frågorna ställts i kommentatorsfälten till mina inlägg, men eftersom frågorna (huvudsakligen) är hövligt formulerade och undertecknade med namn tänker jag inte bråka om saken. Däremot tänker jag försöka svara på vad jag tror är Bibelns syn på transsexualitet och könsbyten.

En del kristna syskon menar att den som accepterar könsbyten indirekt hävdar att Gud ’gör misstag’ i och med att personer föds med fel kön. Jag har faktiskt svårt att förstå den invändningen. Personer föds med hjärtfel, med synfel, med alla möjliga fysiska funktionshinder. Inget av detta är några ’misstag’ av Gud. Det är resultatet av att vi lever i en ofullkomlig värld. Vad vi människor har att göra – det är att så gott vi kan åtgärda dessa medfödda ofullständigheter och brister. Hjärtfel opererar vi, synfel försöker vi korrigera så gott det går, detta anses allmänt som Gudi behagliga välgärningar … Jag har svårt att se varför just könskorrigerande kirurgiska ingrepp skulle vara fel ur Bibelns synpunkt?

Ett i och för sig mer begripligt argument mot könsbyten är hänvisningen till Gamla Testamentets förbud mot ’snöpning’ i exempelvis 5 Mos 23:1. Jag har dock svårt att se hur ett snöpningsförbud kan göras gällande när vi diskuterar Shumail Rajs könsbyte. Snöpning handlar om att göra testiklar obrukbara – Shumails operation (från kvinna till man) är väl snarast att betrakta som motsatsen till ’snöpning.’ Något Bibliskt förbud mot att avlägsna bröst, äggstockar eller andra kvinnliga attribut existerar mig veterligen inte…

Framför allt utgör dock förbudet mot ’snöpning’ per definition ett förbud mot att låta män göra sina testiklar obrukbara. Men ett könsbyte från man till kvinna handlar inte om att avlägsna en mans testiklar – det handlar om att avlägsna testiklar från en kvinna, så att hon kan få den kvinnokropp hon rätteligen borde ha. Rimligen måste vi väl vara överens om att det är en Gudi behaglig gärning att genom kirurgiska ingrepp avlägsna manliga könsorgan från en kvinnokropp?

Jag ser förvisso inget problem med att föra den här typen av teologiska samtal – hövliga samtal som syftar till att klargöra Skriftens Ord och innebörd kan endast vara av godo. Vad som däremot bekymrar mig är den nit varmed många av mina kristna syskon ständigt letar efter argument för att ställa sig i vägen för andra människors önskemål, lycka och välgång. Jag begriper inte varför ryggmärgsreflexen så ofta är att motsätta sig allt som inte uttryckligen är tillåtet?

För mig är hela saken med könsbyten och transsexualitet mycket enkel: Människor mår dåligt. De kommer att må bättre om de får genomgå en könsbytesoperation. Då skall vi hjälpa dem att göra det.

Stoppa pedofilernas hemsida

2007-06-03T12:57:00.000-07:00

Hos Toppis hittar jag en namninsamling för att stänga den numera ökända pedofilsidan som polisen stängde härom dagen. Den har startat upp igen, nämligen, och drivs vidare tack vare Gottfrid Svartholm - medlem i Liberala Partiet och grundare av "The Pirate Bay".

Skriv på listan, Stäng hemsidan, Förbjud skiten.

Enhetsfronten och kampen mot fascism

2007-06-03T10:40:00.000-07:00

I Borås fullmäktige har den borgerliga majoriteten beslutat inrätta en arbetsgrupp om integration – till denna arbetsgrupp inbjöds även den socialistiska oppositionen (S+V) samt det fascistiska SD. S+V lät meddela att något samarbete med SD kring integration var inte aktuellt – skulle fascisterna ingå skulle socialisterna vägra medverka. Därmed utbröt viss oro bland de borgerliga demokraterna – vem skulle man bjuda in: socialisterna eller fascisterna?

Begreppet "enhetsfront" är ett begrepp från 20-talets marxistiska diskussion om förhållandet mellan olika arbetare-; och socialistiska rörelser. Enhetsfrontstaktikens syfte var att – genom eftergifter och kompromisser mellan revolutionära och reformistiska socialister av olika scharteringar – samla så stora delar av arbetarklassen som möjligt till enhet i handling kring konkreta minimikrav och minimiparoller, i kamp mot kapitalismen.

"Enhetsfront" är alltså en beskrivande term med bestämt politiskt innehåll. Rent begreppsmässigt är varje samarbete mellan S och V en enhetsfront. Om man i likhet med mig definierar Mp som reformistiska syndikalister skulle ett samarbete S-V-Mp per definition vara en enhetsfront. Vad denna enhetsfront borde kallas är en annan sak, men i brist på bättre alternativ har jag lanserat namnet Enhetsfront för Rättvisa.

Nå; enhetsfrontens taktik och strategi blev central i kampen mot fascismen. I Tyskland misslyckades försöken att skapa en enhetsfront, dels till följd av den stalinistiska teorin om socialdemokrater som ’socialfascister’ och dels till följd av socialdemokratins oförmåga/ovilja att röra vid kommunister med tång. Resultatet av den ömsesidiga misstron känner vi…

Under Spanska Inbördeskriget formerade de republikanska krafterna en enhetsfront – bestående av socialdemokrater, kommunister och anarkister – för att kunna motstå Francofascisterna. Dock inbjöds även vissa borgerliga demokrater, närmare bestämt de spanska liberalerna. (De konservativa och katolska rörelserna allierade sig med Franco.) Genom att blanda in borgerliga demokrater i fronten blev fronten tvungen att tona ner de antikapitalistiska kraven för att kunna bibehålla frontens enighet. Härigenom förvandlades fronten till en allmändemokratisk front – en folkfront. Även folkfront är alltså ett rent beskrivande begrepp med bestämt politiskt innehåll.

Att formera denna folkfront skulle visa sig vara ett misstag. För det första pacifiserades massorna i och med att de antikapitalistiska parollerna tonades ner till förmån för ett allmänliberalt hyllande av den ’rena demokratin’. Framför allt skulle det dock visa sig att liberalerna inte var att lita på. När striden stod som bittrast mellan republikanerna och fascisterna – då svek liberalerna Republiken och gick över till fascisterna.

Alltsedan dess har de bittra erfarenheterna från Spanska Inbördeskriget visat sig vara allmängiltiga: När frågan blir allvarlig och inte bara hypotetisk - då väljer många borgerliga demokrater fascism hellre än socialism. Detta innebär naturligtvis inte att alla liberaler i hemlighet är fascister. Historiska erfarenheter visar endast just detta: Om och när liberaler tvingas välja mellan socialism och fascism – då kommer många av dem att välja fascism. Alltför många för att de långsiktigt skall kunna gå att lita på i det antifascistiska arbetet.

Ett exempel på detta är situationen i Borås fullmäktige. "Boråsoppositionen" – en enhetsfront bestående av S och V i Borås kommun – vägrar samarbeta med SD om integrationsfrågor. Detta har försatt de borgerliga demokraterna i Borås i politiska bryderier – vem skall man välja att samarbeta med om integrationsfrågor? Socialisterna eller fascisterna? En som ger klart svar på frågan är boråsliberalen Joakim Malmberg, sekreterare i LUF-Borås. Han skriver om saken i Borås Tidning och försvarar ett samarbete med SD. Bland anat skriver han att "Det sd kan bidra med i gruppen är något som kallas för demokrati". Socialisternas vägran att samarbeta med fascister dömer han däremot ut som "odemokratiskt". Han vidhåller sin ståndpunkt i en debatt på V-politikern Lennart Andreassons blogg.

Hur det hela slutar i sakfrågan – vem som till sist blir inbjuden av den borgerliga majoriteten till att arbeta med integrationsfrågor – det får anses vara en öppen fråga. Enligt vissa uppgifter har den borgerliga majoriteten svängt i frågan och väljer att bjuda in socialisterna men inte fascisterna. Det är i så fall glädjande. Ingen har heller påstått att alla liberaler alltid väljer fascism hellre än socialism.

Men exemplet LUF-Borås bekräftar de historiska erfarenheterna från bland annat Spanska Inbördeskriget – i kampen mot fascism måste socialister vara försiktiga i sitt samröre med organiserade liberaler. De går nämligen inte alltid att lita på. Erfarenheterna från Tyskland är för övrigt ännu tydligare, och minst lika aktuella. Vill man effektivt kunna bekämpa de borgerliga partiernas härjningar – då krävs en enhetsfront.

För ett alliansfritt Sverige!
S-V-Mp – Enhetsfront för rättvisa i valet 2010!

Bibeln är för könsneutrala äktenskap

2007-06-01T06:29:00.000-07:00

På DN Debatt går ett antal riksdagsledamöter från M, KD och C till storms mot en statlig utredning (SOU 2007:17) som förordar könsneutrala äktenskap. Deras argument är ”att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion”

Uppenbarligen har artikelförfattarna aldrig hört talas om kärlek. Den dag jag eventuellt gifter mig kommer det att vara för att jag älskar en annan människa – inte för att jag lider av någon okontrollerbar biologisk drift att skaffa barn. Väljer jag att eventuellt skaffa barn kommer barnet att ha ett egenvärde som människa – jag kommer inte att reducera barnet till ett medel för att säkerställa artens fortbestånd.

Saken är i själva verket mycket enkel:

Människor älskar varandra och vill ibland lova varandra evig kärlek och trohet. Barn mår bra av att växa upp i stabila och kärleksfulla relationer. Av dessa skäl finns äktenskapet.

Människor kan älska varandra oberoende av kön. Barn mår lika bra av att uppfostras av föräldrar som lever i en stabil och kärleksfull homosexuell relation som av att uppfostras av föräldrar som lever i en stabil och kärleksfull heterosexuell relation. Av dessa skäl bör äktenskapet vara könsneutralt.

Det är också Bibelns syn på saken:

I berättelsen om Rut – som finns i Gamla Testamentet – kan man läsa om kärleken mellan de två kvinnorna Rut och Noomi. Deras kärlek är stark, Rut säger till Noomi: ”Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst - endast döden skall skilja oss åt." (Rut 1:16)

Rut och Noomi kan dock inte skaffa barn på egen hand, trots att de gärna vill bli föräldrar. Hjälp finns dock att få: Boas – en man som Rut är bekant med sedan tidigare – är behjälplig med de biologiska aspekterna och Rut blir gravid och föder en son, Oved.

Omgivningen inser vad som skett: ”Noomi har fått en son.” (Rut 4:17). Enligt Bibeln har barnet, Oved, två föräldrar – de två kvinnorna Rut och Noomi.

Berättelsen om Rut och Noomi är en del av den mångtusenåriga kristna traditionen. Det är berättelsen om kärleken mellan två kvinnor och det är berättelsen om assisterad befruktning. Berättelsen om Rut och Noomi är berättelsen om könsneutra äktenskap.

Det är hög tid att förverkliga Skriftens Ord och Guds kärleksbud.
Gör äktenskapsbalken könsneutral. Bums!

Feministiska reformer i Mark

2007-05-31T15:17:00.000-07:00

Häromdagen – tisdagen 28/5 – beslöt kommunstyrelsen i Mark att erbjuda gymnasieeleverna utbildning i feministiskt självförsvar. Utbildningen kommer, om förslaget antas av fullmäktige (vilket allt talat för att det gör) inom kort att ingå i den valbara kursen Livskunskap.

De rådande patriarkala samhällsnormerna leder till att kvinnor får sitt självförtroende underminerat från födseln och framåt. Män lär sig att det är möjligt och nästan lite häftigt att utsätta kvinnor för olika sexuella övergrepp. Även de kvinor som inte själva utsätts för övergrepp tvingas därför leva i en värld där risken för övergrepp är en realitet. Härigenom begränsas alla kvinnors valfrihet och livsutrymme. För att bryta denna patriarkala maktordning behöver samhället ta ett aktivt ansvar och skapa förutsättningar för kvinnor att själva försvara sina rättigheter och sin värdighet.

Lisa Dahlberg – en lila reformist

Feministiskt självförsvar handlar om att bryta könsmaktsordningen genom att lära tjejer att deras kroppar och integritet är värda att försvara. Det handlar om att ge tjejer förutsättningar och trygget att med styrka och auktoritet säga Nej på ett sätt som respekteras, och att som en yttersta åtgärd själva se till att det nejet respekteras. Detta är självklara rättigheter som tjejer idag berövas av det patriarkala samhället.

Socialdemokratena och Vänsterpartiet i Mark har gemensamt krävt att feministiskt självförsvar skall ingå i gymnasieutbildningen, och nu har denna reform alltså blivit verklighet. Utbildningsnämnden i Mark – under ledning av socialdemokraten Lisa Dahlberg – kommer att se till att feministiskt självförsvar snarast möjligt ingår i den valbara kursen Livskunskap. Härigenom kommer det patriarkala förtrycket att försvagas, och Mark blir en kommun där inte bara män, utan även kvinnor räknas...

Marks kommun – en feministisk bastion!

Därför stödjer vi Venezuelas beslut om RCTV

2007-05-29T23:23:00.000-07:00

Nedanstående artikel är ett initiativ för att samla arbetarrörelsen och vänstern kring solidaritet med samhällsomvandlingen i Venezuela. Undertecknarna till debattartikeln kommer från olika delar av vänstern, men vi förenas i att vi inspireras av utvecklingen i Venezuela, som tar allt fler steg mot en demokratisering av samhället. Venezuela blir dag för dag mer och mer ett samhälle där människor tas tillvara, där deras behov tillfredställs - kort sagt, ett socialistiskt samhälle.

I helgen demonstrerade högern i Venezuela mot beslutet att inte låta tv-kanalen RCTV fortsätta sända via marknätet.Detta har uppmärksammats mycket i media, och vi vill därför utreda några felaktigheter i rapporteringen, och samtidigt uttrycka vårt stöd för den venezolanska regeringens beslut. Det är uppenbart att kampanjen mot Venezuela i media har intensifierats i takt med att folket börjat ta sig makt underifrån, och drivit på regeringen att föra en verklig vänsterpolitik.Åtgärden har beskrivits som en nedstängning. Detta är helt felaktigt, RCTV får fortsätta sända via kabel eller satellit, men lyfts ut ur marknätet då man aktivt deltog i statskuppen mot regeringen i april 2002, och dessutom upprepade gånger brutit mot lagarna som reglerar visande av reklam, nakenhet osv. I Sverige liksom i Venezuela finns en begränsad mängd marksända tv-kanaler, och därmed en uppsättning regler för att få sända via marknätet. Det är dessa regler som gjort att TV4 tidigare inte kunnat sända reklam obegränsat.

RCTV:s deltagande i kuppen uttryckte sig på en rad sätt. Stationens ägare Marcel Granier besökte t.ex. personligen presidentpalatset för att uttrycka sitt stöd till den tillfällige presidenten Pedro Carmona, som upplöste alla Venezuelas demokratiska institutioner. Man kunde också på RCTV se hur oppositionsledaren Carlos Ortega i den demonstration som inledde kuppen skrek att man skulle bege sig till presidentpalatset för att “kasta ut denna förrädare mot det venezolanska folket”. Samtidigt kunde man se en textremsa över bilderna av människor på väg till en konfrontation med de tiotusentals Chávezanhängare som då befann sig vid presidentpalatset: “Inte ett steg tillbaka” var budskapet. Utöver dessa tydliga övertramp bjöd RCTV in kuppmakare till studion, och när miljoner venezolaner gick ut på gatorna för att kräva att Chávez skulle komma tillbaka till presidentposten, vägrade de privata tv-kanalerna visa detta. Istället sände RCTV tecknad film. Man kan fråga sig hur länge TV4 skulle få fortsätta sända om de aktivt deltog i en statskupp mot den sittande regeringen.

Vi anser att det avgörande problemet i Venezuela är att ett litet fåtal mångmiljonärer kontrollerar den överväldigande delen av massmedia. Av dagstidningarna är 100 % privata, liksom 97% av tv-kanalerna och 99% av radiokanalerna. Sedan den bolivarianska revolutionen inleddes 1998 har dock de alternativa och lokala medierna blomstrat, till att nu omfatta hundratals radiostationer och webbsidor i hela landet. Fortfarande domineras medialandskapet i Venezuela kraftigt av en stark kritik mot regeringen, medan den stora majoritet av befolkningen som stödjer Hugo Chávez har svårare att göra sig hörd. Vi vill uttrycka vårt stöd för den venezolanska regeringens kamp för att bredda mediespektrat genom att stödja alternativa och lokala medier, och dess beslut att inte förnya marksändningstillståndet för RCTV när detta löper ut den 27:e maj.

Undertecknare:
Erik Andersson, Hands off Venezuela
Kalle Holmqvist, journalist och vårdare
America Vera-Zavala, författare
Kristin Linderoth, ledamot i SSU:s förbundsstyrelse
Seluah Alsaati, distriktsordförande Ung Vänster Storstockholm
Bosse Strömbäck, Vänsterpartiets partistyrelse
Peter Stolpe, ordförande SSU-Facken Stockholm
Jorge Capelán, antirasistiska tidskriften MANA
Emma Nilsson, SSU Västerbottens distriktsstyrelse
Albin Skog, vice ordförande Vänsterpartiet Västra Södermalm
Åsa Björnerbäck, ordförande SSU-Umeå
Krister Andersson, ordförande Vänsterpartiet Falun
Philip Gredfors, distriktsstyrelseledamot SSU Skåne
Mikael Åhman, styrelseledamot Marks SSU-kommun
John Lyshag, Hands off Venezuela
Martin Lööf, Hands off Venezuela
Fredrik Andersson, vice Ordförande Ung Vänster Tranås

Fängelse för Shumail och Shahzina

2007-05-28T17:44:00.000-07:00

Igår måndag dömdes Shumail Raj och Shahzina Tariq till 3 års fängelse vardera. De dömdes dock - formellt sett - inte för sitt äktenskap utan för att de uppgett att Shumail var man, vilket domstolen förnekar att Shumail är då den inte erkänner könsbytet.

Trots att domstolen hävdar att såväl Shumail som Shahzina är kvinnor säkerhetskontrollerades dock Shumail av domstolens säkerhetsvakter, något som endast utförs på män.

Shumail - som även betecknas "he" i pakistansk press - kommer att överklaga domen till Lahores högsta domstol.

Fortsätt maila till Pakistans ambassad och skriv:

Let love and mercy prosper – Free Shumail and Shazina!

Bra, Göran Hägglund

2007-05-28T17:27:00.000-07:00

Det är sällan jag har anledning att säga något positivt om KD:s partiledare Göran Hägglund. När jag nu faktiskt har det tänker jag dock ta den chansen. Det är bra gjort av Göran Hägglund att – i egenskap av socialminister - förbereda ett lagförslag om utländska kvinnors möjlighet att göra abort i Sverige.

Förslaget läggs fram under vilda protester från somliga av hans partikamrater, skall tilläggas. En av de som är upprörda är Per-Olof Hermansson; KD:s partiledare i Mark och alltså en av mina kommunpolitiska trätobröder. Eftersom jag föreställer mig att Per-Olof är en typisk representant för KD:s mer städade abortmotståndare (allting är ju relativt) finns det faktiskt ett visst allmänintresse i att syna hur KD-Mark motiverar sin ”abortkritik”.

Städade som de är – det går faktiskt att ha Marks kristdemokrater i möblerade rum – så erkänner de numera att kvinnor rent principiellt har rätt till sin egen kropp. Vad som däremot ifrågasätts är innebörden av denna rätt. Närmare bestämt hävdas det att ”om kvinnan har rätt till sin egen kropp så följer därav inte att hon har rätt att amputera eller ta bort delar därav.” Till stöd för denna något säregna tes anförs att ingen svensk man har rätt att gå in på ett sjukhus och låta avlägsna ”en del av sin kropp: sin arm, eller sin penis”.

Nu beror dock sjukvårdens ovilja att genomföra amputationer inte på inskränkningar i rätten till den egna kroppen. Det beror på att önskemål om amputation vittnar om psykisk obalans – en person som ber att få armen amputerad erbjus givetvis psykiatrisk hjälp. Skulle ”amputationsönskemålet” gälla det manliga könsorganet kommer personen att erbjudas terapisamtal för att utröna sin könstillhörighet. Skulle det visa sig att personen är en kvinna född i en mans kropp... då operarer läkarna bort det manliga könsorganet, helt i enlighet med personens önskemål. Könsbyten är ovanligt, men inte unika. (Trogna läsare av denna blogg känner måhända till Shumail och Shahzina...)

Nå; insikten om att människor ibland frågar efter en sak när de behöver något annat kan rimligen inte göras till huvudregel inom sjukvården. Vill man motivera inskränkningar i aborträtten måste man således hävda att ett önskemål om abort per definition är ett bevis för psykisk obalans. En ståndpunkt som rimligen borde diskvalificera debattören från seriösa samtal...

Vilket för oss över till abortkritikens premiss numero uno – själva grundfundamentet i abortmotståndet: Föreställningen att ett foster är en självständig individ. Det är till syvende och sist nämligen det allting handlar om för abortmotståndarna. Så ock för KD-Mark.

För att komma från kristna människor är det dock ett mycket märkligt påstående, att ett foster är en människa. Enligt den judiskt-kristna traditionen anses nämligen en människa vara skapad när fostret första gången sparkar i mammans mage. Sparkandet har ansets vara tecknet på att Gud andas in livsande i fostret och därigenom skapar en levande varelse. Detta brukar som bekant inträffa långt in i graviditeten. Vill man göra gällande att en individ uppkommer i själva konceptionsögonblicket måste man låta (kontroversiella och omtvistade) läkarvetenskapliga utsagor väga tyngre än den judiskt-kristna etiska traditionen. Att den läkarvetenskapliga utsagan om livets uppkomst vid konceptionsögonblicket är omstridd – faktiskt allmänt betraktad som nonsens – kan vi lämna därhän. Jag resonerar om principen – vad bör väga tyngst för den enskilde kristne: läkarvetenskapliga utsagor eller judiskt-kristen etisk tradition?

För all del; som schartauan anser jag att”Traditionen” inte äger någon som helst självständig etisk, moralisk eller teologisk auktoritet (Sola Scriptura – Skriften allena!) men de kristdemokratiska abortmotståndarna påstår ju regelmässigt att deras motstånd grundar sig på den judiskt-kristna etiska traditionen. Det hela är kort sagt mycket märkligt...

Som schartauan – alltså inte trots min kristna tro utan just på grund av min kristna tro – menar jag att abort bör vara tillåtet. Alla barn har rätt att vara önskade och efterlängtade. Jag tror att Gud i sin vishet ordnade världen så, att kvinnan har ett foster i kroppen en period innan en människa skapas, bland annat för att säkerställa detta. Att ett relativt rikt och välmående land som Sverige erbjuder exempelvis Polens kvinnor möjligheten att komma till Sverige för att utföra en abort – det blir i ljuset av detta närmast att betrakta som god kristen solidaritet...

Göran Hägglund lär dock en tuff kamp att vänta på KD:s riksting i sommar. Varken judiskt-kristen etisk tradition eller allmän rim och reson brukar hjälpa när man har med abortmotståndare att göra. Trösterikt nog är jag ganska säker på att Hägglund ror hem segern - i potten ligger nämligen den borgerliga alliansens fortsatta existen. Jag tvivlar nämligen på att Folkpartiets liberaler tänker finna sig i att de kristdemokratiska abortmotståndarna sätter agendan. För att nu inte tala om Folkpartiets radikalfeministiska riksdagsledamöter, som exempelvis Birgitta Ohlsson...

Det skulle se ut det, om Alliansen skulle spricka på abortfrågan...

Visst pakistanskt stöd för Shumail och Shahzina

2007-05-28T07:15:00.000-07:00

I Pakistan rasar debatten om Shumail och Shahzina. I den pakistanska dagstidningen Daily Times uttalar sig på söndagen flera tunga namn till deras försvar:

Zahid Hussain Bokhari, pensionerad domare, menar att det saknas kagligt stöd för att förhindra två kvinnor att leva tillsammans - och definierar man Shumail som man finns det ännu mindre lagligt stöd att ingripa mot deras relation. Deras äktenskap kan enligt Bokhari inte erkännas lagligt, men eftersom någon homosexuell penetration inte ägt rum kan lagparagrafen om förbud mot homosexualitet inte göras gällande.

SM Masood, f.d. justitieminister (oklart om han varit f.d. minister i den nationella regeringen eller i någon delstatsregering) menar att den enda relevanta regel som kan göras gällande i sammanhanget är den regel som ger kvinnan - Shahzina - rätten att skilja sig om mannen inte fullgör sina äktenskapliga sexuella förpliktelser. En rätt Shazina är helt ointresserad av att göra bruk av, då hon inget hellre vill än att få leva med Shumail.

Maulana Hanif Jalandhri och Allama Syed Abbas Sherazi , med olika positioner som "Wafaqul Madaris" (fråga mig inte vad det betyder - jag får dock av sammanhanget intrycket att de är någon slags religiösa ledare) menar att visserligen är homosexuella relationer förbjudna enkigt islam, men något straff fastställs inte. Maulana Hanif Jalandhri anser att en lämplig åtgärd vore att säga åt dem att be sina aftonböner ordentligt, Allama Syed Abbas Sherazi förefaller vara inne på samma spår när han talar om deras "ulema" i deras fredagsbön. Vad "ulema" innbär har jag ingen aning om, men såvitt jag kan bedöma den paikstanska pressen verkar dessa två religiös ledarne förespråkar ett humant och överseende förhållningssätt även om de vägrar säga att Shumails och Shazinas relation är "godkänd" enligt muslimsk lag.

Javed Ahmad Ghamdi, ledamot av Muslimska Ideologiska Centret, menar att Shumails och Shahzinas relation är homosexuell, men att det är upp till domstolen att avgöra huruvida de skall straffas för detta eller ej. Det är upp till Imamerna att upplysa det pakistanska folket om sina förpliktelser enligt islam.

Om detta betyder något när domstolen idag måndag återupptar förhandlingarna om Shumail och Shazina har jag ingen aning. Men ju mer stöd de får - ju större är chansen att det slutar lyckligt. Tillsammans kan vi rädda dem! Fortsätt maila till Pakistans ambassad och skriv:

Let love and mercy prosper – Free Shumail and Shazina!

Dödshjälp och självmord

2007-05-27T04:52:00.000-07:00

Isstatyer är som vackrast i vårsolens sken.

När man talar om dödshjälp – vad man egentligen talar om är självmord. Då är det viktigt att inse och erkänna att det faktiskt finns människor vars liv enbart består av ensamhet, lidande och plåga. Människor, vars liv verkligen helt saknar mening. En del av de människorna väljer att avsluta det livet. De väljer att att till sist få lite ro, att äntligen få gå till vila.

En del människor, vars liv verkligen helt saknar mening, klarar inte ens av att avsluta det livet utan hjälp. Funktionshinder gör att de inte kan lämna sängen, ångest och depresioner gör dem alltför handlingsförlamade… Människor som inget hellre vill än slippa ensamhet, lidande och plåga men som inte klarar av att göra slut på det själva, inte utan hjälp av andra.

Det finns människor vars liv enbart består av ensamhet, lidande och plåga. Människor som lämnast ensamma, människor som utsätts för lidande och plåga. Människor, vars liv görs meningslösa av en hård och oförsonlig omvärld. Människor som blivit bestulna på alla andra val.

Vad är livet, om inte en enda lång vandring mot döden? Att vara människa innebär att födas i smärta, leva i ångest och ensamhet, för att till sist finna ro när man läggs till vila i marken.

Det är inte skäl nog för att sluta vara människa. När människor ber om en snara eller ett rakblad – då skall vi hålla dem i handen. Vår uppgift – som kristna, som politiker, som medmänniskor – vår uppgift är inte att hjälpa de ensamma och plågade att avsluta sina meningslösa liv. Vår uppgift är att fylla de liven med mening. När människor ber om dödshjälp – de skall vi ge dem livshjälp.

Förbjuden kärlek

2007-05-26T02:18:00.000-07:00

Shumail Raj och Shahzina Tariq sitter för närvarande häktade (i olika fängelser.) Deras "brott" - att de älskar varandra. Måndag 28:e maj planerar domstolen i Lahore, Pakistan att återuppta förhandlingarna. Samtidigt växer solidariteten med det fängslade kärleksparet. Den pakistanska dagstidningen Daily Times har publicerat följande insändare jag skickade till tidningen, till stöd för Shumail och Shazina .

Love rules

Sir: I write to express my solidarity with Shumail Raj and Shahzina Tariq, whom I have read about in your newspaper. I feel that it is wrong to persecute and jail two persons whose only crime is that of loving each other. True love, such as the love between Shumail Raj and Shahzina Tariq, should be held in the highest regard — not be the target of lawsuits.
Let love and mercy prosper — Free Shumail and Shahzina!

MIKAEL AAHMAN
Sweden

Jag vill ta tillfället i akta att tacka Jonas Morian, Johan Hellström, Tor Billgren, Karin Långström-Vinge och alla andra syskon&kamrater Sverige och världen över, som jag inte vet vilka de är men som alla hjälper till att sprida berättelsen om Shumail och Shahzina. Snälla, fortsätt! Tillsammans kan vi rädda dem! Fortsätt maila till Pakistans ambassad och skriv:

Let love and mercy prosper – Free Shumail and Shazina!

Shumail och Shahzina

2007-05-23T08:46:00.000-07:00

Shumail Raj och Shazina Tariq lever i Paktistan, de älskar varandra och de har gift sig med varandra. Men Shazinaz föräldrar kräver att de skiljer sig, för familjen vill kunna sälja Shazina som betalning för en av hennes farbröders spelskulder.

När de två sökte skydd hos polisen från Shazinas föräldrar blev de istället arresterade. Shumail föddes nämligen som kvinna, och könsbytesoperationer strider mot pakistansk lagstiftning. Domstolen anser därför att Shumail är en kvinna, och eftersom även homosexuella relationer är olagliga i Pakistan står Shumail och Shahzina nu inför rätta och hotas av livstids fängelsestraff.

Shumail och Shahzina, två människor som älskar varandra. Två människor som inget annat önskar, än att få leva tillsammans, åldras tillsammans och en dag få läggas till vila i jorden tillsammans. Shumail och Shahzina, två människor som inte tillåts röra varandra, inte tillåts se varandra, inte tillåts tala med varandra, för deras kärlek är inte tillåten.

Det är fel! Det är fel att det får gå till så här. Det är fel att så många människor världen över tar sig rätten och makten att stå i vägen för andra människor kärlek, lycka och liv. Det är fel, och jag blir trött ända in i själen över att det är så världen ser ut och fungerar. Jag blir trött och tårögd över att det fåtal människor som faktiskt finner kärlek och lycka inte får behålla den, utan att allt som är fint och rent och vackert alltid skall krossas och slås i bitar.

Jag blir frusterad över att det finns så lite jag kan göra åt det. Det enda jag kan göra är att uppmana alla som läser det här inlägget att maila till Pakistans ambassad och säga: Let love and mercy prosper – Free Shumail and Shazina!

För övrigt...

2007-05-21T03:54:00.000-07:00

... så utsätter Johan Ingerö pajaskonstnärerna i SD för en alldeles lysande verbal avrättning på sin egen blogg. Tokliberal är han, men väl skriver han...

Bra, Kommunal!

2007-05-21T01:38:00.000-07:00

Svenska kommunalarbetareförbundet är en fackförening, och som sådan syftar den till att upphäva konkurensen arbetare emellan. Kommunals medlemmar har på sina kongresser konkretiserat och utvecklat detta sitt syfte i stadgarna genom att fastslå att kommunal skall ”verka för en samhällsutveckling på demokratisk socialistisk grundval, innebärande social rättvisa, generell välfärdspolitik, full sysselsättning, jämställdhet mellan kvinnor och män samt internationell facklig solidaritet.”

Föreningsfrihet – för den som till äventyrs inte visste det – innebär att människor har rätt att bilda vilka föreningar de vill, med vilka syften de vill och med vilka kriterier för medlemskap de vill. Samt, givetvis, rätten att utesluta medlemmar som agerar illojalt eller motverkar föreningens grundläggande syfte.

Rätten för föreningar att utesluta illoja medlemmar är i själva verket en förutsättning för föreningsfriheten. I annat fall skulle illasinnade krafter alltid kunna mullvada sig in i en förening med det enda syftet att lamslå och skada föreningens verksammhet.

Möjligheten att utesluta illojala medlemmar används nu av Svenska kommunalarbetareförbundet för att utesluta en i Varberg boende Sverigedemokrat. Utmärkt! Sverigedemokraterna är ett parti som motverkar den demokratiska socialismen, motsätter sig generell välfärd och internationell solidaritet och rent allmänt verkar för en på etnicitet grundad konkurens arbetare emellan. Den uteslutningshotade sverigedemokraten har för övrigt försökt övertala enskilda medlemmar att lämna fackföreningen. Detta torde alltså röra sig om ett rent skolexemplet på illojalt agerande. Att ha högt i tak är en sak, att acceptera medlemmar som i ord och handling motverkar själva syftet med föreningen är naturligtvis en annan.

Jag avslöjar knappast någon hemlighet om jag nämner att många fackligt aktiva är socialdemokrater, men såväl borgerliga demokrater som kommunister är givetvis välkomna att på lika vilkor delta i det demokratiska samtalet om fackföreningens mål och verksamhet. Det är de fackliga medlemmarna själva som – på sina medlemsmöten och kongresser – avgör hur föreningen ställer sig till olika förslag och avtalserbjudanden från arbetsgivaren, om facket skall engagera sig politiskt, samt avgör om facket i så fall skall stödja ett politiskt parti och vilket parti det i så fall rör sig om. Kommunister, och även en del konstruktivt sinnade borgerliga demokrater, använder sig ibland av denna möjlighet genom att skriva motioner till de fackliga kongresserna eller genom att kandidera i fackliga val. Att den socialdemokratiska linjen och de socialdemokratiska kandidaterna vanligen segrar är i sammanhanget ointressant.

När fackföreningsrörelsen var ung hade många arbetsgivare som strategi att infiltrera fackföreningarna med hjälp av baggbölingar – köpta förrädare som innerst inne var svartfötter men som försökte framställa sig som fackföreningsmän (det rörde sig nästan uteslutande om just män.) Dessa baggbölingar försökte sedan omvandla fackföreningarna till gula fackföreningar, alltså fackföreningar som inte alls är några verkliga fackföreningar utan föreningar som springer ärenden åt arbetsgivaren. Dessa baggbölingar fick den behandling de förtjänade... Att den i Varberg boende sverigedemokraten är en baggböling torde vara ställt bortom allt rimligt tvivel med tanke på att han aktivt tas i försvar av den legitimerade fackföreningshatare och centerpartisten Fredrik Federley... Samma kamp nu som då.

Att Kommunal röker ut de bruna lössen ur den röda fanan länder dem till heder!

Till vem skulle jag gå?

2007-05-20T01:53:00.000-07:00

Att leva som kristen är att vandra på livets stig med Jesus. Det hade antagligen varit lättare att vandra på den stigen om jag hade haft en stark tro. Men det har jag inte.

Jag önskar att jag kunde vara lika trofast mot Jesus som Petrus var. Petrus, fiskaren, den råbarkade sillstryparen som vandrade med Jesus i tre år. Petrus, som hade gått på vatten tillsammans med Jesus, och som med egna ögon sett hur Jesus botade de sjuka och mättade de hungriga. Petrus, som den natt då Jesus blev förådd förnekade att han ens kände Jesus – inte en gång utan tre gånger. Hur många gånger dagligen förnekar jag att jag känner Jesus, genom mitt sätt att leva? 6 gånger om dagen? 13? Jag önskar att även jag kunde höra tuppen gala redan efter tredje gången…

Jag önskar att jag hade lika stark tro som Tomas hade. Tomas Tvivlaren, som inte kunde tro på Jesu upptåndelse om han inte fick sticka fingrarna i spikhålen i Jesu kropp. Tomas, som hade varit med när Jesus uppväckte döda, Tomas som själv hade drivit ut demoner. Det räcker med ett endaste uns av tro för att beordra demoner och tvinga dem att lyda. Ett uns – det är vikten på 4200 senapskorn, det är trefalt och sjufalt, hundra gånger om och dubbelt upp mot vad som krävs för att få ett träd att rycka upp sina rötter. Jag har inte ens tro nog att få ett träd att lyda mig…

Jag tänker ofta på Judas. Judas Iskariot, dolkmannen, frihetskämpen som ville återupprätta Gudsfolket, kasta ut romarna och befria det judiska folket. Judas som ville världens alla fattiga och förtryckta väl. Judas som älskade världen så äkta och osjälviskt att han blev besviken på Jesus, när Jesus inte gjorde tillräckligt mycket tillräckligt fort. Man kan göra mycket gott för de fattiga och förtryckta med 30 silvermynt… Men den stigen leder ut till en galge på åkern…

Målet med att vandra på livets stig att försöka bli så Jesuslik som möjligt. Det vore antagligen lättare att orka fortsätta den vandringen om jag kunde skönja målet vid horisonten. Men det kan jag inte. Jag kommer aldrig att kunna bli det minsta Jesuslik. Målet är utom räckhåll, hur mycket jag än anstränger mig. Men vilket annat val har jag, än att fortsätta vandra? Till vem skulle jag gå?

Jag önskar att jag vore lika trofast som Petrus Förnekaren och hade lika stark tro som Tomas Tvivlaren. Jag önskar att jag i vart fall inte vore en större förrädare än Judas Iskariot. Men önskningar är för barn som tror att de ska bli uppfyllda. Jag är vuxen, och jag vet bättre än att önska sådant som aldrig blir verklighet. Det enda jag kan göra är att be att Hans nåd skall vara så stor att den trots det räcker även åt mig, när Han kommer åter…

Rädda Susan Charkizadeh

2007-05-19T15:12:00.000-07:00

Susan Charkizadeh hotas av utvisning till Iran.
Stoppa utvisningen. Av självklara skäl...

Manifestation för solidaritet med Susan:

Datum: måndag 21/5
Tid: kl 16-18
Plats: Stora torgeti Borås

Arrangörer: Iranska flyktingsrådet

Regeringen ljuger om pigavdraget

2007-05-17T01:14:00.000-07:00

Den borgerliga regeringen kommer den 1/7 –07 att införa "skattelättnader för hushållstjänster". I den offentliga debatten har Alliansen huvudsakligen motiverat för detta sitt förslag på följande sätt:

A Skattereduktionen är en jämställdhetsreform eftersom samma regler borde gälla för att tvätta fönster (kvinnors arbete) som gäller för att montera fönster (mäns arbete.)

B Skattereduktionen är en välfärdsreform eftersom det gör det möjligt för lågavlönade ensamstående föräldrar att skaffa sig avlastning i hemmet. Inget talar för att enbart "de rika" kommer att köpa dessa tjänster – tvärtom innebär avdragsrätten att även "fattiga" kommer att ha råd att köpa pigtjänster.

C Skattereduktionen är en tillväxtreform eftersom pigavdraget skapar nya arbetstillfällen. Dessa nya arbetstillfällen utgör ingen kvinnofälla eftersom inget talar för att kvinnor i högre grad än män kommer att arbeta med att utföra de hushållsnära tjänsterna.

Man kan tycka vad man vill om den borgerliga regeringens argument. Exempelvis kan man tycka att det måhända är en viss skillnad mellan att städa och att utföra om/tillbyggnader. Detta eftersom de allra flesta (både män och kvinnor) själva klarar av att skura en toalett men de allra flesta (både män och kvinnor) av ren överlevnadsinstinkt bör avstå från att dra om elkablar i väggarna eller mura om skorstenen på taket. Man kan också tycka att det möjligen låter lite märkligt när regeringen å ena sidan hävdar att skattereduktionen är en jämställdhetsreform i och med att kvinnors och mäns arbete kommer att beskattas på samma sätt, när regeringen samtidigt hävdar att det inte finns något som säger att enbart kvinnor kommer att utföra de hushållsnära tjänsterna…

Men det finns ett större problem med skattereduktionen än den borgerliga regeringens märkliga och självmotsägande argumentering för sitt förslag. Det stora problemet är att regeringen medvetet ljuger om förslagets konsekvenser!

Jag har gjort mig besväret att läsa vad regeringen själv skriver om skattereduktionen i sin remiss till Lagrådet. Lagrådet är det närmaste vi har en konstitutionsdomstol i Sverige, och även om vi nu inte kan ställa statsråd inför riksrätt så får man faen om man ljuger eller svamlar för Lagrådet. I en lagrådsremiss är regeringen med andra ord så illa tvungen att vara både konkret och sanningsenlig med såväl vad ett förslag går ut på som vad det kan förväntas få för konsekvenser. Följande är direkta citat från den borgerliga regeringen:

"De finska utvärderingarna visar att när systemet infördes var det främst höginkomsttagare som köpte tjänsterna och tog del av subventionen men under senare år är det övervägande medelinkomsttagare som använder sig av systemet. Det är rimligt att anta ett liknande mönster i Sverige."

"Erfarenheter från andra länder visar att det är främst kvinnor som utför de skattereducerade hushållstjänsterna."

Regeringen säger alltså en sak till väljarna och en annan sak till Lagrådet. Regeringen ljuger således! Faktum är att regeringens ljugande tagit sig sådana propotioner att även Lagrådet känner sig tvungen att kommentera saken. Följande är ett direkt citat från Lagrådet i dess yttrande över remissen:

"Vissa av de uttalanden som gjorts i motiv och kommentar saknar stöd i lagtexten och andra strider direkt mot dess ordalydelse. "

Ytterligare kommentarer överflödiga…

S-V-Mp i Malmö bygger välfärden...

2007-05-16T10:57:00.000-07:00

Enhetsfronten i Malmö bygger ut välfärden, läser jag på Ali Esbatis blogg. Gott så. Dessutom verkar kamraterna i Malmö bygga ut välfärden på ett sådant sätt att även arbetslösa inkluderas. Jag blir mer och mer övertygad om att ett gemensamt valmanifest från S-V-Mp är både bra och nödvändigt...

Sovjet och den liberala antisemitismen

2007-05-15T12:06:00.000-07:00

Det var Storbritanniens och Sovjetunionens gemensamma krigsinsatser under Andra Världskriget som innebar att Europa kunde befrias från Nazitysk ockupation. Övriga länders insatser kan på sin höjd anses ha påskyndat Tredje Rikets fall, men hade ingen avgörande betydelse för krigsutgången.

Den militärhistoriska expertisen är fullständigt enig om att Andra Världskriget i praktiken avgjordes i och med Sovjetarméns seger över de Nazityska ockupanterna vid slaget om Stalingrad. Den segern var i sin tur till lika delar resultatet av Sovjetarméns egna krigsinsatser, som det faktum att Storbritannien, genom sina krigsansträngningar, tvingade Nazityskland att splittra upp sina angreppsstyrkor till två fronter.

Vanligen görs det gällande att en förutsättning för krigets utbrott och huvudsakliga förlopp var den så kallade Molotov-Ribentrov-pakten, ickeangreppspakten mellan Sovjetunionen och Hitlertyskland. Enligt Winston Churchill memoarer hade Molotov-Ribentrov-pakten helt kunnat förhindras om Storbritannien svarat klart ja på Sovjetunionens påstötningar om bildandet av en Brittisk/Sovjetisk antifascistisk allians. Om så skett hade, högst sannolikt, Storbritannien och Sovjetunionen med gemensamma krafter kunnat kväsa den tyska nazismen i sin linda.

Men Storbritannien ogillade de sovjetiska kommunisterna, och hade svårt att bestämma sig för om de skulle våga lita på dem. Till följd av Storbritanniens ambivalenta förhållningssätt tvingades Sovjetunionen – fortfarande enligt Churchills memoarer – att av ren självbevarelsedrift sluta ett icke-angrepps-avtal med Nazityskland. Enligt Churchill kunde Sovjetunionen nämligen inte tolka Storbritanniens avvisande hållning på annat sätt än att de (Storbritannien) hade för avsikt att gå i allians med Nazityskland. Att Nazityskland ville bilda ett antikommunistiskt bålverk med Storbritannien var allmänt känt.

Det är ett relativt vanligt påstående från liberalt håll att nazism och kommunism i grund och botten är lika illa. Ibland påstås det till och med att kommunism är värre än nazism, eftersom fler personer skulle ha dött till följd av kommunismens "brott" än till följd av nazismens brott. Som aktiv socialdemokrat har jag naturligtvis varken behov eller intresse av att försvara kommunism, än mindre av att försvara sovjetstalinism, men just i egenskap av socialdemokrat har jag ett mycket starkt intresse av att bekämpa antisemitism och judehat. Jag vill därför påpeka följande:

Historiska fakta och Churchills dagböcker visar att Storbritannien hade kunnat gå i allians med Nazityskland, om de så önskat. Den som säger att kommunism är "lika illa" som nazism – den personen säger, i förtäckt form, att Storbritannien ur moralisk/politisk synvinkel lika gärna hade kunnat välja att bistå Nazityskland i kampen mot Sovjet, i stället för att bistå Sovjet mot Nazityskland. Den som till och med säger att kommunism är "värre" än nazism säger faktiskt att Churchills borde ha gått i allians med Hitler för att kunna bekämpa Stalin. Det är liksom det som är själva innebörden och konsekvensen av att göra just den jämförande moraliska värderingen mellan kommunism och nazism…

Om Storbritannien hade gjort det valet, om Storbritannien och Nazityskland hade bildat ett "antikommunistiskt bålverk" och med gemensamma krafter ockuperat Europa och nedkämpat Sovjetarmén… hur många judar tror ni då hade kunnat överleva Auswich, Dachau, Ravensbrück? Som socialdemokrat har jag inget särskilt behov av att försvara kommunism, men att göra tanken gällande att kommunism på något sätt skulle vara jämförbart med nazism… det är en i grunden antisemitisk tankegång.

Om man säger att kommunism är värre än nazism, då säger man att det är så viktigt att bekämpa kommunism att det gärna får ske till priset av att världens alla judar gasas ihjäl och bränns upp. Man säger att Storbritannien borde ha tillåtit Hitler att utrota det judiska folket, eftersom kampen mot kommunismen egentligen var viktigare än att bry sig om några futtiga folkmord på judar, romer, homosexuella, Jehovas Vittnen...

De som försöker hävda att kommunism är "värre" eller i vart fall "lika illa" som nazism, det är nästan utseslutande liberaler. Sällan märks det liberala folkföraktet så tydligt, som i dess antisemitiska attacker mot Sovjetunionen, den stat som tillsammans med Storbritannien befriade Europa från nazisternas terrorvälde…

En kort rapport från Afrikakonferensen

2007-05-13T10:49:00.000-07:00

”Utan pasion händer inget, utan medkänsla händer fel saker.”
Jan Eliasson

Jag hade det stora nöjet att igår lördag kunna närvara när SSU Västsverige ordnade en paneldiskusion på Viskadalens Folkhögskola med bland andra Jan Eliasson, Jan-O Carlsson och Tommy Nambaho om situationen i Afrika och vårt gemensamma ansvar. Jan Eliasson (FN-sändebud och f.d. utrikesminister) och Jan-O Carlsson (f.d. minister) behöver rimligen inte presenteras närmare. Tommy Nambaho är dock måhända en aning mindre känd i Sverige. Det beror möjligen på att han till vardags är parlamensledamot i Namibia för vårt syskonparti SWAPO. Det var intressant, och mycket upplyftande att 200-300 ungdomar i SSU lägger en hel helg på att diskutera internationell solidaritet i praktiken.

Tommy Nambaho drog ner stora applåder redan i sitt inledningsanförande: ”When I arrived yesterday one of the younger Swedish comrades spoke about the need to fight capitalism. I felt very happy, because you and I speak the same language. Därefter beskrev han situationen i Namibia, hur SWAPO arbetar med att bygga upp välfärden, och hur kampen för oberoende från kapitalism och imperialistisk ockupation förts och ännu förs i Namibia.

Alla i panelen var överens om att det var uppenbart att de stora inkomstskillnaderna – som dessutom ökar i vissa afrikanska länder – är ett gigantiskt problem. Om utvecklingen i Afrika de senaste 20 åren kunde Jan-O Carlsson sammanfattande säga: ”Det är det starkaste beviset för att Karl Marx Das Kapital är sann, och att socialismen är nödvändig.”.

Därefter beskrev Tommy Nambaho hur viktigt det är att bekämpa den korrumption som förhindrar demokrati och ekonomisk tillväxt. Tommy Nambaho konstaterade att korumptionen i Namibia ofta uppmärksammas i Europa i sammband med att någon minister eller annan politiker faktiskt blir avsatt, vilket rimligen borde ses som ett tecken på att SWAPO faktiskt gör något. Därefter ställde han frågan: Korumption har två parter. Den andra parten sitter ofta i en europeiskt bolagsstyrelse eller på ett amerikanskt bankkontor. Vad skall vi, de progresiva krafterna gemensamt, göra åt de som korumperar?

Både Jan Eliasson och Jan-O Carlsson betonade vikten av att vara konkret och radikal när man i Sverige talar om bistånd. Jan-O Carlsson resonerade – fritt citerat ur minnet – om hur man beskriver olika projekt: ”Infrastruktursatsningar? Hur djävla abstrakt låter inte det? Men om man betänker att Afrikas stora problem är bristen på rent vatten, och att orsaken till att kvinnor i Afrika inte kan lära sig läsa och skriva är att de måste vandra 2 mil dagligen för att hämta jusst rent vatten för dagsbehov... En vandring som sker över minfält där hon dessutom ständigt tvingas ducka för berusade soldaters kulor... Infrastruktursatsningar handlar om att bygga en väg så att hon kan hämta det där djävla vattnet utan att riskera livet!”

Tommy Nambaho avslutade entusiasmerande, och till paneldiskusionens största applåder, med att säga följande om och till SSU:

”You, as part of the progressive forces of the world, you are the vanguard, the hope and the future.”

Streck i sanden

2007-05-12T00:19:00.000-07:00

Jag inbillar mig att människor i grund och botten är just människor. Att de skillnader människor emellan vi har så lätt att se egentligen är skillnader som visjälva skapar i våra egna huvuden. Med akademiskt språkbruk kallas det för performativa sociala konstruktiner. Vi skapar skillnader genom att tala om dem, och genom att tolka värden med hjälp av dem.

Ett något mindre akademiskt sätt att beskriva saken är att säga att vi människor är inskränkta, och att vi drar streck i sanden. De på ena sidan strecket är si, de på andra sidan strecket är så.

Som vit, heterosexuellt praktiserande man med akademisk utbildning... Det är naturligtvis omöjligt att egentligen förstå, i djupare mening faktiskt förstå, hur det känns att bli inputtad i en cirkel som är ritad med streck i sanden.

Men när jag läser vad min kamrat Roya skriver ... då går det faktiskt att ana hur det antagligen känns att bli definierad av andra. Att bli uppfattad som enbart en hudfärg.

Jag brukar säga att vi måste bli bättre på att lyssna. Just nu önskar jag att vi kanske borde bli lite mer färgblinda.

Royas inlägg finns här. Läs det...

Hetsare och ömhudingar

2007-05-10T12:26:00.000-07:00

Förtal, förolämpning och hot är och bör vara förbjudet. Hets, definierat som en kollektiv form av förtal, förolämpning eller hot som riktas mot en förtryckt, utsatt eller på annat sätt utsatt grupp, är och bör vara förbjudet. Det bör, kort sagt, inte vara tillåtet att kränka andra människor.

I dagens Sverige har vi ett problem med hatpropaganda. Antisemiter & islamofober som spyr galla över judar och muslimer, homofober som hetsar mot homosexuella, sexister som sprider kvinnohat i form av porr...Hets leder till hat och våld, och är samtidigt en konsekvens av det hat som leder till våld.

Samtidigt har vi ett annat problem, nämligen det motsatta problemet. Vi har ett problem med människors rädsla för konflikter. Skräcken för att kalla saker vid dess rätta namn. Oviljan att stöta sig med någon, eller att över huvud taget säga någonting om nå’nting alls, om det eventuellt kan reta upp någon.människa någonstans. Ifrågasätt någons åsikt – och du blir utpekad som åsiktspolis. Ifrågasätt någons kompetens – och du blir anklagad för förtal. Påpeka en orättvisa, säg något kritiskt om någonting över huvud taget – och någon kommer att påstå att du kränker honom eller henne. De ömhudade skapar ett debattklimat och en atmosfär av konflikträdsla som leder till passivitet inför orättvisor och förtryck.

Hetsare och ömhudingar. Båda är samma andas barn – det banala tyckandets ättelägg.

Okunniga och fega människor gömmer sig – antingen bakom den militanta intoleransen eller också bakom postmodernismens moraliska solipsism. I det förra fallet hävdar man en godtycklig sanning som rättfärdiggör förtryck av andra. I det senare fallet manar man ständigt alla till lugn, ty någon sanning finns inte utan alla måste mötas i ett lugnt och sansat samtal. Framför allt får ingen kritisera något över huvud taget, ty då kan ju någon bli ledsen och känna sig kränkt. Varje kritisk tanke eller utsaga betraktas med samma misstänksamhet, någon skillnad mellan hets och rättmätig vrede kan den moraliska solipsisten inte se...

De ömhudades vet inte vad de tycker, de vet inte varför de gör det de gör och de vet inte vad som är sanning och vad som är lögn. Därför hukar de när hetsarna kommer, och blir upprörda när någon påpekar att deras rädsla för konflikt innebär passivt stöd åt orättvisor.

Jag gör inte anspråk på varken stort mod eller en myckenhet av kunskap. Jag säger bara att jag försöker bekämpa orättvisor och förtryck genom att kalla lögn för lögn och dumhet för dumhet. En homofob kallar jag för homofob, en infantil rasist för en infantil rasist och en kapitalistisk utsugare kallar jag kapitalistisk utsugare. Jag vet att hetsare avskyr att pekas ut för vad de är, och jag vet att ömhudingarna räds sanningen. Men vad annat kan jag göra än frimodigt yppa Sanningen?

Jesus beskrev vid något tillfälle sina meningsmotståndare som ”vitkalkade gravar.” Jag antar att formuleringen närmast kan jämföras med uttrycket ”hjärndöda hycklare” eller något på den styrkenivån. Uppenbarligen finns det inte något självständigt moraliskt krav på att ständigt vara nyanserad och mjuk i tonen mot de som gjort sig förtjänta av kritik...

Rakblad

2007-05-08T23:52:00.000-07:00

En av de mest obegåvade frågor som finns är antagligen "varför går du inte bara därifrån." Äppelkäcka tillrop på temat ryck upp dig...

Lite empati, lite ärliga försök att försöka förstå, även om det är svårt, även om det är jobbigt, det skulle kanske inte skada. En bra start för den som vill försöka förstå är att läsa vad Korpdotter har att säga om rakblad.

Bruna fanor över Frankrike

2007-05-07T08:32:00.000-07:00

Sarokzy – 53 %
Royale – 47 %

Högermannen Sarokzy besegrade socialisten Royal. Om det kan man tycka mycket, med tanke på den marknadsliberala, imperialistvänliga och folkfientliga politik Sarokzy företräder. Men det finns mer att oroa sig över, utöver vilken politik Sarokzy avser föra. Nämligen vilka hans väljare var…

Låt oss räkna lite: I första valomgången fick Royal 26 % I denna andra valomgång fick hon stöd av den revolutionära vänsterns 10% och (enligt franska opinionsunderslkningar) cirka 1/2 av Bayrous 19%. Det innebär att Sarokzy lyckades släpa sig upp till 53% genom att attrahera återstående 1/2 av Bayrous väljare (9%) och dessutom vinna aktivt stöd av i princip hela Le Pens väljarkår!

Siffrorna stämmer inte exakt med första valomgångens siffror eftersom valdeltagandet inte är detsamma – men innebörden är tydlig: Eftersom Royal fick stöd av hela den revolutionära vänstern och åtminstonde hälften av mittenkandidaten Bayrous väljare så kunde Sarokzy vinna endast genom att förespråka en politik som fick Le Pen-fascisterna att närmast mangrant sluta upp vid valurnorna. Det exeptionellt höga valdeltagandet i andra valomgången stärker denna tes.

En fransk president vald på rasistiskt och antifeministiskt mandat – en fransk president som har de uttalat fascistiska väljarna att tacka för sitt ämbetsinnehav. Det är läge att oroa sig, ty det vajar bruna fanor över Frankrike…

Enhetsfront för rättvisa - del 2

2007-05-06T05:02:00.000-07:00

Om man, som jag, förespråkar att S-V-Mp bildar en enhetsfront inför valet 2010 inställer sig givetvis frågan vilket politiskt program och vilka politiska krav denna front bör enas kring. Den frågan tänker jag inte ta upp. Däremot tänker jag ta upp frågan om den demokratiska kontrollen över frontens politik.

Vilken politik ett enskilt politiskt parti företräder är, normalt sett, en fråga för partikongresser. Partiets lokalavdelningar utser kongressdelegater som fastställer ett handlingsprogram och ett valmanifest. Dessutom utser kongressen en partiledning som har i uppgift att i möjligaste mån verka för att denna politik förverkligas. Under normala omständigheter kan endast kongressen ändra kongressbeslut, och en partiledning som avviker från kongressbeslut eller misslyckas med att förverkliga den beslutade politiken kan bytas ut.

Så långt är den demokratiska kontrollen över ett parti uppenbar och oproblematisk I princip kan man säga att en kongress innebär att partimedlemmarna förhandlar med varandra om vilken politik de tillsammans skall arbeta för i det gemensamma partiet. Men vad händer med den demokratiska kontrollen över den förda politiken när politiska partier förhandlar med varandra om vilken gemensam politik de skall föra? För det är vad S-V-Mp måste göra om vi bildar en enhetsfront.

Odemokratisk allians…
Det finns faktiskt en risk för att den demokratiska kontrollen helt försvinner. Den borgerliga alliansen är ett tydligt exempel på detta. De enskilda partierna i alliansen – C, Fp, KD och M – må vara demokratiskt uppbyggda men själva alliansen är det inte. Alliansens gemensamma politik formuleras av de fyra partiledarna, alliansens politiska praktik avgörs i förhandlingar partiledarna emellan. På sin höjd har de respektive partistyrelserna ett ord med i laget. Partimedlemmarna har i praktiken inget som helst direkt inflytande över den förda politiken. De borgerliga partikongresserna har, genom skapandet av Alliansen, reducerats till att vara scener för politisk showverksamhet. De enskilda partiernas partiprogramm och valmanifest är underordnade själva alliansen politik som utformas långt över huvudet på de enskilda partimedlemmarna.

…eller demokratsik enhetsfront?
Det går naturligtvis att bevara demokratin i en front. S/V-fronten i Mark kan få illustrera hur det går till när demokratin fungerar: Före valet 2006 arbetade s-medlemmarna fram ett politiskt program som antogs på ett medlemsmöte. Detta program gick (S) till val på i kommunen, men (S) fick inte så starkt stöd av väljarna att partiet kunde ta över kommunstyret av egen kraft (20 av 51 mandat.) Ett medlemsmöte gav då styrelsen i uppdrag att försöka förhandla med (V) om ett gemensamt maktövertagande i kommunen. Arbetarekommunens styrelse tog kontakt med V:s styrelse och dessa kunde efter ett tag enas om ett gemensammt kommunalt handlingsprogram – "Läge för det goda livet" – och en fördelning partierna emellan av de kommunala nämndernas ordförandeposter. Därefter – när förhandlingsresultatet var klart – höll S ett nytt medlemsmöte där partimedlemmarna kunde godta eller förkasta förhandlingsresultatet (det godtogs, uppenbarligen.) Jag tar för givet att (V) arbetade på samma sätt.

Vad bör göras?
I en förhandling mellan politiska partier måste alla partier vara beredda att släppa det ena eller andra kravet. Det är det som det innebär att "förhandla." Men skillnaden mellan den borgerliga alliansens förhandlingsupplägg (där partiledningen i praktiken har möjlighet att häva kongressbeslut) och enhetsfrontens i Mark upplägg (där förhandlingsresultatet underställdes medlemmarna) är lika central som lätt att glömma bort. Det är det sista momentet – partimedlemmarnas faktiska möjlighet att själva ha direkt och verklig möjlighet att godta, förkasta eller kräva omförhandling av det politiska förhandlingsresultatet – som skiljer en demokratiskt kontrollerad front från en odemokratisk allians.

Den demokratiska kontroll som är lätt att förverkliga och hålla vid liv på kommunal nivå kan vara svår att iscensätta på nationell nivå. Ett kommunalt partimöte som spikade krav och förhandlingsstrategi följdes upp av ett ytterligare partimöte som valde om förhandlingsresultatet skulle godtas eller förkastas. Hur skall detta organiseras nationellt? Årliga kongresser med motsvarande uppgift? Ett nytt slags förtroenderåd med direktvalda representanter från arbetarkommunerna med denna uppgift? Hur skall det ständiga samtalet om politisk strategi kunna föras på nationell nivå samtidigt som partierna förhandlar med varandra om samma politiska strategi?

Över huvud taget: hur skall vi rent praktiskt se till att enhetsfrontens politik är medlemmarnas politik, och inte partiledningarnas politik? Att medlemmarna inte tappar den demokratiska kontrollen? Jag har inga svar på dessa frågor. Men jag vill öppna upp för en diskussion om detta, en diskussion som bör föras redan nu. Innan vi av iver och politiskt oförstånd råkar skapa en odemokratisk allians om vi egentligen försöker bygga en demokratisk enhetsfront.

För ett Alliansfritt Sverige!
S-V-Mp – Enhetsfront för rättvisa i valet 2010!

Snöblind

2007-05-03T14:41:00.000-07:00

Om man hamnar i plötsligt snöoväder på en fjälltopp är det vanligt att man gräver ner sig i en skyddande snögrotta för att undkomma ovädret. I en snögrotta ligger man varm, trygg och skyddad. Men förr eller senare måste man förstås lämna snögrottan och gå ut på det snöbeklädda berget. Har man legat länge i snögrottan måste man blunda när man lämnar den, för annars finns det risk att man bli blind av alla reflekterande solstrålar man får i ögonen. Fenomenet kallas att bli snöblind.

Vi lever i en värld som... Jag förstår att människor väljer att blunda. Men alla ni som inte orkar titta – lyssna!

I Sudan föds, lever och dör många barn i flyktingläger. Ordet ”flyktingläger” är förstås en omskrivning. I engelskspråkiga tidningar händer det att ett mer sanningsenligt ord förekommer: Sudanese Amputation Camps.

Barn från de sudanesiska amputationslägren... De har ett ekonomiskt värde. De kan säljas för upp till 500 dollar/barn till östeuropeiska porrfilmsproducenter. Amputationsporr kallas genren. Filmerna visar (...)

Jag kan inte... jag tar något annat...

Jag var i Kenya en gång för många år sedan. I Nairobis slum. Där träffade jag en av alla de människor som svälter. Jag såg när han dog, jag höll honom i handen när han drog sitt sista andetag. Ännu en siffra i statistiken, ännu ett namnlöst offer för en en orättfärdig världsordning.

Nej, ingen siffra, inte namnlös. Det var en människa och han hette Kinko, och han var fyra år.

Alla ni som inte orkar titta – lyssna!

Lyssna på alla spädbarn som skriker av abstinensbesvär, för deras mödrar har gått på heroin hela graviditeten.

Lyssna på alla barn som blir våldtagna av sina pappor eller bröder. De är många fler än ni tror.

Lyssna på alla kvinnor som blir slagna tills de inte orkar mer. De bor i din stad, i ditt kvarter, i ditt hyreshus. Det är din granne, din klasskompis, din arbetskompis.

Lyssna när de hemlösa fryser så tänderna skallrar, lyssna när benpipor krossas av en svartsjuk pojkvän, lyssna när den övergivna knarkarens EKG-kurvan slutar pipa...

Lyssna på ljudet av den värld vi har skapat. Sverige är den snögrotta vi lever i. Det är dags att lämna den snögrottan nu. Hellre är jag snöblind än fortsätter blunda.

Ormen

2007-05-03T06:07:00.000-07:00

Jag är ingen god människa. Har aldrig gjort anspråk på att vara det. Jag är självcentrerad, ofta spydig, inte sällan aggressiv. Jag är människa, och att vara människa är att vara självisk och full av synd, att ha en orm kring halsen, en orm som ständigt väser i ens öra att man inte behöver bry sig om andra människor.

Ormen runt halsen väser ofta att det är skillnad på folk, att det till exempel är skillnad mellan rika och fattiga och de fattiga har sig själva att skylla. Därför behöver vi inte bry oss om de som har det sämre ställt än oss själva, behöver inte handla rättvisemärkt, kan blunda för tiggarna. Ormen lindar sig hårt, hårt, runt människans hals och viskar förföriskt att alla människor är nog inte människor, judar och romer och bruna människor är något annat och därför ska de bort, långt bort, gärna in i ett läger med duchrum och förbränningskammare.

Ormen trycker sin mun mot varje människas huvud och droppar gift i örat och säger att det är skillnad på heterosexuella och homosexuella, och de homosexuella borde också in i lägren, eller kanske spetsas på pålar eller dränkas i svavel, men allra minst ska de i alla fall anklagas för att leva i synd, och därför förnekas rätten att gifta sig med den de älskar.

Att vara människa är att ständigt tvingas lyssna på ormens väsande. Alltför ofta förförs vi av dess hypnotiska röst. Men ibland kan jag höra Vinden. Vinden är mjuk och varm och viskar ömt att alla människor är lika på insidan, alla är lika mycket värda, för vi har alla samma Pappa.

Att höra Vinden är ingen belöning för att man är god, eller ens för att man försöker vara god. Hade så varit fallet hade jag, våldsman och brottsling, varit den siste som fått höra Vinden. Vinden blåser vart den själv vill. Jag kan bara vara tacksam för att jag, våldsman och brottsling, får höra den ibland, och stilla be för att också de giriga, rasisterna och homofoberna en dag skall få höra Vinden de också.

P.S
Läs gärna även Kalles och Tors bloggar

Enhetsfront för rättvisa – del 1

2007-04-28T09:06:00.000-07:00

Det glunkas om att S-V-Mp förhandlar om ett närmare samarbete inför valet 2010. Låt oss syna dessa (eventuella) planer lite närmare i de principiella sömmarna…

Enhetsfront eller folkfront?
Enhetsfronter bildas när arbetareorganisationer och socialistiska organisationer samarbetar. Sådana fronter är i princip enbart och alltid av godo för socialismen och arbetareklassen. Partiegoism och sekteristisk splittring ersätts med solidarisk kampenhet på arbetarklassens och de förtryckta skiktens grund. Blandar man däremot in borgerliga folkrörelsedemokratiska organisationer i samarbetet rör det sig dock inte längre enhetsfronter utan om folkfronter. Temporära (kortvariga) fronter kan lika gärna vara enhets-, som folkfronter – det är en rent taktisk fråga som avgörs av de i tid och rum lokala förutsättningarna, och beror på vad frågan gäller. Att exempelvis hålla feministiska 8:e mars-manifestationer med Fp, eller antirasistiska kristallnatts-manifestationer med centerpartister torde vara politiskt oproblematiskt Men varaktiga folkfronter, eller semipermanenta folkfronter som de också kallas, är problematiska och kan ej rekommenderas.

På sikt måste en folkfront, precis som varje politisk rörelse, välja sida i den sociala konflikten mellan arbete och kapital. De historiska erfarenheterna visar att risken är överhängande för att en semipermanent folkfront försöker överleva som front genom att förneka eller dölja den sociala motsättningen mellan arbete/kapital. Detta leder i praktiken till att folkfronter alltid riskerar att degenerera till borgerligt-nationalistiska rörelser. Sådant bör undvikas…

Vore S-V-Mp en enhetsfront eller en folkfront?
En front med V vore givetvis och uppenbarligen en enhetsfront. V är, i likhet med S, ett demokratiskt socialistiskt parti, låt vara med ett stalinistiskt förflutet. S och V var till och med ett och samma parti fram till partisplittringen 1917. Varje närmande S/V emellan är enbart av godo. Att bilda en front mellan S/V är således, principiellt sett, helt oproblematiskt.

Frågan om front med Mp är däremot mer problematisk. Mp torde visserligen kunna betraktas som folkrörelsedemokratiska. Deras kongresser vittnar om en typ av levande interndemokrati som endast kan växa och frodas i genuint folkrörelsedemokratiska organisationer. Enligt egen uppgift är Mp dock inte socialister. Politiska partier som inte är socialister är per definition borgerliga – något tredje gives icke. Mp kan inte heller beskrivas som ett arbetareparti – varken deras väljare eller deras partikader hämtas primärt från arbetareklassens led. Således skulle Mp vara att beskriva som ett borgerligt folkrörelsedemokratiskt parti, varvid allt semipermanent samarbete med dem borde avvisas, eftersom det vore att bilda en folkfront.

Om Mp:s självbild såsom icke-socialister är korrekt, vill säga. Men självbild och sanning är inte alltid identiska. Jag hävdar nämligen följande: Den ekologism som utgör Mp:s ideologiska fundament uppvisar avgörande väsenslikheter med den för-marxistiskt idealistiska syndikalismens civilisationskritiska anti-kapitalism. Det går med andra ord att hävda att Mp är tillväxtfientliga pseudosyndikalister. Sådana är det förvisso svårt att ha att göra med – ambivalenta som de är i förhållande till arbetarklassen och den vetenskapliga socialismen kan pseudosyndikalister degenerera till allt möjligt märkligt; i värsta fall till protofascister a la´ den amerikanska Earth First-rörelsen. Mp som parti har dock inte degenererat, och visar heller inga tecken på att göra det. Och, vilket är viktigt, även den idealistiska syndikalismen är en form av socialism!

Ett vakande öga förtjänar naturligtvis att fästas på Mp:s ideologiska utveckling, men ingen har sagt att enhetsfronter måste vara politiskt riskfria att bygga upp. Börjar Mp fladdra iväg ideologiskt kan man ju alltid bryta samarbetet! Poängen i sammanhanget är att eftersom Mp i grunden kan beskrivas som pseudosyndikalister är det måhända möjligt att bilda en enhetsfront med dem. Vilket lovar gott inför valet 2010…

En front mellan S-V-Mp vore alltså en enhetsfront, och det är således principiellt lämpligt att om möjligt verka för en att en sådan front bli verklighet!

För ett Alliansfritt Sverige!
S-V-Mp – Enhetsfront för rättvisa i valet 2010!

En överlevares egna ord...

2007-04-26T13:41:00.000-07:00

Jag har just läst Kangs blogg. Läs det ni också.

Kangs blogg

Varning: Texten berör. Mycket.

1:a Maj - paroller 2007

2007-04-25T13:53:00.000-07:00

1:a maj närmar sig. Således är det läge att börja öva in lite talkörs-paroller. Följande slagord kommer troligen och förhoppningsvis att skanders så högt och ljudligt att borgarklassen börjar darra i sina ridstövlar och tappar lornjetten i gåsleversoppan!

Internationell solidaritet

Bort med alla streck i sanden
Låt oss knyta syskonbanden

Internationell solidaritet
Arbetarklassens kampenhet

Djurrätt

Gärna cirkus, men utan djur
Djur ska va fria, å inte i bur

Mera sallad på våra bord
Inse fakta - kött är mord

Feminism

Inga pigor åt överklassen
Låt de städa de egna dassen

Hey, you - keep your hands away
N' don't you touch untill I say it's OK

Paroller på utrikiska

Que viva la secunda
Internationale
Que viva socialismo
Que viva "Che" Sahlin
(Leve andra Internationalen, leve socialismen, leve kompis Sahlin)

La Franche
A Gauche
Viva la Royale
(Frankrike åt vänster, leve Royale)

Lite ledar-vurm har aldrig skadat socialismen...

Pelle Pellby barnens vän
Fruktad endast av fienden
(Pelle är vår't kommunalråd i Mark)

Henrik Svedberg visar vägen
Aktiv kamp i alla lägen!
(Henrik är arbetarkommunens ordförande i Mark)

Gör din plikt - kräv din rätt
Slut upp i ditt 1:a-maj-tåg

Republic de Royal?

2007-04-23T10:20:00.000-07:00

I det franska presidentvalet blev resultatet av första valomgången följande:

Högerkandidaten Nicholas Sarokzy: 31%
Socialisten Ségolè Royal: 26%

Mittenkandidaten Francois Bayrou: 19 %
Högerextremisten Jean-Marie Le Pen: 11 %
Den revolutionära vänstern: 10%
Övriga: 3%

Vem som blir Frankrikes nästa president avgörs i en andra valomgång 6:e maj, då valet står mellan de två kandidater som fick störst stöd, dvs Sarokzy och Royal.

Den revolutionära vänstern, företrädda av LCR:s Olivier Besancenot, LO:s Arlette Laguiller och PCF:s Marie-George Buffet, har offentligt uppmanat sina väljare att stödja Royal i den andra valomgången. Det var väntat; ord och begrepp som enhetsfront, kritiskt stöd och antikapitalistisk allians ingår i den normala volkabulären i det franska politiska samtaler. Frankrikes revolutionära vänster brukar dessutom av tradition vara aktiva i valrörelsens andra fas. Mycket talar för att den revolutionära vänsterns väljarkår är diciplinerad nog att i stor utsträckning faktiskt släpa sig till valurnorna och lägga en "antikapitalistisk röst" på Ségolè Royal den 6:e maj.

Högerextremisten Le Pen däremot har, i skrivande stund, sagt varken bu elle bä inför andra valomgången. Med tanke på Sarokzys klå upp-spärra in-sparka ut-retorik torde i och för sig valet vara enkelt för de franska fascisterna. Särskilt med tanke på att Ségolè Royal gjort rätten till uppehållstillstånd till en valfråga. Den kandidat som riskerar få sin kandidatur nedkletad med bruna röster är alltså Nicholas Sarokzy. Dock: kolrötterna till franska fascistväljare är benägna att helt enkelt utbrista ”får vi inte rösta på Le Pen ger vi fan i alltihop” och kan mycket väl få för sig att stanna hemma 6:e maj. Det är kort sagt oklart i vilken utsträckning Nicholas Sarokzy kommer att få något stöd alls av Le Pen:s väljare i den andra omgången..

Om vi utgår från att den samlade revolutionära vänster kommer att rösta på Royal och hälften av fascisterna faktiskt tar sig till valurnorna och röstar på Sarokzy innebär det att utgångsläget är 36-36, varvid presidentvalet i praktiken avgörs av de 19% mittenväljare som i första valomgången röstade på Francois Bayrou.

Å ena sidan: Bayrous väljare är faktiskt, i likhet med Sarokzy, borgerliga.
Å andra sidan: Bayrous kandidatur var en vänsterutbrytning från Sarokzy

Ségolè Royals stora fördel är att hennes väljare är diciplinerade och röstningsbenägna. Hon kan troligen luta sig ganska ordentligt åt höger utan att ”skrämma bort” sina revolutionära stödröstare. Nicholas Sarokzy riskerar däremot att de odiciplinerade Le Pen-väljarna stannar hemma om han lutar sig åt vänster för att vinna Bayrou-väljare. Omvänt löper han risken att skrämma över Bayrou-väljarna till Royal varje gång han flörtar med Le Pen-väljare.

Fördel Royal, skulle jag säga. Frågan är om det räcker hela vägen?

Till hetslagstiftningens försvar

2007-04-22T03:57:00.000-07:00

Alla tycker om yttrandefrihet, men få personer förefaller ha gjort klart för sig varför de gör det. Det innebär att alla diskusioner om hetslagstiftningens allmänna lämplighet eller förkastlighet tenderar att bli direkt fördummande.

Det finns två huvudsakliga argument för yttrandefrihet:

a. Det är en mänsklig rättighet att fritt yttra sin mening.
b. Ett fritt meningsutbyte gynnar den samhälleliga utvecklingen.

Ett alltför ensidigt betonande av nyttoaspekten (argument B) leder i sin förlängning till den maoistiska slutsaten att yttrandefrihet endast innebär rätten att fritt yttra sanningen (eftersom lögnen inte kan vara gynnsam) och att sant kan endast det vara som gynnar arbetarklassen (eller vilken grupp man nu anser sig företräda.) Det är ingen trevlig slutsats.

Å andra sidan; ett alltför ensidigt betonande av rättighetsaspekten (argument A) lika illa. Draget till sin logiska slutsats leder rättighetsargumentet nämligen till ett försvar av hatpropaganda, eftersom en rättighet per definition är något man har rätt till oberoende av konsekvenserna. Det är inte heller någon särskilt trevlig slutsats.

Erfarenhetsmässigt tenderar liberaler att betona argument A, medan socialister mer betonar argument B. På ena sidan alltså personer som är beredda att avskaffa yttrandefriheten för att försvara den proletära statsmakten, på andra sidan personer som är beredda att aktivt försvara spridandet av exempelvis antisemitisk propaganda. Högst obehagligt, faktsikt.

Vill man undvika att hamna i obehagliga slutsatser rörande yttrandefriheten finns naturligtvis en lösning: Man tillerkänner båda argumenten giltighet och gör praktiska avvägningar argumenten emellan utifrån faktiska förutsättningar. Då får man slutsatsen:

c. Det är en mänsklig rättighet att fritt yttra sin mening så länge denna rätt inte innebär skada för andra.

Det är här hetslagstiftningen kommer in. Det torde nämligen råda full enighet om att förtal, förolämpning och hot inte skyddas av yttrandefriheten (eftersom det skadar individens "ära" respektive säkerhet) och hets är per definition en kollektiv form av förtal, förolämpning eller hot. Hets innebär dock endast skada om det riktas mot en förtryckt, utsatt eller på annat sätt diskriminerad grupp.

Hets – riktat mot exempelvis judar eller homosexuella – innebär skada för alla som ingår i den utpekade gruppen. Antisemitism och homofobi är en realitet, och såväl judar som homosexuella utsätts de facto för brott till följd av detta. Att däremot tala illa om gruppen "vänsterhänta" kan inte rimligen sägas innebära någon skada för vänsterhänta personer, eftersom vänsterhänta inte är en förtryckt, utsatt eller på annat sätt diskriminerad grupp.

Hetslagstiftningen är således ingen inskränkning av yttrandefriheten – det är en konsekvens av yttrandefriheten. Att tillåta hets mot förtryckta, utsatta eller på annat sätt diskriminerade grupper strider mot yttrandefrihetens samlade principer.

Värna yttrandefriheten – Stärk hetslagstiftningen!

Korståg, jihad och militant ateism

2007-04-16T05:44:00.000-07:00

Militanta ateisters riksförbund – Föreningen "Humanisterna" – har tagit som sin huvuduppgift att motarbeta religiöst förtryck och religiöst grundade kränkningar av mänskliga rättigheter. Det låter onekligen som en lovvärd sysselsättning. Nu är föreningen på krigsstigen. Vad gäller frågan denna gång?

Är de upprörda över att somliga svenskkyrkliga präster sprider homofobisk hatpropaganda från predikstolen? Går de till storms mot vissa muslimska imamers förtäckta antisemitism? Eller är föremålet för deras vrede måhända en del hindu-nationalisters krav på att det indiska kastväsendet (rättare sagt: apartheidsystemet) skall återupprättas? Nej, såda småsaker bekymrar givetvis inte de storslaget visionära rättighetsaktivisterna i "Humanisterna." De har uppmärksammat något långt mycket allvarligare – Biblar på hotellrummen!

Hela historien verkar ha börjat när en av "Humanisterna" hyrde rum på Scandic Hotell. Gideoniterna har i över hundra år, genom ideellt arbete och med egenhändigt insamlade medel, bekostat och distribuerat Biblar till bland annat hotellkedjor, sjukhus och fängelser, däribland Scandic Hotell. Detta är givetvis djupt upprörande, anser "Humanisterna", som enligt en artikel i Sydsvenskan anser sig kränkta genom Gideoniternas illasinnade agerande. De ansåg sig utsatta för påtvingad religiös propaganda, och krävde därför av Scandic att de avlägsnade Biblarna från hotellrummen. Märkligt nog valde Scandic att böja sig för dårfinkarna.

Möjligheten för eventuellt icke-kristna hotellgäster att välja att låta bli att läsa Bibeln på hotellrummet har tydligen aldrig slagit dessa militanta ateister. Genom sin blotta existens utgör uppenbarligen Bibeln i sig en oemotståndlig frestelse även för dessa "Humanister." Tanken att "Humanisterna" själva skulle kunna ta fram eget (anti/icke-kristet) material, och knata runt bland hotellkedjorna och dela ut detta material, har av allt att döma heller aldrig föresvävat "Humanisterna." Nej – för dessa ateistiska jihad-soldater, dessa sekulära korsriddare, finns en, och endast en, tänkbar lösning: Ta bort, förbjud, annordna bokbål!

Gideoniten Olle Nordahl föreslog när bråket blossade upp att Scandic kunde tillhandahålla även andra religioners heliga skrifter, i stället för att gömma undan Biblarna. Så ser mötet ut mellan ateistisk fundamentalism och kristen tolerans. I länder som Polen, Iran och Indien finns det all annledning att stöda de sekulära krafternas kamp för yttrandefrihet. I Sverige däremot… Måtte Gud bevara yttrandefriheten och det demokratiska samtalet!

Louise från Vetlanda - slutanalys

2007-04-14T10:44:00.000-07:00

Förr i tiden var det viktigt att vara solidarisk – numera skall man vara solid och arisk.
Okänd

Förklaringen till varför socialtjänsten i Vetlanda under 5 års tid lät bli att hjälpa Louise är lika enkel som skrämmande: De ville inte. Socialkontorets personal visste vad som pågick (det framgick med plågsam tydlighet i Janne Josefssons program) men de valde att blunda. De valde att blunda eftersom de inte var intresserade av att hjälpa Louise.

Personalen på socialkontoret var förvisso intresserad av att sköta sina jobb. Det var nämligen en förutsättning för att fortsätta få lön, och en förutsättning för att fortsätta leva tryggt och ombonat. Däremot var de inte egentligen intresserade av att hjälpa Louise, eller någon annan i hennes situation. De var intresserade av sin egen arbetsinsats, inte av själva meningen med arbetsuppgiften.

Med den inställningen till sitt arbete kunde socialkontoret hantera normaltragiska Homer Simpsson-liknande situationer: Pappan sitter på pizzerian och dricker öl i stället för att hjälpa barnen med läxorna, mamman ger ungarna en hurring eller två när de inte sköter sig. Då kan socialkontoret, i tre kopior, ansöka hos socialnämnden om stödåtgärder i familjen. De kan ringa ett vederbörligt diariefört samtal till skolan och de kan vid behov samtala med vakthavande befäl på den lokala polisstationen. Normaltragiska fall kan man hantera utan att egentligen bry sig om själva arbetsuppgiften. Dert räcker att bry sig om sin egen arbetsinsats.

Det är är en inställning till sitt arbete som är helt okay, om man arbetar som maskinskötare på Volvo, sömerska på Borås Wäfveri eller livnär sig som frisör, rörmokare eller IT-chef. Då handlar arbetet om att producera varor eller tjänster. Det kan man sköta galant, även om man egentligen struntar i själva meningen med arbetsuppgiften. Däremot är det inte okay med den inställningen om man jobbar med människor. Då måste man nämligen vara beredd att engagera sig. Fall som Louise i Vetlanda förutsätter nämligen att någon faktiskt engagerar sig, om man skall kunna uppnå någonting.

Vad göra? Personalen på socialkontoret i Vetlanda måste givetvis bort, långt åt Helvete, från all verksamhet som handlar om människor. De är gravt inkompetenta för sådana uppgifter, hela vägen från den enskilde handläggaren upp till förvaltningschefen och socialnämndens ordförande. Men vi måste också fråga oss hur dessa kamerala byråkrater kunnat få arbete i verksamheter där det krävs empatiska och engagerade människor?

Även svaret på den frågan är lika enkel som skrämmande: Dessa kamerala byråkrater är duktiga på budgetdiciplin. Eftersom de egentligen struntar i de människor de är satta att hjälpa, har de inga som helst bekymmer med att få ordning på förvaltningens budget på bekostnad av utsatta människors hjälpbehov. Och det är vi politiker som har satt dem där, av just det skälet!

Bobby, Väster Haninge, utvisade apatiska flyktingbarns… Det som hände i Vetlanda är inget ovanligt, inget enstaka undantag, inget enskilt misstag. Det är ett oundviklig konsekvens av politiska prioriteringar. Vi lever i ett samhälle där budget-i-balans är viktigare än ett-värdigt-liv-åt-alla. Ett samhälle där skattesänkningar och marknadskrafter är överordnat mänskliga behov. Men samhället kan se annorlunda ut, de politiska prioriteringarna kan ändras. Om vi vill.

Vill vi förhindra fler Louise räcker det inte med att sparka Vetlanda-personalen åt Helvete även om det är en bra början. Vi måste på allvar börja tala medmänskligt ansvar, empati, solidaritet. Åt Helvete med alla kamerala byråkrater, och åt Helvete med skattesänkningar, marknadskrafter och nuvarande politiska prioriteringar. Allra mest åt Helvete med budgetdiciplinen.

Mäniskovärdet är överordnat budgetdiciplinen. Basta!

Louise från Vetlanda del 2

2007-04-14T00:57:00.000-07:00

Jag har försökt förstå vad som hände i Vetlanda. Vad som kan få en hel socialförvaltning att under 5 års tid blunda för att en tonårsflicka tvingas leva i total misär utan att socialtjänsten gör någonting. Socialen vet, men de väljer att blunda. Jag försöker verkligen förstå. Det vore lättare att förstå om fallet Louise åtminstone vore unikt. Men det är det inte.

Bobby. Som adopterades från Afrika och skulle få en mamma och en pappa. Han misshandlades regelmässigt, dagligen. Tvingades äta avföring när han inte skötte sig . En natt en vinter blev han utkastad efter en misshandel och tvingades sova naken i en hundkojan. När mörkret kom och snön föll dog han. Föräldrarna sänkte kroppen i ett kärr. Alla visste att det inte stod rätt till i Bobbys familj. Socialen hade blundat hela tiden.

Eller pappan från Väster Haninge. Alla grannar sa att egentligen är han snäll, men han blir ju sån där när han dricker, och det gör han ju ganska ofta. Alla visste det, även socialen. En kväll skulle han titta på video med sina barn. När kvällen var över hade han knivmördat sin 12-åriga dotter och våldtagit hennes bästa kompis inför ögonen på den 6-åriga sonen. Socialen blundade hela tiden, ända fram till begravningen.

Personal på migrationsverket som äntligen lyckas utvisa en svårt sjuk liten flicka till Ryssland. Migrationsverket vet att utvisningen kommer att leda till en långsam och plågsam död för flickan, eftersom hon inte kan få den vård hon behöver i Ryssland. De firar utvisningen med champange.

Eller Pholan, en 15-årig flicka från Indien som jag träffade i Göteborg för många år sedan, och som (...)

Jag berättar om Pholan nå'n annan gång. Men Louise från Vetlanda är inte unik, och det är faktsikt just det som är det allra värsta med hennes liv. Att det inte är något särskilt med det. Samma sak händer ofta och överallt i Sverige. Därför kan det inte handla enbart om entaka "misstag" från enskilda tjänstemän. Det måste handla om ett systemfel.

De tjänstemän som blundar är fullt ut ansvariga för sin passivitet. Men det som hände i Vetlanda är så vanligt att vi andra måste fråga oss - vilket ansvar har vi? För det är vi som har skapat det samhälle som regelmässigt anställer alla dessa känslokalla mäniskor som är så duktiga på att blunda. Varför gör vi det? Varför låter vi dem hållas?

Louise från Vetlanda

2007-04-13T09:26:00.000-07:00

Jag har just sett Janne Josefssons dokumentär om Louise från Vetlanda...

Hur. I. Helvete. Är. Detta. Möjligt?

Jag kräktes. Fysiskt, på riktigt.

10 år och utkastad av mamma som aldrig mer vill se henne. Flyttar till pappa som har permision från psykiatrisk tvångsvård. Han pundar och har ett brottsregister tjockt som en telefonkatalog. Louise tvingas bo med honom i en möglig husvagn och blanda hans knark. Han våldtar henne. Ständigt. Detta pågår i 5 år. Grannarna ringer socialen, polisen ringer socialen, skolan ringer socialen. SOM INGET GÖR!

Socialtjänstemännen svarar på Josefssons frågor om varför de inget gjorde genom att med stenansikte, utan att röra en min, upprepa intill förbannelse att "Med den kunskap vi då hade, gjorde vi en bedömning om vad som var rimligt."

En av Louise pundarkompisar, som uppenbarligen levt i misär större delen av sitt liv sammanfattar: "Hon har haft ett helvete." Och sammanfattar varför socialen i Vetlanda inget gjort: "De ville inget se."

Han har naturligtvis helt rätt. Socialkontorets personal ville inte göra något. Alltså valde de att blunda och förbli passiva. Hur i Helvete...

Jag återkommer med en analys om hur detta kan vara möjligt.

När jag slutat gråta.

Regeringen ljuger om fastighetsskatten

2007-04-10T00:22:00.000-07:00

Under stort buller och bång påstod härom veckan den borgerliga regeringen att den gjorde något den tyckte om, nämligen infriade vallöften. Vad saken gällde var avskaffandet av fastighetsskatten. Men regeringen ljuger.

Så här är det: Fastighetsskatten, så som den fungerade under (S)-styret, innebar att statliga tjänstemän fastställde ett taxeringsvärde på varje enskild fastighet. I beräkningsgrunderna för taxeringsvärdet ingick bland annat husets värde och om huset var beläget i ett attraktivt område. Fastighetsskatten betalades årligen till staten och hade ett tak, ett maxbelopp, som var en viss % av årsinkomsten.

Den borgerliga kritiken mot fastighetsskatten gick i princip ut på följande:

1. Eftersom skatten beräknades på taxeringsvärdet var den godtycklig.
2. Eftersom skatten togs ut löpande under fastighetsinnehavet var det en skatt på inkomster man inte hade.

Man kan tycka vad man vill om den kritiken (jag anser att kritiken är obegåvad) men regeringspartierna lovade före valet att åtgärda saken om de vann valet. Vilket de dessvärre gjorde. Och nu säger man sig alltså uppfylla vallöftet. Men! Regeringens förslag innebär följande:

1. Den statliga "skatten" ersätts med en kommunal "avgift."
2. Storleken på denna "avgift" fastställs på grundval av... just det: taxeringsvärdet.
3. "Avgiften" skall betalas... just det: årligen, löpande under fastighetsinnehavet.

Det kanske är min bristande begåvning som spelar in, men... På vilket sätt innebär det aviserade förslaget någon principiell skillnad? Den enda märkbara skillnaden mellan skatten och "avgiften" jag kan se är följande: Maxbeloppet kommer inte att beräknas på inkomsten, utan kommer i fortsättningen att vara prick 4500 kr.

Ändringen av maxbeloppet innebär att fattigpensionärer som har låg inkomst men har ärvt en fastighet i ett attraktivt område... de får HÖJD fastighetsskatt. Sänkt fastighetsskatt får däremot (och enbart) de med hög årsinkomst, om de samtidigt äger högt taxerade fastigheter.

Det regeringen säger sig göra saknar alltså fullständigt samband med vad de faktiskt gör. Regeringen ljuger således. De ljuger för att dölja det faktum att de höjer skatten för fattigpensionärerna, med avsikt att bekosta en skattesänkning åt höginkomstagarna.

Gangsterfasoner är vad det är.

Värna Kyrkans vigselrätt!

2007-04-08T09:27:00.000-07:00

"Ur ett vänsterperspektiv bör religionskritiken i princip vara ett avslutat kapitel. "

Joel Malmqvist

I utkanten av debatten kring könsneutral äktenskapslagstiftning har, för vilken gång i ordningen vet jag inte, krav åter rests på att frånta religiösa sammanslutningar vigselrätten. Att militanta ateister såsom Human-Etiska Förbundet (eller "Humanisterna" som de numera kallar sig) driver den frågan förvånar föga: Deras mission i livet förefaller vara att med varje till buds stående medel bekämpa människors sökande efter Gud.

Att diverse homofoba präster går i allians med de militanta ateisterna, och även de kräver att Kyrkan skall bli av med vigselrätten, förvånar mig inte heller. De homofoba prästerna vill, genom avskaffad vigselrätt, göra det enklare att fortsätta diskriminera homosexuella. Uppenbarligen anser homofoberna att kampen mot likabehandling är viktigare än tillgången till sociala arenor där människor på ett naturligt sätt kan möta Gud.

Vad som däremot förvånar mig är att diverse liberaler och vänstermänniskor, med diffusa hänvisning till religionsfriheten, hoppar på tåget och kräver avskaffad vigselrätt för Kyrkan.

Äktenskapslagstiftningen sköts, liksom all lagstiftning, av riksdagen. Det finns borgerliga (i bemärkelsen icke-religiösa) vigselförrättare att tillgå för den som vill gifta sig utan att blanda in religionen i äktenskapet. Det är bra. Religionstvång är enbart av ondo.

Men om nu privaträttsliga subjekt såsom Svenska Kyrkan, eller andra religiösa sammanslutningar med viss storlek och varaktighet, vill kunna erbjuda sina medlemmar en religiös cermoni vid äktenslapets ingående - och erbjuder staten att fullt ut att acceptera lagstiftningen - varför skulle då Svensla Kykan inte få företräda det allmänna och genom sin cermoni göra äktenskapet civilrättsligt bindande? Av vilken liberal eller socialistisk princip följer det att det är uteslutet att låta andra än staten sköta själva den praktiska handläggningen/ritualen? Vad är problemet med Kyrkans vigselrätt?

Vari ligger egenvärdet, för andra än militanta atesiter och debila homofober, i att frånta Svenska Kyrkan möjligheten att förrätta civilrättsligt bindande äktenskap?

Jesus och äktenskapsbryterskan

2007-04-06T05:48:00.000-07:00

Feminism är att ta byhorans parti mot mobben.
Anarkistiskt slagord

Jag antar att de flesta känner till historien om Jesus och äktenskapsbryterskan? Fariséerna hade tillfångatagit en kvinna som blivit påkommen med att begå äktenskapsbrott, ett brott belagt med dödsstraff genom stening. De frågade Jesus vad som borde göras. Jesus svarade: Den som är utan synd skall kasta första stenen. Alla fariséer lämnar då platsen, och Jesus säger till kvinnan: Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.

Det finns ett antal präster och predikanter som fått för sig att homosexualitet är synd. Jag bestrider det påståendet. Föreställningen att Skriften fördömer homosexualitet som syndigt bygger på en Bibel-tolkning där man förutsätter det som skall bevisas. Till skillnad från de påstått kristna antigay-aktivisterna försöker jag läsa Bibeln utan några homofobiska glasögon. Homofobin, den heterosexuella matrisen och det patriarkala kvinnoförtrycket är nämligen en del av "världen" alltså ett resultat av syndafördärvet. (Ni vet; Adam, Eva och äpplet.) Jag tolkar, med dessa utgångspunkter, Bibeln som att homosexuella kärleksrelationer skall likabehandlas med heterosexuella. Min ståndpunkt i sakfrågan beror alltså inte på att jag är liberalteolog – jag är schartauan, vilket kan sägas vara ett slags strängt bibeltrogen form av kristen fundamentalism.

Nå; när man sätter berättelsen om Jesus och äktenskapsbryterskan i händerna på de påstått kristna antigay-aktivisterna brukar de säga: "Visst, visst, vi skall vara förlåtande. Men Jesus säger ju faktiskt åt kvinnan att sluta synda. Älska syndaren och hata synden. Därför måste vi rättfärdiga och rättroende kristna också våga säga att utlevd homosexualitet är en synd." Ungefär så brukar det låta.

Låt oss för ett ögonblick bortse från att själva grundantagandet (att homosexualitet är synd) är fel. Låt oss, rent hypotetiskt, anta att homofoberna har rätt i den delen (vilket alltså egentligen bestrides.) Då är det fortfarande fariséiskt hyckleri att fördöma utlevd homosexualiteten!

Först ser Jesus till att sätta stopp för hot, våld, förtryck mot den utsatta kvinnan/syndaren. Först av allt ser Jesus till att de rättfärdiga och rättroende ser, erkänner och fokuserar på sin egen syndfulla natur. Därefter, enskilt och när faran är över, tar Jesus ett resonemang med kvinnan om hennes synd. Vilket för övrigt lika gärna kan gälla hennes allmänna syndfullhet, som äktenskapsbrottet eller vilken annan enskild synd som helst hon begått – Jesus säger alltid åt alla människor att sluta synda, efter att Han har förlåtit dem.

Alla dessa rättfärdiga och rättroende präster och predikanter som står i predikstolen och fördömer den homosexuella "livsstilen." Jag skall ta dessa rättfärdiga och rättroende kristnas åsikter på allvar den dagen jag ser dem gå vakt runt RFSL-lokalen för att förhindra nynazistiskt våld mot homosexuella. Jag skall lyssna på deras teologiska argument den dagen jag hör dem hålla förbön i kyrkan till stöd för alla homosexuella som utsätts för våld, trakasserier, förföljelser. Jag kommer att respektera deras ståndpunkter den dagen de besöker fängslade homosexuella och försöker få dem frigivna. Om de gör som Jesus gjorde – avstår från all form av offentlig tillrättavisning. Den dagen dessa rättfärdiga och rättroende präster och predikanter tar byhorans parti mot mobben!

Alla dessa rättfärdiga och rättroende präster och predikanter som står i predikstolen och fördömer den homo- sexuella "livsstilen" inför felfria och garanterat heterosexuella åhörare – vem liknar de mest? Jesus eller fariséerna?

Dödshjälp...

2007-04-05T04:44:00.000-07:00

Kamrat Malmqvist, vars blogginlägg finns här, har uppmärksammat att Svenska Läkaresällskapet, i hemlighet och bakom ryggen på både medborgarna och riksdagen, i sina etiska (eller snarare oetiska) regler uppmuntrar till "dödshjälp" dvs de uppmanar läkare att avliva människor.

Svenska Läkaresällskapet sällar sig därigenom till Hells Angels, Al Quida och Maffian, andra organisationer som också anser sig ha rätten att i strid med gällande lagstiftning, avliva människor.

Det bör påpekas att jag inte i och för sig ifrågasätter Svenska Läkaresällskapets rätt att opinionsbilda i frågan, även om jag förvisso anser att förslaget är människofientligt och har drag av den nazi-tyska eustanasi-politiken. Det stora, och mest upprörande problemet är att Svenska Läkaresällskapet I HEMLIGHET uppmanar sina medlemmar (läkarkåren) att avliva människor. Sådant kallas i normala samtal anstiftan till mord...

Globalisering och fascism

2007-04-04T03:58:00.000-07:00

Varje samhällsklass har en, eller ett fåtal, så kallade ”objektiva ideologier.” Med det menas politiska ideologier som ur objektivt, historiematerialistiskt perspektiv svarar mot klassernas kollektiva ekonomiska intressen. Historiska erfarenheter visar att medelklassens objektiva ideologier är de största hoten mot demokrati och välfärd.

Arbetarklassens objektiva ideologi är socialismen. Socialismen som ideologi utgår från arbetareklassens erfarenheter och intressen och försöker skapa ett samhälle där det ekonomiska mervärdet i så hög grad som möjligt tillfaller de som faktiskt skapar mervärdet – proletariatet (må sedan mervärdet komma från offentlig eller privat produktion av endera varor eller tjänster). Exempel på socialistiska ideologier är socialdemokrati och kommunism.

Överklassens objektiva ideologi är nykonservatismen, som även den kommer i två versioner – nyliberalism och socialkonservatism. Moderaternas valframgångar beror delvis på omsvängningen från den förra till den senare. Det rör sig i båda fallen om ideologier som försöker göra motsatt fördelning av mervärdet. De vill fördela makt, pengar och social status till de som inte arbetar utan enbart äger eller bestämmer.

Medelklassen kallas ofta för en ”vacklande skikt.” Detta beror på att medelklassen så att säga sitter i kläm mellan de stora klasserna och vacklar mellan de i sin lojalitet. Medelklassen måste, i likhet med arbetareklassen, livnära sig på produktivt arbete men samtidigt är de ”sina egna herrar” eftersom de har ett avgörande inflytande över sitt eget arbete. Ofta är de egenföretagare. Detta gör att de har vissa gemensamma intressen med överklassen. Medelklassens objektiva ideologier är mycket spretiga och motsägelsefulla, vilket beror just på att de är ett vacklande skikt. Om vi utgår från historiska erfarenheter är deras objektiva ideologier socialliberalism, anarkosyndikalism eller fascism.

I en allt mer globaliserad ekonomi har utrymmet för socialliberal politik i det närmaste krympt bort fullständigt. Detta är förklaringen till att Lars Leijonborgs och Maud Olofsson styrt över sina socialliberala partier Fp och C till renodlad nyliberalism på riksplanet. M och KD är numera socialkonservativa partier båda två. Men socialliberalismen är politiskt död, och det är helt naturligt. Liket sprattlarfortfarande lite inom Fp-vänstern och folkrörelse-centern (samt hos S-högern) men det handlar om likryckningar. I en global ekonomi finns inget utrymme för socialliberal ekonomisk politik. Medelklassen i form av egenföretagare inom kunskapsbranschen, högre tjänstemän och högstatusakademiker rikerar idag att få sina arbetsuppgifter outsorcade till andra länder i och med den internetbaserade ekonomin. Människor kan numera utföra även dessa arbetsuppgifter i Indien, Kina eller Brasilien och sedan helt enkelt maila över resultatet till ett svenskt företag.

Varthän vänder sig då medelklassen med sina objektiva krav och intressen, i takt med att globaliseringen rullar på och nationalstaten försvagas? Det som återstår att välja mellan är anarkosyndikalism eller fascism, och häri ligger förklaringen till SD:s ökade väljarstöd. Som Sture Nordh TCO.s förbundsordförande konstaterar i dagens GP 4/4 –07 s. 63: ”Historiskt har vi sett eländiga utslag av nationalism och slutenhet när medelklassen förlorar tilltron till de samhälleliga systemen.” SD är måhända en ny slags fascism utan våldromantik, uniformer och koncentrationsläger, men fascister är de likafullt. Fascism är medelklassens objektiva ideologi i högertappning.

Globalisering i kombination med allmän politisk högervridning leder till att fascismen stärker sina positioner. Vill vi motverka fascismen krävs således tre saker, snarast möjligt:

A. Att vi formulerar ett alternativ till den globala nyliberala ekonomin utan att för den sakens skull förfalla till stalinistisk ”socialism-i-ett-land-antiglobalisering.”
B. Att detta alternativ är ett tydligt antikapitalistiskt radikalt vänsteralternativ.
C. Att detta alternativ tillvaratar medelklassens intressen utan att förfalla till anarkosyndikalistiskt influerad individualism eller antiparlamentarism.

Parti-DÅKen: En rosa knytnäve

2007-04-02T00:38:00.000-07:00

Socialdemokraterna i Södra Älvsborg har haft DistriktsÅrsKongress i Ullricehamn i helgen. Precis som när SSU-DÅKen hölls härom månaden samlades socialdemlokratiska gräsrötter från hela 7-häradsbygden för att utvärdera valresultatet, besluta om det kommande årets politiska huvudfrågor och välja nytt DS (distriktsstyrelse). Som vanligt och lämpligt är, var det ett radikalt forum för samhällsomvandling där det heta blodet svallade och de röda fanorna vajade. SSU-DÅKen fick beteckningen röd pansarnäve. Det vore kanske att ta i väl mycket i det här fallet, men en rosa knytnäve förtjänar parti-DÅKen nog ändå att kallas.

Borås (S)-studenter
Studentklubben, som är ansluten till partidistriktet som s-förening, var liksom tidigare år mycket aktiva på parti-DÅKen. Av 181 röstberättigade ombud var 5 studentklubbister, och samtliga klubbister äntrade talarstolen. Borås (S)-studenter vann vid flera tillfällen kongressens stöd för sina politiska krav och anlyser. Genom sin blotta närvaro vitaliserar studentklubben det politiska samtalet och stärker de antikapitalistiska krafternas kampförmåga och stridsvilja!

Världsfred och antiimperialism
Studentklubben krävde i en motion att en eventuell EU-konstitution skall innehålla ett uttryckligt förbud för medlemsstaterna att delta i icke FN-sanktionerade militära angrepp mot suveräna stater. I motionstexten fördömdes den kriminella ockupationen av Irak, och kravet är en del av socialdemokratins arbete för alla folkens frihet-hela världens fred. Motionen skall även ses som ett sätt att formera en radikal socialistisk Europapolitik, bortom den infantila Ja/Nej-debatten om EU. Lite aktiv kamp på EU-nivå, för världssocialism och mot aggressiv kapitalistisk imperialism, kort sagt.

En enhällig partiDÅK antog studentklubbens motion.

Omänskliga rättigheter
Eder ödmjuke bloggare hade lagt en enskild motion om att förbjuda djurcirkusar. Av etiska skäl skall levande varelser (varken djur eller människor) självklart inte transporteras runt likt utställningsföremål för att visas upp av vinstintresse. En lika kunnig som radikal distriksstyrelse rekomenderade att DÅKen skulle bifalla motionen. Djurens befrielse är människans befrielse – Djurrätt är socialism.

En enhällig partiDÅK antog motionen.

Internationell solidaritet
Offer för trafficking skall erbjudas permanent uppehållstillstånd i Sverige. Argumentation överflödig. Tvångsprostitution är kapitalism – Internationell solidaritet är socialism.

En enhällig partiDÅK antog motionen.

Kamp mot högeravvikelser
Varje paradis har sin orm, och efter valförluster tenderar högersossar att flockas kring kongressar likt flugor runt koskit. Så även i Södra Älvsborg, även om högersossarna i distriktet är få till antalet och politiskt svaga. De ljusblå ormarna är småsnok snarare är huggorm och brukar vara en lätt match för de röda järvarna och de lila vargarna. Inför årets partiDÅK hade högeroppositionen dock mobiliserat sig och försökt kraftsamla för ett första försiktigt högeruppror. Taktiken var att få in en högersosse i partidistriktets valberedning, och att få igenom en motion som innehöll neutrala (istället för entydigt negativa) skrivningar om privata arbetsförmedlingar.

Vid valet av valberedning ville de få bort Barbro Peterson, som engagerat sig hårt för jämställdhet och mångfald i partiet. Istället lät de en ökänd sexist nominera en byråkrat-karriärist som mest gjort sig känd för att inte engagera sig för varken jämställdhet eller mångfald. Distriktskongressen kväste dock med besked detta patetiska lilla uppror – med röstsiffrorna 154-8 omvaldes Barbro till valberedningen. Drygt 95% är nästan Nordkoreanska siffror…

I motionen om AMS, och försöket att få igenom neutrala formuleringar om privata arbetsförmedlingar, gick det lika illa för högeravvikarna. Distriktsstyrelsen, som möjligen ville ha lite överseende, och en förlåtande attityd, med deras dumheter, hade valt att besvara motionen med hänvisning till att vi socialdemokrater motsätter oss privata arbetsförmedlingar. Upprörda kongressdelegater, däribland Borås (S)-studenter, gick dock emot DS och krävde ett hårdare, rödare och tydligare NEJ, och yrkade avslag på hela motionen! Dörren åt höger skall inte öppnas på glänt, den skall inte ens låsas upp, utan förbli låst och igenbommad. Privata arbetsförmedlingar skall bort, bort, bort, eftersom det är borgerligt, borgerligt, borgerligt…
Vid omröstningen mellan DS:s mjuka vänster-nej och studenklubbens hårda vänster-nej hade luften helt gått ur den lika patetiska som mikroskopiska ja-högern. Borås (S)-studenters hårda vänster-nej vann voteringen mot DS, utan att det ens krävdes rösträkning.

Bästa kongress-citatet
"När jag nu lämnar distriktsstyrelsen kommer jag naturligtvis inte att lämna det aktiva partiarbetet. Distriktet är ju stabilt placerat i partivänstern, och skulle det vara så att det börjar ändra sig… då kommer jag naturligtvis tillbaka."

Solveig Kjörnsberg, rakryggad ideolog

Sammanfattning
Södra Älvsborgs partidistrikt – Rödare än någonsin
Arbetareklassen – Kampvillig som aldrig förr
Borås (S)-studenter - Starkare än stål

Röster från Skuggvärlden

2007-03-24T11:36:00.000-07:00

Jag har lagt upp några länkar under den nya rubriken Röster från skuggvärlden. Det är länkar till bloggar som handlar om viktiga saker. De beskriver saker som inte borde behöva beskrivas. Det borde inte behöva finnas ord som gör det möjligt att beskriva det de skriver om. Men det de skriver måste skrivas, och därför måste det läsas. Allt för många upplever vad de har upplevt, allt för få orkar vittna om det.

Läs deras bloggar. Det är ingen rolig läsning. Det är ingen upplyftande, avslappnande eller på något vis trevlig läsning. Men det är nödvändig läsning.

Här är två exempel:

Korpdotter
Inceste de Citron

Vissa sår läker aldrig. Såren kanske slutar blöda, men de läker aldrig. Läs vad de skriver och låt fingertopparna följa ärren. Lyssna på rösterna från skuggvärlden.

"Jag vill bli sedd..."

2007-03-16T19:09:00.000-07:00

Folk som tror att de förstår saker, de tror att människor skär sig i armarna som ett rop på hjälp. För att säga att man vill bli sedd. Men det är inte det, det handlar om.

Det handlar om att hjärnan får inte plats i huvudet, utan svävar omkring 30 cm över huvudet, och tomrummet inne i kraniet växer så man måste trycka ihop ansiktet med händerna för att huvudet inte ska sprängas. Det är svårt att andas för syret räcker inte så man blir alldeles yr, och världen snurrar runt, runt, runt och man hinner inte med.

Då kommer det någon lycklig djävla glad människa med äppelkäcka tillrop om att ta sig i kragen, att tänka på något roligt och man vill SPY på den djävelen. Men man kan inte spy för magen är alldeles full av feta slemmiga daggmaskar och under huden har nå’n äcklig satans insekt har lagt ägg som snart kommer att kläckas och det finns inget man kan göra åt det.

Man vill SLÅ SÖNDER något och mest av allt vill man slippa alla dessa förbannade lyckliga människor som svärmar omkring som myggor och lever sina liv utan att någonsin behöva se ner i den svart djupa Brunnen, och som aldrig stått på Kanten och tvingatts titta ner i Mörkret för de lever i nå’t djävla dockhus och har rosa kuddar i soffan och allt så så FÖRBANNAT bra hela tiden.

Det är då man trycker en tänd ciggaret mot armen för då, bara då, lättar det på trycket. Hjärnan sjunker ner i huvudet och trycket i skallen försvinner och världen slutar snurra. Den söta lukten av bränt kött gör att man förstår att man har faktiskt inte mask i magen eller insekter under huden. Man kan andas igen.

Det är inget rop på hjälp att bränna sig med ciggaretter eller skära sig eller vad man nu gör, för man får ingen hjälp ändå. Det är ett sätt att lösa problemet. Det gör ont att bränna sig eller skära sig, men så länge det gör ont så är det inget annat som gör ont.

Det är vad hela saken handlar om.

Våga kritisera den heterosexuella livstilen

2007-03-09T18:16:00.000-08:00

Vi kristna har en plikt, mot Gud och våra medmänniskor, att stå upp för sanningen även när den är obekväm. Låt oss därför ta bladet från munnen och tala klarspråk om det moderna samhällets stora gissel; den heterosexuella livsstilen.

Den heterosexuella livstilen är ett hot mot lag & ordning.

De som utövar den heterosexuella livstilen är kraftigt överrepresenterade bland grova våldsbrottslingar. Av de som dömts för gängrelaterade grova våldsbrott är andelen hela 100%. Inte en enda av HA:s eller Bandidos medlemmar som dömts till fängelse kan med säkerhet sägas vara homosexuella! Jag vill naturligtvis inte skuldbelägga eller misstänkliggöra heterosexuella människor, men det är svårt att värja sig från intrycket att det finns något i den heterosexuella livsstilen som uppmuntrar till ett förakt mot lag och ordning, och som leder till grova våldsbrott.

Den heterosexuella livsstilen leder till våldtäkter.

Årligen våldtas tiotusentals kvinnor i Sverige. I princip alla dessa kvinnor blir våldtagna av en man som valt att utöva en heterosexuell livsstil. Mängden fall, där en domstol klart kunnat fastställa att en kvinna blivit våldtagen av en kvinna, eller att en man blivit våldtagen av en man, ligger däremot vanligen nära noll. Naturligtvis är inte alla heterosexuella människor våldtäktsmän, men det är uppenbart att det finns en koppling mellan våldtäkter och den heterosexuella livsstilen som vi måste våga problematisera.

Den heterosexuella livsstilen är ett hot mot äktenskapet.

I FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna artikel 16 står följande: ”Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någom inskränkning [...] ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskapets ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.” Deklarationen fortsätter i moment 3: ” Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.” Observera att det INTE står att män och kvinnor nödvändigtvis skall gifta sig MED VARANDRA, utan att de skall få gifta sig och att bilda familj, punkt. Dessvärre väljer många av den heterosexuella livsstilens lobbygrupper, däribland Livets Ord, det högerkristna partiet KD och den märkliga sekten Maranata, att blunda för detta och försöker med olika skumma metoder forhindra en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är hög tid att försvara äktenskapet från heteromaffians angrepp, och göra det möjligt även för homosexuella att få gifta sig och bilda familj!

Avslutningsvis: jag vill betona att jag inte på något vis anser att heterosexuella människor är mindre värda än andra människor, eller att jag försvarar diskriminering av, eller våld mot, heterosexuella. Det är min fasta övertygelse att heterosexualitet går att bota, genom förbön, medicinering eller god självdiciplin. Men vi måste våga inse och stå för sanningen; den heterosexuella livsstilen är en cansersvulst på samhällskroppen som vi måste göra något åt!

Mitt tal 8:e mars

2007-03-08T13:28:00.000-08:00

Der här är det tal jag höll i Folkets Hus i Skene på Internationella Kvinnodagen 2007.

Det allra värsta man kan säga till ett barn, det är ”jag ville aldrig ha dig.”

För 40 år sedan var kvinnor inte människor i Sverige. Inte riktigt lika mycket som män i alla fall. För det är en mänsklig rättighet att kontrollera sin egen sexualitet men för 40 år sedan i Sverige hade inte kvinnor kontroll över sin egen sexualitet. I vart fall inte om man var gift, för det gick inte att fälla en man för våldtäkt om han våldtog sin fru. Kvinnans sexualitet var något som mannen kontrollerade.

Kvinnor var inte människor för 40 år sedan, inte riktigt lika mycket som män, för det är en mänsklig rättighet att kontrollera sin egen kropp och det kunde inte kvinnor för 40 år sedan. Abort var förbjudet. Om kvinnan blev gravid, kanske efter en våldtäkt av den hon var gift med, då hade hon inget annat val än att föda det barnet.

40 år. För 40 år sedan var Polen en kommunistisk diktatur, där människorna inte fick säga vad de ville, de fick inte bilda fria fackföreningar och de fick inte rösta i fria demokratiska val. Men trots att Polen var en diktatur så var alla människor i Polen människor. I Polen var det olagligt att vålda någon, även om det var någon man var gift med. Och i Polen hade kvinnan kontroll över sin egen kropp, för abort var tillåtet.

Jag tror att det var så, för att i Polen viste alla människor, även männen, vad det innebär att inte ha kontroll över sin egen kropp. De viste det ända in under skinnet, hur det är att inte kontrollera sin egen kropp. De hade fått den erfarenheten intatuerad i huden som siffror, när de satt i Auswich, Dachau, Ravensbrück. De visste vad det innebär att vara utlämnad åt läkare som gör vad de vill med en.

Kvinnorna i Polen visste något mer. De visste vad internationell solidaritet innebär, vad det betyder, på riktigt. För de kvinnor som levde i Polen, med siffror intatuerade i huden, de levde för att britter och ryssar hade räddat dem, hade öppnat dörrarna, i Auswich, Dachau, Ravensbrück, och släppt ut dem.

De visste att ibland behöver man hjälp och ibland är man den som kan erbjuda hjälp. Så Polens kvinnor, de stod på Nordsjöns södra strand och tittade norrut, och de såg att i Sverige hade kvinnorna inte kontroll över över sin egen kropp. Och de polska kvinnorna sa att vi har inte mycket i Polen, vi har ingen demokrati, vi är ett fattigt land, men vi har något som ni inte har och det vill vi dela med oss av, till er. Så de öppnade dörrarna till sjukhusen, släppte in de svenska kvinnorna, och gav dem ett val.

40 år. Det kan hända mycket på 40 år. I Sverige har kvinnan idag kontroll över sin egen sexualitet, för det är olagligt att våldta någon, även om man är gift med henne. Och kvinnan har kontroll över sin egen kropp, för abort är tillåtet i Sverige idag.

Idag är Polen en demokrati. Diktaturen har fallit och i Polen har man yttrandefrihet, demokratiska val och fria fackföreningar. Men för Polens kvinnor har tiden rullat baklänges. Idag är abort förbjudet i Polen.

40 år. För 40 år sedan var min mamma gravid. Hon hade ett litet foster i magen som ännu inte blivit en människa. Men det blev en människa. Det blev jag.

Och jag har fått så mycket kärlek av min mamma. Så otroligt mycket kärlek. Och jag har vetat att den kärleken är äkta för jag vet att jag var önskad och efterlängtad. Jag vet att jag var önskad och efterlängtad för min mamma hade ett val. Ett val hon inte gjorde. Ett val hon fått av Polens kvinnor.

Idag kan Polens barn inte vara säkra på att de är önskade och efterlängtade, för Polens kvinnor har inte det valet. Min mamma gav mig kärlek, och Polens kvinnor gav mig trygghet i att den kärleken är äkta.

Jag vill ge det till Polens barn, som jag fick.

Jag vill ge samma val till Polens kvinnor, som min mamma fick.

Jag vill ge det enda jag har att ge, jag vill öppna sjukhusdörrarna för Polens kvinnor och ge Polens kvinnor rätten att kontrollera sina egna kroppar.

Konsten som språk

2007-03-07T16:43:00.000-08:00

Om konst är ett sätt att förmedla ett budskap, är det då konst att skära sig i armarna för att förmedla budskapet att man mår dåligt och vill bli sedd?

Begrunda uttrycket ”Hoadel kamarx spiff. Neogrit bax!”

Som aktiv politiker händer det ibland att jag tvingas lyssna på saker i stil med: ”Här handlar det, som så ofta inom arbetarerörelsen, om att göra en avvägning mellan det praktiska och det principiella. Endast om det förra är av betydande vikt kan vi med gott samvete dagtinga det senare. Men det är inte självklart att det senare måste tillmätas större tyngd än det förra.” Om talaren är mindre garvad tenderar vederbörande att uttrycka sig något mer rakt på sak: ”Jag instämmer med föregående talare. Även jag är för allt bra och mot allt dåligt.”

Definitionen av pladder är ord som saknar budskap. Jag läste en insändare en gång som gick ut på följande, fritt citerat ur minnet: ”Det är tur att vi har så höga skatter i Sverige för annars hade staten inte haft råd med alla bidrag som vi behöver få, efter att vi betalat alla skatter.” Motsatsen till pladder är ironi, för ironi handlar om att förmedla ett budskap som inte motsvaras av de ord man använder

Att skriva ironisk ställer krav på författaren. Är man alltför subtil finns risken att läsaren tror att man menar det man säger. Är man å andra sidan alltför tydlig slår det över i hån. Att vara ironisk är att balansera på den rakbladstunna linjen mellan det subtila och det hånfulla. Ironi ställer dessutom krav på läsaren. Författaren har ett budskap men budskapet är något annat än vad orden till synes säger. För att förstå budskapet måste läsaren anstränga sig och ta sig förbi orden för att se meningen bakom orden. Läsaren måste blunda för uttrycken och fokusera på intrycken.

När slutar man tala svenska? Är göteborgska svenska? Skånska? Om ja, kan man i så fall säga att norska är en svensk dialek? Inlandsdanska? Men om inte; hur renodlat rikssvenska måste man tala för att det skall betraktas som svenska? Förekomsten av gränsfall upphäver dock inte förekomsten av tydliga fall: persiska är inte svenska, stockholmdialekt är svenska.

Bilder, dans, sång, det är konst när det har ett budskap. Det är konst eftersom det har eller är ett budskap.Konsten är ett språk, persiska ett annat. Kan man inte språket så låter det som pladder, men det är inte pladder. Pladder är det däremot när en politiker säger sig vara för allt bra och mot allt dåligt, eller när Britney Spears sjunger ännu en MTV-sång om hur kär hon är i stadens snyggaste kille. Hoadel kamarx spiff. Neogrit bax!

Ironi är konst, men kommersialistisk masskultur är pladder. Och nej, det är inte konst att skära sig i armarna för att få sagt att man mår dåligt. Däremot finns det antagligen en anledning till att många konstnärer skär sig i armarna. Mår man bra har man nämligen i allmänhet fullt upp med att må just bra, det är när man mår dåligt som man har något att säga. Exempelvis genom konsten...

SSU-DÅKen: En röd pansarnäve

2007-03-05T00:31:00.000-08:00

SSU Södra Älvsborg har nu genomfört sin 77:e DisstriktsÅrsKongress, DÅKen, som detta år ägde rum i Skene Folkets Hus i Mark. Utöver det 3-hövdade presidiet och den avgående distriktstyrelsens 7 ledamöter (som inte har rösträtt på DÅKen) hade 20 valda delegater från fem SSU-klubbar samlats för att diskutera politiskt handlingsprogram, behandla inte mindre än 75 motioner, samt för att välja ny distriktsstyrelse.

En DÅK i enighetens tecken

Under två dagars tid drog 7-Häradsbyggdens unga röda garde upp de politiska riktlinjerna för det kommande årets klasskamp. DÅKen blev en demokratisk styrkemanifestation. Idéer och åsikter bröts mot varandra under politiskt klargörande och kamratliga former. Ur mångfald kommer enighet och SSU Södra Älvsborg står nu starkare än någonsin. Att SSU kan samla så många ungdomar för att diskutera allt från betyg och körkortsundervisning till EU-konstitutionen och den israeliska ockupationen av Palestina lovar gott inför framtiden. Demokratin lever i den röda folkdjupen!

Prominenta gäster

Bland de inbjudna gästerna märktes bland annat Henrik Svedberg, ordförande för Socialdemokraterna i Mark, vars anförande om klassamhällets förbannelse rörde delegaterna djupt i hjärtat. Ett annat strålande anförande hölls av Laija Exner, tidigare. riksdagsledamot och ättad från en av det finska klasskrigets många heroiska rödgardist-familjer. DÅKen hedrades även av den mångårige klasskämpen, finansutskottets förre ordförande och fastighetsskattens anfader, allas vår älskade och högt ärade Arne Kjörnsberg,

Den stora köttstriden

SSU Södra Älvsborg är enigt och starkt. Dock finns det faktiskt en fråga där just ordet ”enighet” kanske känns lite... låt oss säga malplacerat... inom distriktet. Nämligen frågan om vilken mat distriktet skall servera på SSU-kurserna. Inom distriktet har vi en stor andel vegetarianer som menar att det är djupt oetiskt att äta kött eftersom det finansierar den amerikanska köttindustrin, underblåser den globala snedfördelningen av föda samt att det är fel i sig att äta upp våra fyrbenta kamrater enbart ”därför att vi kan.” Detta har väckt frågan Skall distriktet med de gemensamma resurserna köpa in kött till SSU-kurserna?

Köttätarfalangen anser att distriktet skall köpa in den mat medlemmarna äter. Kött, hallal/kocher, vegetariskt, vegan, whatever. Alla skall med så låt alla äta vad de vill. Något behov av gemensamma diskussioner eller kollektiva lösningar anser de inte att det finns.

Vegg-falangen (som består av både vegetarianer och köttätare) menar att det är en politisk fråga hur vi använder våra gemensamma resurser. Är det OK att köpa in porr för SSU-pengar om - Gud förbjde - medlemarna gillar porr? Borde kanske SSU köpa in ciggaretter åt de SSU-are som röker? Naturligtvis inte. Våra gemensamma resurser skall användas till saker som alla är beredda att stödja. Det är av det skälet staten inte skall finansiera ojämlikt uttag av föräldraledigheten. Och av det skälet bör distriktet endast köpa in mat som alla medlemmat finner etiskt försvarbar. Alla skall med tillsammans, inte var och en för sig.

Förra DÅKen, mars 2006, lyckades köttätarna kuppa igenom ett beslut om köttinköp med röstsiffrorna 7-6, sex reservanter. De sex reservanterna återkom dock i år med en ny motion. Båda sidor hade mobiliserat kraftfullt inför den stora ideologiska striden. Många kamrater höll många, långa och välformulerade inlägg i talarstolen. Striden var jämn, frågan stod och vägde. Vänster eller höger, vegg eller kött, vegetarisk gemenskap eller kött-individualism?

Efter DÅKens i särklass längsta och definitivt mest känsloladdade debatt (där förslag till streck i debatten väcktes och avvisades efter de 12 första inläggen) skulle frågan slutligen avgöras. Efter försöksvotering och votering med handuppräckning gick frågan till rösträkning. För säkerhets skull genomfördes rösträkningen två gånger, för att de båda rösträknarna skulle vara helt säkra. Resultatet blev: 8-8, seger för vegetarianerna efter lottning!

Vänstersegern var knapp, men mer än tillräcklig. Sade för övrigt inte Darwin något i stil med att Guds hand vilar över slumpen...?

Några andra beslut från DÅKen

Kårobligatoriet skall bort, bort bort!

Motiv: Studentkårerna är i dag en lekstuga för liberala suputer, opolitiska karriärister och övriga dumskallar, vars infantila verksamhet kan fortgå tack vare anslutningstvånget.

Socialtjänsten skall fortare kunna ingripa när barn kanske far illa.

Motiv: Så länge barn far illa har samhället, socialtjänsten och medborgare i övrigt, uppenbarligen inte gjort tillräckligt. Hellre statliga stickkontroller i människors hem än fler döda barn som ligger nakna i en hundkoja.

Jobbet tillbaka vid olagliga uppsägningar!

Motiv: I LAS finns det regler om hur, när och varför en anställd kan bli uppsagd. Men idag har arbetsgivaren möjlighet att köpa sig rätten att begå lagbrott! Detta eftersom det inte finns någon skyldighet för arbetsgivaren att återanställa den som blivit olagligt uppsagd, enbart att betala skadestånd. Detta är oacceptabelt – det är en skam att medborgarrätt heter pengar.

En DÅK i kampen tecken

Det blev, sammanfattningsvis, en DÅK i den oförskräckta kampens tecken Till distriktsordförande omvaldes enhälligt Sanne Nordqvist, och lika enhälligt valde DÅKen Nathalie Sennerteg till ny kassör. Med ett sådant duomvirat i ledningen är socialismens seger oundviklig. SSU Södra Älvsborg kräver klassamhällets avskaffande, patriarkatets krossande och nationalismens förgörande. Bums!

Anstöt, homosexualitet och fariséism

2007-03-02T11:39:00.000-08:00

Det finns ingen anledning att omformulera det redan klart formulerade. Jag tänker därför inleda den här bloggen med ett citat av Dr. Franz Pieper, från Kristen dogmatik sidan 250.

”Förförelse till synd kallar Skriften för att ge anstöt (skadalon poiein, Rom 16:17.) Att ge anstöt betyder att lära eller göra något, varigenom man ger andra människor anledning till otro, vantro eller gudlöst leverne, så att dessa i vad av oss beror, går evigt förlorade. Därför innehåller också Skriften kraftiga varningar för att giva anstöt (Matt 18:6 ff, Mark 9:42 ff, Luk 17:1, 2 osv.) Skriften lär också, att vi kan ge anstöt icke blott genom att göra det onda (falsk lära, gudlöst leverne) utan också genom oförsiktig användning av tillåtna ting (t.ex. ätandet av kött, drickande av vin, 1 Kor 8, Rom 14) i det att vi genom vår förebild ger kristna, som är svaga i kunskapen, anledning till att göra något, som de i sitt felaktiga samvete anser vara synd. Som allmän regel gäller således: man skall avstå från att använda den kristna friheten, sålänge icke därigenom evangeliets sanning förnekas. Det senare blir fallet när en, som är svag i kunskapen, försöker få sin villfarelse erkänd såsom rätt lära, vilket blir uppenbart genom att han dömer dem, som har den rätta kunskapen, dvs genom att han förklarar denne handla mot Gud. I detta fall blir den svage en falsk lärare, mot vilken sådana skriftställen som Kol 2:16, Gal 5:1 gäller.”

Översätter vi det här till modernt vardagsspråk, och tillämpar det på frågan om homosexualitet, blir innebörden följande: Homosexuella relationer tillhör kategorin tillåtna ting som dessvärre kan ge upphov till anstöt. Inom Svenska Kyrkan har vi nämligen, tyvärr, en del syskon som är svaga i kunskapen om Skriftens rena lära om homosexualitet (fortsättningsvis kallas dessa våra kunskapssvaga syskon för homofobiska fariséer.) De homofobiska fariséerna inbillar sig, felaktigt, att samkönad kärlek är synd. Det är naturligtvis nonsens, och bygger på ett sammelsurium av felriktad lagiskhet och semikatolicism. Dock; de homofobiska fariséerna kan inte hjälpa att de är svaga i sin kunskap, och läran om anstöt ålägger oss andra att visa fördragsamhet även mot dessa våra homofobiskt fariséistiska syskon.

Gränsen för den kristna toleransen gentemot homofobiska farisér är dock nådd när de skriver på diverse protestlistor mot samkönade äktenskap, eller på annat sätt försöker få sitt obibliska och kätterska homosex-motstånd erkänt som rätt kristen lära. Då är det vår kristna plikt, mot Gud och mot människorna, att avslöja dem som de heretiker och irrlärare de är. Deras motstånd mot homosexualitet är nämligen inte alls skriftenligt, utan direkt skriftvidrigt, och ett utslag av mänskligt, patriarkalt tänkande (i form av den heterosexuella matrisen.)

Det är med andra ord dags att sätta ner foten.
Inför könsneutrala kyrkbröllop. Bums!

P.S.
För den som inte känner till Dr. Franz Pieper eller hans tegelsten till bok Kristen dogmatik, kan jag helt kort nämna följande. Han var lärare i dogmatik vid missourisynodens teologiska högskola i St Louis, och boken gavs ut på 40-talet i USA. På svenska utgavs Kristen dogmatik 1985 av Bokförlaget Pro Veritae, efter att ha översatts av Teologie Doktor Tom G.A. Hardt, kyrkoherde i Evangelisk-lutherska S:t Martins församling i Stockholm. Dr. Pieper torde oomtvistligen vara den konservativt protestantiska kristenhetens mest renläriga ”lutheran”, om man nu skall använda det ordet. Boken är klok och läsvärd, om än något polemisk i sina formuleringar. Dock aningen tungläst...

Fraktal moral

2007-03-02T03:48:00.000-08:00

Ont och gott
Är olika ord för samma sak
Bubblande protoplasma
Som söker ett mönster i slumpartade handlingar

Att leva är att bära en mask
Så länge att masken blir ansiktet

Att vara människa
Är att sitta i ett rum utan förnster & dörrar
Och drömma om världen utanför

Vilket ljus kastar ingen skugga?

Det finns ett sådant Ljus
Det finns en Dörr
I döden tar vi av oss masken

Och mönstret vi söker är ett kors

Om konst

2007-02-27T22:03:00.000-08:00

”Jag förstår inte den här tavlan.”
”Varför är vissa saker konst men inte andra?”

Jag läste en bok för en tid sedan som hette ”Svarta hål och tidsloopar.” Den var skriven av Stephen Hawkins, som har typ IQ en miljard och är proffesor i partikelfysik. Jag förstod inte det han skrev. Betyder det att Hawkins är en dålig forskare eller att boken var illa skriven?

Det pågår just nu en rätt livlig debatt bland biologer, om huruvida teorin om Inteligent Design är vetenskap eller inte. Såvitt jag förstår är de flesta överens om att den frågan rimligen bör avgöras av biologer, snarare än av datatekniker, städare eller skådespelare.

Somliga socialpsykologer är bra på att beskriva saker, men dåliga på att förstå dem. Castell buntar ihop den amerikanska milisrörelsen med de mexikanska zapatisterna och beskriver dem på ett sätt som gör dem jämförliga. Han beskriver motståndsidentiteter bra, men han förstår uppenbarligen inte vad det handlar om.

Konstvetare är ofta människor som, likt Castell, beskriver sådant de inte förstår. ”Här har kostnären lekt med diciplinerna, för bakom den yttre post-perceptivismen kan man ana ett stråk av socialrealism.” Det är som att sätta Processen i händerna på en kritiker och få kommentaren ”Kafka överutnyttjar semiokolon.”

MTV-pop, Kärlekspekoral från Hollywood, målningar som föreställer människor – må de se’n hänga på Louvren och föreställa Mona Lisa – det är inte konst. Allt det där är bara saker som kälkborgare förstår, och som de kallar konst. Den så kallade konst de tycker om får ett högt pris, den de ogillar får ett lågt. En kälkborgare är en person för vilket allting har ett pris men inget något värde. Konst är något annat. Konst har ett värde.

De gamla grekerna kallade alla för barbarer som inte talade grekiska eftersom de tyckte att allt som blev sagt på andra språk alltid lät som ”barr-barr.” Konst har ett värde, för konst är det när man har något att säga. Bilder, dans, ord – det är bara konstens språk. Konsten i sig har ett budskap. Konsten i sig är ett budskap, bortom språket. Förstår man inte språket så kanske man borde lära sig det, istället för att bunta ihop allt man inte förstår med en massa skit som man inte heller förstår men som man tycker ser likadant ut eller som man tycker låter likadant, och kalla det ”konst.”

Jag vet inte om masskulturen fördummar människorna, men jag vet att kommersialismen förytligar konsten. Brittney Spears sjunger inte, det bara låter som sång. En dikt är ingen dikt bara för att den rimmar. Det går inte att skapa konst, för konsten finns redan. Konstnären är bara det medium som konsten använder för att göra sig synlig. Förstår man inte det är det tragiskt, men det är inte konstnärens fel. Framför allt är det inte konstens fel...

Låt mig få gråta

2007-02-26T18:34:00.000-08:00

Det här skrev jag en gång när jag var lite nere. Kände för att dela med mig av det.

Det gör ont när människor pratar med mig för jag är alldeles TOM innuti, och det ekar i mig, och orden slår som hammarslag i huvudet

Det gör ont för det är alldeles mörkt och allt jag ser är skuggor och det värsta av allt är att det finns inte ens några monster i skuggorna för jag är ENSAM

Det gör ont för det finns inget upp eller ner, eller fram eller bak, och det finns INGEN MENING, och det finns inte ens något slut

Det enda jag har är tårar
Så länge tårarna faller gör det mindre ont

Låt mig få gråta i fred

Feministiskt självförsvar

2007-02-24T13:49:00.000-08:00

När man diskuterar feministiskt självförsvar hamnar man, ofelbart, i en av okunnighet präglad debatt om våldets allmänna förbannelse.

Samma människor som blir hysteriska när man förespråkar att Sveriges försvar (vars huvuduppgigt består i att träna unga människor i konsten att döda) kanske borde läggas ner, samma människor förvandlar sig helt plötsligt till radikalpacifister av Mahatma Gandhi-propotioner och fördömmer förbehållslöst allt våld, särskilt unga flickors eventuella möjlighet till självförsvar. Obegripligt!

Eller kanske inte. Försvaret är ju manligt våld. Vad folk motsätter sig förefaller vara just en eventuell förekomst av kvinnligt våld. Kommentar överflödig i övrigt, antar jag.

Dock; vad de radikalpacifistiska militärvännerna vanligen är lyckligt ovetandes om, är att FEMINISTISKT SJÄLVFÖRSVAR HANDLAR INTE OM VÅLD!!!

Feministiskt självförsvar handlar om att tjejer och kvinnor lär sig att själva försvara sina rättigheter med ord, med självsäkerhet, med trygghet. För det är ju faktiskt så att samhället tränar pojkar i konsten att ta för sig, men tränar flickor i undergivenhet. Det är det som kallas könsroller. Feministiskt självförsvar handlar om att träna bort påtvingad osäkerhet och undergivenhet. Feministiskt självförsvar handlar om att bryta våldsspiralen genom att lära flickor säga NEJ! med ord som inte kan ignoreras.

Feministiskt självförsvar är kort sagt bra. Så bra att inte ens radikalpacifistiska manliga försvarsanhängare borde kunna motsätta sig det, efter att ha läst denna blogg. Men det gör de säkert ändå. Suck...

Hur kan Gud...

2007-02-20T23:46:00.000-08:00

Hur kan Gud, om han är så god och allsmäktig, tillåta

att barn dör av svält?
att 500 000 människor årligen säljs som sexslavar i EU?
att hemlösa fryser ihjäl i dagens Sverige?
att unga människor mår så dåligt att de skär sig?
att en av mina vänner blev våldtagen?

Jag vet inte. Och jag vet inte

Hur VI kan
tillåta en orättvis världshandel
sitta overksamma när människor säljs som sexslavar
låta bli att ge ett hem åt alla människor
blunda för ärren på andras armar
eller fråga vad gjorde du där vid den tiden på dygnet?

Det enda jag vet är att Gud älskar oss så mycket att Han dog på korset för vår skull.

Hur kan Gud älska oss, som tillåter så mycket hat och ondska?

Kristet ja till abort

2007-02-19T16:23:00.000-08:00

I detta nu håller ett lagförslag på att tas fram, ett lagförslag som ger utländska kvinnor rätt att genomföra en abort i Sverige. Som vanligt, när det handlar om kvinnors mänskliga rättigheter och internationell solidaritet sätter sig det påstått kristna partiet (KD) på tvären. Som troende kristen känner jag mig därför föranledd att skriva några ord om kristen syn på abort.

Låt mig inleda med några ord om huruvida ett foster är ett mänskligt liv. I Bibeln står inte en stavelse om vid vilket ögonblick ett mänskligt liv har uppkommit. I den judiskt-kristna historiska traditionen är huvudregeln att mänskligt liv anses ha uppkommit i det ögonblick mamman känner den första sparken. Det ses som tecknet på att Guds Ande träder in i fostret och skapar en människa. Mellan tummen och pekfingret brukar detta inträffa runt vecka 28, vilket innebär att svensk abortlag är väl förenlig med såväl Bibeln som judiskt-kristen tradition. Den kristna högerns tal om att ett mänskligt liv uppkommer vid konceptionsögonblicket står däremot i direkt strid med kristen tro.

Vidare kan vi konstatera att Bibeln i grunden är positivt inställd till sexualitet. Ingenstans står det att sexualitetens syfte enbart är barnalstring, däremot att sexualitet att den metod vi använder för barnalstring. Sexualitetens primära syfte är att skapa närhet och ömhet mellan två människor. Bibeln tar därför avstånd från egoistiskt eller ansvarslöst utlevd sexualitet. När det tragiska inträffar att en oönskad graviditet uppstår är abort ett sätt att ta ansvar. Bibeln är alltså i grunden positivt inställd till rätten till abort.

Slutligen kan vi konstatera att Bibeln förespråkar ett solidariskt agerande. Den som har eller kan bör stödja den som inte har eller inte kan. I frågan om abort har således det svenska samhället, utifrån en kristen grundsyn, en moralisk förpliktelse att erbjuda exempelvis polska kvinnor möjlighet att genomföra en abort här i Sverige. I Polen är nämligen abort förbjudet. Detta eftersom den kristna högern som styr Polen hellre ägnar sig åt kvinnoförtryck och homohat än åt att praktisera det kristna kärleksbudskapet. Det är tragiskt att samma kristna höger finns företrädd i Sveriges riksdag genom (KD).

Stöd Polens kvinnor – låt den som vill genomgå en abort i Sverige!

Tankar om våld...

2007-02-17T14:20:00.000-08:00

Jag vet hur det är att vara ett barn som blir utsatt för våld.

Jag vet hur det är att ha växt upp till en ungdom som utsätter andra för våld.

Jag vet av erfarenhet: Våld löser aldrig några problem. Våld skadar alltid alla inblandade parter. Det skadar och traumatiserar den som som utsätts för våldet, och det skadar och traumatiserar den som som utför våldet. Våld gör alltid och enbart allting värre.

Jag är inte pacifist. Jag har alltför ofta sett människor i situationer där självförsvarsvåld är både nödvändigt och oundvikligt, för att ärligt kunna vara pacifist.

Det vore absurt att hävda att en kvinna som blir utsatt för sexuella övergrepp gör något moraliskt fel om hon använder självförsvarsvåld. Det är rent befängt att fördöma palestiniers självförsvarsvåld mot den israeliska bulldozermasaker som pågår oavbrutet. Och det vore direkt oförskämt mot det judiska folket att hävda att Warsawas judar gjorde något fel när de med våld bekämpade den nazi-tyska ockupationen. Jag har själv befunnit mig i, till och med själv skapat, situationer där våldet - helt ärligt - var oundvikligt, nödvändigt, försvarbart...

Men våld löser ändå aldrig några problem. Våld gör alltid allting värre.

Av nåd allena

2007-02-16T17:58:00.000-08:00

En del av mina kristna syskon (syskon i symbolisk betydelse; jag har kristna "syskon" och socialistiska "kamrater") säger ibland att det "är viktigt att ta ställning för Jesus". Särskilt populärt är detta uttryck bland karismatiker och Livets Ord-liknande rörelser.

Med risk för att låta äppelkäck: jag har inte tagit ställning för Jesus - det är Han som tagit ställning för mig. Min tro - den tro som frälser - är inte resultatet av ett fritt val. Tvärtom: av nåd allena gjorde Kristus en som ville sin frälsning av en som inte ville den.

Det här är mer än nyanser och ordlekar, det är viktigt. Om den frälsande tron uppkommer till följd av eget val, då är frälsningen beroende av mänskliga gärningar och beslut. Gärningslära, med andra ord. Det är Gud som verkar tro i våra hjärtan, inte vi själva.

För mig var detta högst påtagligt. Jag var på väg att göra något verkligt dumt som hade varit oåterkalleligt när Han visa sig och hjälpte mig tillrätta. Det var inte det minsta hallelujastämning över det mötet. Snarare fick det mig att förstå hur Petrus antagligen kännde sig när tuppen gol på långfredagens morgon.

Jag har inte valt att tro, lika lite som en narkoman som blir inlagd och avgiftad har "valt" att bli ren. Syndfullhet är som narkotikaberoende - man behöver hjälp för att bryta med det. På egen hand uppnår man inget.

Man behöver inte "ta ställning för Jesus". Jag tackar Honom för att Han av nåd allena tog ställning för mig och skänkte mig saliggörande tro.

Konservativ demokratisyn

2007-02-14T11:58:00.000-08:00

Jag sitter i Miljönämnden i Mark, vilket är mycket roligt, inte minst tack vare Göte Nilsson. Han är engagerad, påläst och ideologiskt välskolad samt väldigt trevlig. Jag gillar Göte. Däremot gillar jag inte Götes idéer eftersom han är moderat. Dock ger vår gemensamma närvaro i nämnden upphov till stimulerande och klargörande debatt.

Här i Mark styr en socialistisk enhetsfront bestående av S+V i minoritet. Den borgerliga alliansen + Mp samt Mbp (en lokal Ny Demokrati-rest) har fler mandat men kan inte enas om styret. I MN har vi 3 mandat (S 2 och V 1) och motståndarna har 3+1 mandat. (De tre är Mp, C och M).

På dagens MN-möte debatterade vi demokratins vilkor. Närmare bestämt hade moderaten Göte föreslagit att nämnden skulle sluta med öppna möten (för närvarande har väljarna rätt att sitta med och lyssna på debatterna) samt att förvaltningen kunde rationalisera ärendebeskrivningarna genom att lämna mindre information i form av färre illustrerande diagram till ekonomirapporten.

Med andra ord - på principnivå - föreslog Moderaterna att besluten borde tas bakom stängda dörrar, helst utan föregående debatt!

Nå; den socialistiska enhetsfronten motsatte sig givetvis moderaternas förslag. I den socialistiska enhetsfronten tror vi på öppen och informerad debatt. Tillsammans med de två gröna borgerliga partierna - alltså Mp och C - röstade vi ner Moderaternas förslag.

Med klassisk begreppsbildning skapde vi en folkfront. En folkfront föreligger per definition när socialistiska/arbetare-partier (i detta fallet S och V) samarbetar med folkrörelsedemokratiska borgerliga partier, vilket i det här fallet innebar Mp och C. (Övriga svenska borgerliga partier - alltså KD, Fp och SD - är inte folkrörelsedemokratiska. De sistnämnda slipper vi dock här i Mark)

Det länder Mp och C till politisk heder att i valet mellan socialistisk demokratisyn kontra konservativ demokratisyn ställde de sig denna gång på det arbetande folkets sida. Gemensamt såg vi till att även i fortsättningen får medborgarna närvara vid de politiska besluten och att såväl medborgarna som deras representanter får tillgång till relevant fakta före beslut.

Leve folkfrontens proggresiva demokratisyn!

Dax för könsneutrala kyrkbröllop

2007-02-12T14:49:00.000-08:00

En könsneutral äktenskapslagstiftning förefaller vara på G. Motsträviga är enligt uppgift endast det påstått kristna partiet KD.

Jag tar för givet att lagstiftningen går igenom. Statsmakten skall givetvis inte favorisera heterosexuella relationer framför homosexuella. Vad frågan nu gäller är hur vi skall få Svenska Kyrkan att bryta med det världsliga inflytandet (i form av den heteronormativa matrisen) och fullt ut praktisera Guds Ord - genom att likabehandla tvåsam kärlek.

Det brukar påstås, från semikatoliker av olika slag, att Bibeln är negativ till homosexualitet. Det stämmer - den är även negativ till äktenskap överhuvud taget för att nu inte tala om omgifte. Skriften påbjuder för övrigt att män skall (inte bör utan *skall*) gifta sig med sina bröders änkor. Allt detta är tids/kulturbestämda yttringar av Guds sanna Lag. Lagen (med stort L) är evig. Dess tillämpning är det inte - Lagen är till för människan och inte tvärt om.

Äktenskapets essens är att två människor älskar varandra och inför församlingen lovar varandra kärlek och sexuell exklusivitet ("trohet", med andra ord). Det är det som är äktenskapets Lag. Övriga regler är på intet vis evig Lag utan tidsbunden lag.

"Kristna har överallt och i alla tider tolkat Skriften som att homosexualitet är synd." Så brukar semikatoliker säga. Det stämmer möjligen men saknar betydelse. Gud är inte en Gud för de döda utan de för de levande. Att använda andra människor som auktoritet i teologiska samtal är att tillbe det mänskliga förnuftet - ett papistiskt gift som dödar tron.

Skriftens klara ord talar till oss alla - det är dax för könsneutrala kyrkbröllop!